Igår, 08:52#914050Lars Lundqvist SLU skrev:Badger skrev:När du dömmer ut perspektivet om ett varierat skogsbruk med mindre kostsamma åtgärder som tokigt, ur vilket perspektiv är det tokigt Lars?
När har jag dömt ut någons skogsbruk?
Hela den här tråden började med Skogforsks nya filmer som jag kommenterade med:
"Det som saknas i filmerna är den långsiktiga tanken på hur skogen ska utvecklas framåt. Vad är målet? Fokus ligger i praktiken helt på föryngring, dvs alla inblandade tänker (omedvetet?) i ett cykliskt förlopp, det vill säga trakthyggesbruk, men man stannar i föryngringsfasen. Man lyfter aldrig blicken och tittar över ett sekel framåt eller över hur hela skogslandskapet förändras om brukandet ändras."
Den delen har varken du eller Sundhult kommenterat, men några andra här inne har gjort försök.
Sundhult skrev:Filmerna är också tydliga med att kunskapen om hyggesfria metoder fortfarande är begränsad och att det behövs mer erfarenhet, vetenskap och forskning.
Det var den sortens samtal jag hoppades att tråden skulle bli.
Där är min kommentar att det finns ganska mycket kunskap, för den som avsätter rejält med tid för att läsa på. Det är ju lite märkligt, kan jag tycka, att man lägger ner en massa tid på att göra filmer utan att först sammanställa den kunskap som finns. Det man nu gjort är att samla folk med väldigt lite kunskaper som ska prata om vad de tror och tänker. Filmen är alltså tydlig med att de som deltar har väldigt lite kunskaper, men det är inte samma sak som att det saknas dokumenterade erfarenheter och forskning.
Sen Sundhult, den fråga du inte besvarat var en helt annan och började med att du skrev:
Sundhult skrev:Det krävs oerhört god vilja och skygglappar för att påstå att en monokultur är ett välmående ekosystem.
Jag frågade då: Varför skulle inte en majsodling (som är en monokultur) ha ett "välmående" ekosystem, sett ur majsens synvinkel?
Sundhult skrev:Jag är osäker på om du trollar eller skämtar nu mede mig nu.
Ett välmående ekosystem sett ur en grödas perspektiv?
Varför inte?
Så, varför kan inte en majsodling eller en trädslagsren granskog enligt dig vara välmående ekosystem?
(min följdfråga var "ur vems perspektiv" och ditt svar "för så många som möjligt" är inte ett svar på den frågan)
En människa kan fungera trots att hon äter en ensidig och dåligt sammansatt kost. Hon får i sig tillräckligt med energi för att arbeta och hålla sig vid liv.
Samtidigt kan kroppen långsamt utveckla övervikt, diabetes och andra problem. Kroppen fungerar fortfarande, men människan kan inte leva ut sin fulla fysiska potential.
Med rätt sammansatt kost, vatten, sömn och aktivitet får kroppen bättre förutsättningar att vara frisk, motståndskraftig och återhämta sig efter belastning.
På ungefär samma sätt tänker jag kring ett ekosystem.
Ett system kan producera mycket av en viss råvara och ändå vara stressat, sårbart och beroende av att vi hela tiden hjälper det utifrån. Det fungerar, men kanske långt under sin möjliga förmåga.
Många majskolvar säger inte alltEtt majsfält kan ge en stor skörd. Räknar vi bara antalet ton ser produktionen lyckad ut.
Samtidigt är det intressant vad majskolvarna faktiskt innehåller.
Om energicykeln, vattencykeln, mineralcykeln och artsamspelet fungerar bättre kan majsen få bättre förutsättningar att ta upp vatten och näring.
Då kan det, enkelt uttryckt, finnas mer mat i varje majskolv.
Det betyder att man kan behöva äta färre majskolvar för att få i sig samma mängd av vissa näringsämnen. Samma areal kan då mätta fler människor, även om antalet ton inte ökar.
Antalet kolvar säger något om mängden. Innehållet säger något om kvaliteten på det som produceras.
Vad skulle det kunna betyda i skogen?Filmerna tar bland annat upp lavar som renfoder och värdet av biologisk mångfald.
Det väcker frågan vad ett mer välmående skogsekosystem skulle kunna producera.
Bättre fungerande energi-, vatten- och mineralcykler, tillsammans med ett rikare artsamspel, kan kanske göra de växter som redan finns i skogen mer näringsrika.
