Fredrik Reuter skrev:Produktionsvärdet per avverkad kubikmeter har fallit stadigt sedan 1970-talet. Om trenden fortsätter når vi cirka 1 700 kronor per kubikmeter år 2100 – värden som motsvarar 1960-talet, fast med 2000-talets kostnader och krav. Det är en utveckling värd att titta närmare på givet att det är vitalt för svenska skogsägare - sjunker produktionsvärdet så minskar sannolikt också virkespriset!
Du kan läsa mer om detta i en gammal artikel på iskogen här nedan. Diagrammen i denna artikel är byggd på data som finns i den artikel men uppdaterade för de senast tillgänglig åren. Länk: https://iskogen.se/skogsindustri/produk ... industrin/
Börsen verkar ha reflekterat över detta faktum i tre decennier. SCA och Holmens aktiekurser har i reala termer knappt rört sig sedan 1996. Tar man bort utdelningarna återstår en nästan rak linje. Det är inte ett omdöme om enskilda företag, utan en signal om strukturen. Investerare verkar alltså enbart köpa skogsaktier för långsiktig placering och hämta hem vinsten i årliga utdelningar. Investerare som tror på utveckling i framtiden lyser med sin frånvaro.
Vad har hänt?
När internet slog ut pappersbruken i början av 2000-talet stod branschen inför en kris. Vad göra när efterfrågan på tidningspapper rasar? Sulfatbruken blev lösningen, och det var inte orimligt – tvärtom. Men i den nödvändiga omställningen uppstod en utmaning: det går åt fyra till fem kubikmeter massaved för att producera ett enda ton sulfatmassa till skillnad från typ 2 till 1 för tidningspapper.
Det som var en räddning blev en struktur där allt mer råvara behövs per krona värde. Tjugo år senare har vi byggt ut kapaciteten, men avverkningarna har ökat för att producera mer volym – inte nödvändigtvis mer värde. Samtidigt importerar Sverige allt mer träbaserade slutprodukter: OSB-skivor, plywood, LVL, CLT. Vi exporterar halvfabrikat och importerar färdiga produkter, detta trots att ekonomilektionerna i årskurs 9 säger oss att göra tvärtom för att lyckas bäst.
Det är ingen kritik mot enskilda beslut, men det är en systembild värd att reflektera över.
Vad händer nu?
Eftersom svensk skogstillgång är ändlig och avverkningsutrymmet närmar sig tillväxten, finns inte längre utrymme att öka volymen nämnvärt. Det finns i grunden två vägar: importera mer råvara, eller öka förädlingsgraden.
Sverige har råvaran, energin, logistiken och industriell kompetens. De produkter vi idag importerar i stora mängder – OSB, plywood och andra EWP-produkter – hade kunnat produceras här. Förädlingsgraden styr värdet, värdet styr betalningsförmågan till skogsägaren, och betalningsförmågan styr hela branschens långsiktiga hälsa.
Och här finns plats för lite självgodhet. Självklart skulle en stark skogsnation som Sverige kunna konkurrera bra på en global skivmarknad. Sågade trävaror från Sverige klingar redan högt. Tentaklerna finns ute i världen. Vi har kunskapen att ta kanske ta nästa steg som gör oss svårslagna - kanske OSB-skivor utan farligt lim? Vi har mycket barrträ med mycket lignin och vi torde ha kunskapen att ex. lära oss att pressa detta under värme för att använda ligninet som lim?
Klimatperspektivet som möjlighet
Dagens sulfatprocess innebär att cirka 60 procent av råvaran eldas bort och lämnar systemet som koldioxid inom minuter. Det är så tekniken fungerar. Det eldas inte för kråkorna för energin används i sulfatprocessen men det är ändå ett faktum att stora delar av svensk skog hamnar relativt omgående i atmosfären.
Men, och jag vet att det här kan låta kontroversiellt, om Sverige gradvis ersatte delar av massaflödet med högförädlade träprodukter skulle det påverka både värde och klimatkonto positivt. Ett hus i trä står i 80–120 år och lagrar koldioxid under hela sin livstid. I klimatrapporteringen kallas det Harvested Wood Products (HWP) och räknas oss till godo i LULUCF-systemet. HWP räknas som kolinlagring som tillfaller Sverige i EU:s klimatbokföring. Det är en av få klimatkategorier där ett land aktivt kan “vinna” utsläppsutrymme genom att förädla mer.
Det är inte en revolutionär tanke, men det är en strukturell möjlighet. Bättre värde ur skogen, högre betalningsförmåga till skogsägarna och en klimatpolitik som faktiskt stödjer svensk industri. Allt i samma rörelse.
Hursom, frågan måste diskuteras för hela den svenska skogen, inkl. skogsägarnas ekonomi, står på spel och det kan vara naivt att tro att vi kan skogsgödsla oss ur detta.
Nu känner jag ett starkt behov av att få förtydliganden från trådstartaren:
-Vad ingår i definitionen "skogsindustrins produktionsvärde"?
-Är det skogsindustri när lokala kraftvärmeverket förädlar groten till el och fjärrvärme, eller är det kodat som energiproduktion i statistiken?
-När t.ex. Södra ägde Trivselhus, var den omsättningen skogsindustri eller byggsektor (tillräckligt lönsamt för att behålla verksamheten var det tydligen inte iaf)?
-Vad jag efterfrågar är hur "systemavgränsningarna" i statistiken gjorts.
-Varför mäts värdet mot averkad volym i Sverige och inte per kubik förädlad volym i industrin (import- & exportvolymer rundvirke/vedråvara ignoreras ju i detta fall)?
-Varför delas inte skogsindustrins produktionsvärde i trådstarten upp i undersegment, så att det går att ta fram trendlinjer över tid för t.ex. barrsågtimmer eller blekt barrsulfatmassa globalt resp. nationellt för att jämföra om svensk skogsindustri över- eller underpresterar jmf med den globala konkurrensen (vill gemene man ha reallöneöningar över tid så lär de flesta basvarorna behöva bli billigare över tid räknat i realt penningvärde)?
Bara mina fem ören...
MVH
Alias
"Investera i mark, jag har hört att det inte tillverkas längre!"
-Mark Twain
-Mark Twain
