Här hittar du alla delar i serien "Gallra eller inte gallra":
Del 1 - Tredjegallring i G36?
Del 2 - När virkesköparen fick bestämma
Del 3 - 1100 stammar men inte gallring?
Del 4 - Ja - äntligen gallringsskog!
Del 5 - Gallringskatastrofen i G42
Del 2 - När virkesköparen fick bestämma
Här tittar vi på bestånd nr 2.
Bakgrunden till detta bestånd är att det planterades 1984 med barrot gran av vitrysk proviniens. Området var inte markberett men då det var lite flackt och sumpigt hade det gjorts några grundare diken. Arealen är ca 2 ha och uppmätt ståndortsindex idag är G34. Längst ner i tråden hittar ni en videofilm från besöket i detta bestånd.
Beståndshistorik
Området fick riklig inväxning av frösådd björk och det röjdes första gången runt 1995 och då sparades en ganska tät skärm av björk. En del av björken gallrades ut som ved och kördes ut med huggarvagn 2009. Ytterligare en gallring gjordes sedan 2012 där mest björk gallrades ut men det gjordes då även lite gallring i granen. Vi säger i filmen att det maskingallrades då men markägaren har rekapitulerat sitt minne och säger att denna gallring också gjordes manuellt och kördes ut med huggarvagn. Den första björkhuggningen kan nog betraktas som en sen slutröjning medan den andra insatsen kan betraktas som en regelrätt förstagallring. Jag vet inte hur mycket som tagits ut men det har varit skapliga mängder med björk som huggits.
Efter denna gallring var det inte så mycket björk kvar utan ett näst intill rent granbestånd. Granens höjdutveckling hade satt ordentlig fart men medeldiametern var något hämmad p g a den tidigare björk-konkurrensen. Sju år efter den senaste gallringen tittade en virkesköpare på beståndet och tyckte då att det borde gallras. Det stod även "åtgärd: gallring" i skogsbruksplanen. Markägaren var lite tveksam men virkesköparen vann diskussionen. Området gallrades med en H8:a och det blev tyvärr ganska dålig bärighet när virket skulle köras ut och därmed en del spårskador.
Efter ytterligare något år slutavverkades ett bestånd på nordvästra sidan om det nygallrade beståndet. Beståndskanten har därefter blåst sönder i omgångar och det har körts ut en hel del vindfällen. När vi tittade på det här beståndet så valde vi att mäta och titta på delar en bit in i beståndet som inte påverkats av stormfällning. Ungefär en fjärdedel av ursprungsbeståndet är bortsopat eller påverkat av stormskador.
Beståndet idag
Det finns som sagt stora stormskador längst hela ytterkanten mot ett nyupptaget hygge. En bit in i beståndet kan man se hur det ser ut efter gallring, utan stormskador. Upplevelsen är att det är lite glest. Vi mätte några provytor och fick grundytan till i genomsnitt 24 m2. Övre höjden ligger runt 21 meter vilket, med 43 års beståndsålder ger ståndortsindex (SI) G34. Stamantalet är lågt. Runt 700 stammar per hektar och virkesvolymen ligger runt 200 m3sk/ha. Det finns enstaka björkar kvar och de har samma höjd som granarna. Granarna har bra toppskott och ser ut att växa skapligt.
I gallringsmallen
När vi lägger in beståndsdata i gallringsmallen så hamnar det en bit under det gröna fältet vilket innebär att det gallrats för hårt och att beståndet nu inte utnyttjar markens produktionsförmåga. Med tanke på att det gått fem växtsäsonger sedan den sista gallringen kan man anta att det direkt efter gallringen hamnade ännu lägre. Troligen ner mot 20 m2 i grundyta (om man följer linjerna i gallringsmallen) vilket ligger långt under det gröna fältet i gallringsmallen.