Älgen skulle då kunna få i sig samma mängd näring genom att äta mindre växtmassa – ungefär som människan kan behöva färre majskolvar när varje kolv innehåller mer mat.
En större variation av foderväxter skulle också kunna sprida betet över fler arter, i stället för att trycket koncentreras till de träd jag försöker odla.
Träd med bättre tillgång till vatten, energi och näring borde dessutom ha bättre möjligheter att återhämta sig efter bete och stå emot vissa skadeangrepp.
Det är just sådana trådar jag uppfattar att filmerna vill att vi ska börja dra i: pröva tankarna i skogen, följa vad som faktiskt händer och låta praktiska observationer, forskning och vetenskap tillsammans bygga ny kunskap.
Blir resultatet att fler värdefulla träd överlever fram till avverkning blir även jag som skogsägare glad. Då kan ett mer välmående ekosystem också ge mig bättre ekonomi.
Vi har ännu inget facitForskningen kan säga mycket om skogsbrukets olika delar. Vi kan mäta tillväxt, föryngring, markpackning och förändringar i vatten, näring och artsammansättning.
Samtidigt har dagens svenska skogsbruk, med plantering, likåldriga bestånd och ett successivt mer mekaniserat arbete, bara hunnit verka under mycket få omloppstider. Maskinerna har varierat från små och lätta traktorer till stora skördare och skotare, där breda däck och band ska minska marktrycket. Ändå har vi ännu inte sett hur hela brukningskedjan, upprepad genom flera skogsgenerationer, påverkar ekosystemet.
Det blir tydligare om man jämför med lantbruket. Där kan samma mark genomgå en ny odlingscykel varje år. Först efter många varv har man kunnat se hur små förändringar kan läggas ovanpå varandra och till slut ge stora negativa följder, även när skörden länge hållits uppe.
Skogen har ännu inte hunnit visa oss lika många varv.
Därför behöver vi skilja mellan det vi faktiskt har observerat och det vi tror att observationerna betyder för hela systemet på lång sikt. Dagens kunskap är den bästa vi har, men den är inget facit. Den kan vara ofullständig, och delar av vår nuvarande förståelse kan också visa sig vara fel.
Mätetal och mönsterSom ingenjör tycker jag om mätetal. De hjälper oss att se detaljer och jämföra resultat.
Samtidigt beskriver ett mätetal bara det vi har valt att mäta, på den plats och vid den tidpunkt där mätningen gjordes.
Varje åtgärd i ett ekosystem kan ge både positiva och negativa effekter. Vi ser framför allt det vi har valt att mäta och vet hur vi ska observera. Samtidigt är ekosystemet så komplext att vi inte känner till alla samband eller ens alla relevanta parametrar. En del följder kan därför passera obemärkta, medan andra visar sig först långt senare.
En förändring kan också sätta igång en kaskad, där den första effekten påverkar nästa del av systemet, som i sin tur påverkar nästa. I andra fall uppstår en snöbollseffekt, där en liten förändring förstärker sig själv och med tiden får stora följder.
Därför behöver vi lära oss att se mönster, inte bara mäta några utvalda delar.
Ett enskilt mätetal visar en detalj. Mönstret framträder först när flera observationer läggs samman över tid.
Det är kanske just detta W.C. Lowdermilk menar med att förstå markens enkla språk: att kunna läsa de mönster som våra beslut lämnar efter sig i landskapet.
I Conquest of the Land Through Seven Thousand Years skriver han:
In a very real sense the land does not lie; it bears a record of what men write on it. In a larger sense a nation writes its record on the land, and a civilization writes its record on the land—a record that is easy to read by those who understand the simple language of the land.
Marken bär spåren av våra beslut. Utmaningen är att lära sig läsa mönstret utan att tro att den första tolkningen alltid är den rätta.
Assume wrongNär jag gör något i skogen utgår jag från att jag samtidigt gör något fel. Inte för att varje åtgärd är dålig, utan för att jag påverkar ett komplext system där jag omöjligen kan känna till alla samband och följder.
Därför försöker jag observera bredare än de mätetal jag redan har valt. Genom att följa mönster i marken, vattnet, vegetationen, träden och djurlivet kan jag kanske upptäcka sådant som jag annars inte hade vetat att jag borde mäta.
