sön 25 sep 2016, 08:57#409138
Hej politiker!
Nedan ett debattinlägg som jag har gjort på Skogsforum, länk här om ni vill läsa hela tråden.
isteskog - Riktlinjer - artskydd – oroande exempel på bedömningSist i detta mail har jag några frågor till er.
Dag Lindgren skriver "Hur oroade är skogsbrukarna av naturvårdens areella krav och restriktioner för skogsbruket? " och "Jag tycker inte skogsbrukarna reflekterat på Skogsforum oroar sig särskilt mycket."
Jag är själv en av de drabbade i Lavskrika ärendet på Fångåsen och har ett tag funderat på om jag ska lägga mig i debatten. Dag L. har gjort ett bra arbete med att på ett neutralt sätt belysa konsekvenserna med artskyddsförordningen. Jag har kommit fram till att det kanske är bra om det också belyses, hur det kan drabba en enskild skogsbrukare.
Jag tror att bristande oro beror på att de flesta inte än har fått upp ögonen för hur hårt detta kan slå på skogsbruket.
För att få en bild av hur det drabbar mig har jag gjort en enkel beräkning enligt nedan, med min skogsbruksplan för 10år som bas. Beräkningarna är gjorda på mycket generella siffror, men borde ge en någorlunda rättvisande bild. Skogsbruksplanen upprättades 2012. Totalt är 10 000 m3sk föreslagen för avverkning, 4 slutavverknings områden ger 60% av uttaget och resterande från gallringar.
Jag har fått avslag på 33% av den totala avverkningsvolymen för 10 års perioden. Eftersom det finns Lavskrika lite över allt på skogarna här, så kommer ytterligare 2 föryngringsavverkningar också med största sannolikt att bli stoppade om jag lämnar in avverkningsanmälan på dem. Total är då 57% av volymuttaget stoppat. De kvarvarande 43% av volymen består av en liten föryngring med 100% tall samt resten gallringar. Då gallringarna har en mindre timmerandel återstår bara 33% av bruttovärdet. Den högre avverkningskostnaden för gallring gör att bara 20% av nettovärdet återstår. Kvar blir då 43 000 kr per år. Hur ska jag få detta att räcka till skogsvården på 270 ha produktiv skogsmark, samt fasta kostnader för verksamheten? Några pengar kvar för uppehället blir det inte. Jag läste tidigare någon miljöaktivist som tyckte att Skogsbruket överdrev konsekvenserna av artskyddsdirektivet och att det bara påverkade ute i marginalen. För oss enskilda skogsbrukare är konfiskering av 80%, av sparkapitalet mer än bara lite i marginalen.
Mina grannars fastigheter har ungefär samma situation och detta bara för en art Lavskrikan. Så svar på frågan jo jag och mina grannar är starkt oroade. Om den minst prioriterad fågeln som inte ens är rödlistad och anses som livskraftig får denna konsekvens, hur blir det då om detta börjar tillämpas för de 65 rödlistade fåglarna samt övriga fridlysta arter. Eller gäller detta bara för oss som har Bollnäs fågelklubb trampandes på våra marker. Om detta gällde lika för alla borde vi vid det här laget ha sett många fler avverkningsstopp, då sydgränsen för Lavskrikans utbredningsområde ligger cirka 10 mil söder om Bollnäs. I Sverige har vi brukat ha en princip att alla är lika inför lagen. Detta tycks inte gälla då bolag nyligen har fått göra en stor föryngringsavverkning inom området med Lavskrika. Men när det gäller skogsvårdslagen verka det som bolagen får göra lite som dom vill. Om nu inte myndigheterna vill betala för intrången är det då Bollnäs fågelklubb som vi ska skicka fakturorna till?