Det här beståndet var gallrat en gång innan och det låg troligen inte uppe i det röda fältet (grundyta över 32) innan gallring skedde nu senast. Var det ens i närheten av gallringsbehov enligt mallen så har det gjorts ett alldeles för stort uttag. Typ 40% av grundytan. Vilket i och för sig förekommer så det kan ju vara möjligt men inte troligt i detta fallet.
Vår uppfattning är att det här beståndet inte skulle ha gallrats en andra gång nu när vi har facit i hand. Det antagligen varit lätt att se detta om man mätt lite beståndsdata och kollat i gallringsmallen innan man beslutat om att gallra. En G34:a kan hålla rejält höga grundytor och mycket virke. Det borde stå minst 100 m3sk mer per hektar än vad som finns där idag.
Lita inte på skogsbruksplanen – eller virkesköparen!
Det är helt uppenbart att man inte kan lita på åtgärdsförslagen i skogsbruksplanen när det gäller gallring. Man kan heller inte lita på virkesköparnas rekommendationer. De ser mer av kubikmeter och pengar här och nu än höga volymer i slutavverkningsskogen.
Vi upplever att det finns mycket schabloner när det gäller skogsbruksplaner och gallringsrekommendationer. Åtgärdsförslagen baseras på någon slags försiktig gallringskultur som tillåter återkommande gallringar. Idag gallras väldigt få skogar på detta sätt vilket gör att de schablonmässiga rekommendationerna om andra eller tredjegallringar blir fel och direkt kontraproduktiva.
Om det ska finnas behov av att andra- eller tredjegallra ett granbestånd på hög bonitet måste det ha gallrats väldigt försiktigt innan. Har det gjorts en ”normal” gallring med uttag runt 35-40% av volymen så finns det troligen inget som helst behov av att gallra något mer. Istället skapar fortsatt gallring en kraftigt ökad risk för skador (som vi tyvärr ser i detta exempel) och man sänker tillväxten rejält när skogen förväntas växa som mest.
Hur skulle man ha gjort?
Eftersom beståndet var väl slutröjt (vedhuggning av björk) och sedan förstagallrad med smala stickvägar och jämnt uttag så skulle det mycket väl ha kunnat stå utan fortsatta gallringar. Risken för självgallring i en G34:a ligger högt upp i grundyta och där har detta bestånd inte varit i närheten av sedan det gallrades 2012. Och det skulle antagligen ta flera decennier innan den risken skulle uppstå även om det inte gallrats igen 2019. Om enstaka smågranar börjar krokna något decennium innan slutavverkningen i ett volymrikt granbestånd på bra bonitet gör inte så mycket för varken volym eller ekonomi. Utan den senaste gallringen hade man kunnat tidigarelägga slutavverkningen men ändå få mer virke i slutbeståndet än vad som blir fallet idag.
Skaderisken – gallra inte ända ut till beståndskanten!
Alla gallringar ökar skaderisken. Ju högre skogen är desto större är risken att den drabbas av vindskador. Speciellt när det gäller gran. I det här fallet är det väldigt uppenbart när det nygallrade granbeståndet exponeras för vinden efter att ett äldre, angränsande bestånd slutavverkats. Hela beståndskanten har trasats sönder med åtskilliga vindfällen och det har blåst ner träd flera trädlängder in i beståndet. En slutsats man kan dra av det här är att helst bara gallra en gång och inte för sent (eller för hårt). Och att inte gallra ända ut till beståndskanten mot äldre bestånd som kommer att avverkas innan det aktuella gallringsbeståndet.
Slutsats
Mät upp beståndsdata som grundyta, övre höjd och ålder och kolla sedan i gallringsmallen innan du bestämmer dig för att gallra en andra eller tredje gång i dina bestånd. Du kommer att bli förvånad över hur lite gallringsbehov det finns i många bestånd. Lita inte på vad som står i skogsbruksplanen eller på virkesköparens råd.
Här finns en video från beståndet:
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