Det innebär också att jag behöver börja med min egen påverkan när något inte blir som jag önskat.
På ett eller annat sätt kan mina tidigare beslut, med målet att producera mycket timmer och få god ekonomisk avkastning, ha bidragit till att skogen blivit känslig för stora stormskador, att granbarkborren kan ta mina träd och att älgen söker sitt foder bland de träd jag vill odla. Stormen, barkborren och älgen gör bara det som förutsättningarna leder dem till.
Frågan blir därför inte bara hur jag ska bekämpa problemet. Jag behöver också fråga:
Vad har jag gjort för att skapa de här förutsättningarna, och vad kan jag göra annorlunda för att nästa utveckling ska bli mer rätt?
Målet är fortfarande att producera skogliga produkter med tillräckligt god ekonomisk avkastning. Skillnaden är att jag försöker göra det på ett sätt som samtidigt bygger ett mer motståndskraftigt skogsekosystem och minskar risken för att framtida skador äter upp avkastningen.
För mig är det kärnan i assume wrong. Jag fattar beslut med den bästa kunskap jag har, samtidigt som jag letar efter tecken på vad jag har missförstått. Sedan anpassar jag nästa steg efter det skogen visar.
Kunskap som växer i praktikenDet jag tar med mig från filmerna är att adaptivt skogsbruk inte bygger på att någon redan har hela svaret. Deltagarna beskriver i stället hur olika perspektiv möts i praktiska försök, där man diskuterar vilka mål man vill uppnå, provar olika åtgärder och lär av utfallet. Arbetssättet befinner sig medvetet i gränslandet mellan forskning och praktik.
I filmerna sägs också öppet att det på flera områden saknas tillräcklig kunskap. Vägen framåt blir då inte att vänta på ett fullständigt facit, utan att använda den erfarenhet som finns, pröva olika modeller och bygga beprövad kunskap genom själva åtgärderna.
Det betyder inte att varje observation automatiskt är riktig eller att alla förklaringar är lika sannolika. Däremot blir en observation som inte stämmer med det förväntade något att undersöka, inte något som först måste avfärdas för att det saknas en färdig forskningsrapport.
Filmerna återkommer också till vikten av en öppen arena där olika perspektiv får mötas utan att samtalet låses i ett vi och dem. Den adaptiva processen ska skapa förståelse, respekt och en gemensam väg framåt. Den sker inte bara framför datorn eller i ett mötesrum, utan ute i verkligheten där resultatet av besluten faktiskt går att se.
För mig innebär det att forskning och vetenskap är en viktig utgångspunkt, samtidigt som kunskapen behöver fortsätta växa genom praktiska försök, observationer och samtal. Inte minst behöver vi lyssna på dem som redan i dag bedriver andra former av skogsbruk än de mallar som normen föreskriver. För det finns skogsägare som gör annorlunda och som har erfarenheter vi kan lära av.
Vi måste låta dem berätta utan att de omedelbart ställs till svars för att deras arbetssätt avviker från normen. De får fortsätta göra på sitt sätt även om jag tror att de gör fel. Min uppgift är då inte i första hand att rätta dem, utan att vara nyfiken på hur de ser på sin skog, vad de observerar och vad jag kan lära av deras erfarenheter.
Ett välmående skogsekosystemSom hela det här svaret, och i princip alla reflektioner jag gjort, utgår jag från ett välmående skogsekosystem där energicykeln, vattencykeln, mineralcykeln och artsamspelet fungerar så väl som möjligt tillsammans.
Det är också den röda tråd jag tar med mig från filmerna: pröva, observera och anpassa skötseln så att dessa processer stärks, samtidigt som skogen ger tillräckligt god ekonomisk avkastning.
En adaptiv dialog kräver utbyteFör att en adaptiv dialog ska bära frukt krävs ett verkligt utbyte. Det har det varit väldigt lite av här, vilket är synd.
Min uppfattning är att Skogforsks filmer vill utmana rådande normer och öppna för nya perspektiv. Det görs bäst genom att undersöka andra angreppssätt och mål, inte genom att främst försöka befästa det som redan är.
Annars blir den befintliga kunskapen en boj som håller oss kvar i hamnen, i stället för att hjälpa oss ut på upptäcktsfärd mot nya horisonter.
//Christian Dahlqvist
youtube.com/sundhult
blogg.sundhult.com
