Det återstår att se, men jag är skeptisk. Knuten som måste lösas är ett problem som politikerna helst inte vill prata om, och det spelar egentligen ingen roll vilken färg det är på regeringen. Det här har pågått över många mandatperioder. Kort och koncist: skogen är enligt lagen en nationell tillgång, samtidigt som det finns miljökrav som också måste hanteras. Inget av detta verkar politiken särskilt sugen på att tala klarspråk om.
Det första är kanske mest känsligt. Vadå nationell tillgång? Det är inte svårt att förstå om många skogsägare läser det som ett av de största hoten mot äganderätten av alla. Och det står inte i någon bisats långt bak i en PM utan i själva portalparagrafen i skogsvårdslagen. Där ligger en stor del av grundproblemet.
Politiken agerar alltså som att skogen är en nationell resurs när andra intressen ska hävdas, men vill samtidigt inte betala för det när det väl hettar till. Det är ganska märkligt att det inte pratas mer om detta, för i praktiken blir det som ett dolt åläggande. Politiken har duckat, stängt plånboken och när någon väl rört vid själva grundfrågan har det dessutom blivit dålig stämning direkt. Vi har ju till och med haft en skogsutredare som fick lämna efter att ha varit inne och petat i det här getingboet. Det säger en del om hur laddat ämnet är. Men laddat eller inte, osäkerheten för skogsägaren försvinner ju inte bara för att politiken inte vill prata om den.
Och det är där jag tycker att många går fel när de pekar ut miljörörelsen som huvudproblemet. Överklagandena är troligen mer ett symtom än själva sjukdomen. Ett symtom på ett politiskt system som inte fungerar som det borde. I en välskött ordning hade spelreglerna varit tydligare från början. Då hade staten tagit större ansvar för att reda ut vad som gäller, vad som måste skyddas och vad som ska ersättas. Då hade också utrymmet för återkommande processer rimligen varit mindre.
Frågan är ju vad skogsägare egentligen skulle föredra om de fick välja på riktigt. Ett system där staten säger: för att uppnå våra miljömål kan du inte avverka just där, men du får ordentlig ersättning för det. Eller ett system där politiken talar varmt om frihet, kanske till och med mindre anmälan och mindre krångel, medan osäkerheten ligger kvar och sedan exploderar längre fram i form av processer, intrångsfrågor och ny rättsosäkerhet. Jag tror många hellre hade tagit det första, även om det svider, för då vet man åtminstone vad som gäller.
En riktig lösning på skogsknuten vore alltså om Kullgren i morgon tog bladet från munnen och sade som det är. Så här mycket behöver skyddas. Så här mycket kommer det att kosta. Och vi gör det på grund av denna anledning. Det kommer att belasta skattebetalarna, men det är också priset för att tala om stärkt äganderätt på riktigt. Allt annat riskerar mest att bli ännu en omgång fina ord ovanpå samma gamla modell.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!