Jag har haft olika befattningar inom industrin sedan 1991 och långsiktigt planerat för att kunna leva på skogen de sista åren fram till 65år och pensionering. Under många år har jag därför avverkat betydligt mindre än tillväxten och av nuvarande 10års planerade avverkningar har jag först i år börjat via gallringar att ta ut en del av volymen. Eftersom jag nu har investerat i skogsmaskiner för att kunna vara fullt ut självverksam, så får jag även en liten arbetsinkomst från avverkningarna.
Jan Moberg på Länsstyrelsen Gävleborg säger till tidningen Ljusnan att de inte kan låta bli att följa lagen bara för att ingen kom på att man ska ha en ersättning för det. Hade det varit så att myndigheten hade varit tvungen att ersätta intrånget, så hade de med största sannolikhet inte spenderat sina pengar på den minst prioriterade fågeln. En fågel som dessutom är den fågel som har ökat mest i antal de sista 10åren. Han säger dock att han tror att det är skogsbruket som har påverkat antalet lavskrikor negativt. Detta är signifikant för hela dokumentation, det är mycket tro och antaganden och väldigt lite baserat på vetenskapliga grunder. På dessa lösa grunder tycker myndigheten att jag som liten skogsägare ska ta en miljon av mitt sparkapital för att minska risken för en enskild Lavskrikefamilj. Samma tolkning på mina övriga granskogar gör att 80% av mitt sparkapital från 10 årsavverkningar konfiskeras. Det är heller inget som tyder på att denna Lavskrikefamilj skulle dö ut bara för att detta område avverkas. Jag har i anslutning till detta område både medelålders och äldre granskogar där denna familj redan är etablerad. Skogsstyrelsen anser dessutom att Lavskrikan bör tas bort från listan då den anses livskraftig och ökar i antal. I de gemensamma riktlinjerna som myndigheterna har tagit fram står att en oavsiktlig förlust av enskilda individer kan accepteras. I detta fallet är det just enskilda individer som man försöker skydda. Överlag har tjänstemännen gått längre i bedömningarna än vad riktlinjerna säger. Det enda tjänstemännen har tagit till sig från riktlinjerna, är att de måste dokumentera och fatta beslut. Vilket är mycket förvånande och tyder på inkompetens, att de inte själva har fatta att myndigheter ska dokumentera och fatta beslut.
Utdrag ur de gemensamma riktlinjerna:
Bedömning om artskyddsförordningens förbud aktualiseras eller inte
Skogsstyrelsen och länsstyrelsen ska bedöma om en planerad åtgärd, där det finns kännedom om en fridlyst art, kan vara förbjuden enligt artskyddsförordningens 4 och 7 §§. Åtgärden eller verksamheten är förbjuden endast om den innebär en negativ effekt på förutsättningarna att bibehålla eller återställa den gynnsamma bevarandestatusen för arten. Detta eftersom att syftet är skogsbruk. I praktiken finns alltså en slags tröskel för när förbuden i artskyddsförordningen utlöses (MÖD M 11317-14). Även kommissionens vägledning stöder uppfattningen att en oavsiktlig förlust av enstaka individer kan accepteras inom de areella näringarna, så länge det inte leder till en minskning av (den lokala) populationen.
Detta är det första fallet där riktlinjerna tillämpas i Sverige, borde då inte myndigheterna ha en internkontroll och följa upp att enskilda tjänstemän kan applicera riktlinjerna i praktiken. Jag är ytterst tveksam till att myndigheternas ledningar har genomfört någon interkontroll i detta ärende. Myndigheterna skriver också att de gärna ser en rättslig prövning av artskyddsförordningen, för att få bättre riktlinjer att anpassa sig till. Jag tycker det är skamligt av myndigheterna att belasta några få små skogsägare med rättegångskostnader, för att de ska få fram hållbara riktlinjer. Detta borde ha skett på annat sätt och innan riktlinjerna började tillämpas. Vi har tur som får rättshjälpen via LRF och Mellanskog, utan dem hade vi varit fullkomligt rättslösa. Vi hade inte på egenhand vågat ta kostnaderna för rättegångar och juridiskt ombud.
