Det spekuleras flitigt kring årets skogsaffär; Stora Enso har aviserat att bolaget tänker sälja 165 000 hektar. Med en prislapp på kanske 10 miljarder kronor finns inte många tänkbara köpare. Kanske en utländsk pensionsstiftelse, kanske något av de andra bolagen. Det finns anledning för Sveaskog att anmäla sitt intresse, då kan vi alla få glädje av affären.
Fornling anser att Sveaskog kan ha en roll att spela i utvecklingen av svenskt skogsbruk och svensk landsbygd. Speciellt om man med hjälp av mer skogsmark kan återuppta försäljning av fastigheter till privata slkogsägare eller erbjuda områden för markbyten vid inlösen.
Att agera som alla andra bolag, och exempelvis handla med virke känns onödigt. I synnerhet nu när alla egna industrier är borta. Däremot handlar den unika rollen om ett övergripande ansvar, att bidra konstruktivt till den skogliga debatten, att visa vägen och gå i täten för att utveckla både skogsbruk och landsbygd. Lever man upp till den rollen förtjänar det en större kostym.
Vad tycker ni? Är det ett bra förslag att Sveaskog köper Stora Ensos skogsmark eller är det bättre att det hamnar i någon pensionsfonds ägo?
Läs hela ledartexten här.