Mellanskog försökte ordna med en träffa mellan markägarna i det drabbade området och länsstyrelsen samt Skogsstyrelsen. Trots att myndigheterna påtalar att en dialog med skogsbruket är viktigt, så vägrade myndigheternas tjänstemän att träffa oss markägare.
Göran Persson tyckte förra veckan på Virkesforum att politikerna skulle damma av engelskan och åka till Bryssel och lobba för att Sverige ska få styra skogspolitiken för de Svenska skogarna. Det skulle självfallet vara bra om vi själva får bestämma hur skogarna ska skötas, men politikerna borde börja med att städa här hemma. Sverige har själv övertolkat EU direktiven och sen sitter enskilda tjänstemän och övertolkar riktlinjerna som grundar sig på ett övertolkat EU direktiv. Som förra generaldirektören för Skogsstyrelsen Monika Stridsman säger, "Nu räcker det. Regeringen och politiken måste ta ansvar för de avvägningar som rimligen måste göras. Det är redan tillräckligt tydligt att de tolkningar av gällande regelverk som nu görs efter bästa förmåga av tjänstemän leder över styr. Se över och skriv om lagstiftningen så att skogsbrukande blir möjligt i Sverige. Specificera när en art är så hotad att den inte får störas genom skogsbrukande – och lagstadga om en rimlig ersättning till markägaren."
Det har också förekommit i debatten att problemet med artskyddsförordningen bara är en ersättningsfråga. För mig är det inte i första hand en ersättningsfråga. Jag vill få förnya min skog, jag vill ha friska växtliga skogar. Om det stoppade området med 110 årig gran får stå orörd, kommer den att om några år att bestå av kala torra granar och vindfällen. En skog som varken jag eller Lavskrikan kommer att trivas i. De sista 4 föregående åren har jag varje vår tagit reda på granar med röta som blåst omkull och stående döende granar. I år har jag inte fått vårda beståndet, som tur är det väldigt få vindfällen i år. Däremot är det en större andel nu döda träd spritt över området och en grupp av 20 döda granar. Om jag inte får städa nästa vår kommer det antagligen att vara grupper om cirka 20 döda granar runt de enskilda nu döda träden och antagligen mer än 100 döda träd runt gruppen av nu 20 döda granar.
Min målsättning är att skapa skogar med höga naturvärden och med en jämn åldersfördelning. Detta för att få en hög artrikedom, då inte alla arter trivs i en monokultur av gammal gran skog. På det sättet finns det också hela tiden medelålders och äldre skogar som växer in i för lavskrikan attraktiva bestånd. Givetvis också för att få en jämnare inkomst för att klara av att bekosta skogsvården. Jag har frivilligt avsatt 5,5% av min skogsareal för naturvård.
Tjänstemännens bedömningar kan tvinga skogsägare att fundera över riskerna med att skapa höga naturvärden och tvingas anpassa sitt skogsbruk för att minska riskerna. Är det ett utveckling som myndigheterna eftersträvar, för att kunna kräva ännu hårdare lagar för att kunna detaljstyra skogsbruket?
Om nu samhället anser att dessa enskilda Lavskrika individer ska skyddas, så bör kostnaden tas av det allmänna. Jag undrar hur många årslöner dessa tjänstemän är villig att avsätta för naturvården?
Tacksam om ni från de olika politiska partierna vill svara på följande frågor:
Anser ni att myndigheterna har gjort en riktig bedömning av riktlinjerna?
Anser ni att enskilda små skogsägare ska bekosta rättslig prövning av artskyddsförordningen, för att myndigheterna ska kunna skapa korrekta riktlinjer för sitt arbete?
Anser ni att små enskilda skogsägare enskilt ska bära hela kostnaden för att bevara hotade arter?
Om ni har svarat nej på någon av dessa frågor, kan ni då beskriva vad ni tänker göra för att ändra på detta?
Med vänliga hälsningar
Vallsta den 2016-09-18
Per-Olof Löfgren