tor 06 mar 2025, 22:35#873974Fredrik Reuter skrev:Precis, frågan var om "DU inte äter det". Ett av svaren är då från SLU och kungsörnar. Dessa kungsörnar faller inte under DU.
Det kan kanske finnas anledningar att även ifrågasätta bly i övningsammunition, i alla fall om man ska tro Länsstyrelsen. I länken nedan en rapport om en skjutbana i Stockholm.
Miljöpåverkan
Vid skjutbanor för kulvapen förekommer främst rester av blyammunition koncentrerat till kulfång och skyddsvallar. Vid skjutbanor för hagelvapen och lerduveskytte förekommer blyhagel och rester av lerduvor spridda över ett större område i skjutriktningen runt skjutplatsen. Det kan även förekomma förhöjda halter av metaller som koppar och zink samt rester av tomhylsor vid platsen för avfyrning. Om kulfång har bytts ut och markarbeten genomförts i området kan det vara svårt att veta var massorna har hamnat. Föroreningarna kopplade till skjutbanor bedöms inte utgöra något akut hot för miljö eller hälsa.
Branschtypiska föroreningar
Bly (Pb)
Vid skjutbanor är främst bly den karakteristiska föroreningen då blykulor varit den dominerande ammunitionen. På grund av blyets låga framställningskostnad, höga densitet och mjukhet har den varit idealisk för kulor. Bly är en tungmetall med mycket hög farlighet då den är både bioackumulerbar, icke nedbrytbar och troligen cancerframkallande. Exponering för bly kan även leda till nervskador och försämrad intellektuell utveckling. Risken för att bli exponerad för bly vid skjutbanor är störst genom förtäring av växter eller djur som ätit på kontaminerad mark eller inandning av blypartiklar. En blykula tar 100 till 300 år att helt upplösas till olika blyföreningar. Efter upplösningen är blyföreningarna mycket hårt bundna till jordpartiklar men vid låga pH-värden kan en något snabbare urlakning av bly ske till mark och grundvatten.
https://www.lansstyrelsen.se/download/1 ... C3%A4n.pdf
Jag vill börja med att säga att min ammunition i klass 1 och 2 är blyfri sedan några år, så att jag inte framstår som att jag vägrat öppna ögonen efter att Norma Alaska lanserades. Anledningen till att jag med glädje och självklarhet skjuter blyfria expanderande kulor är att de fungerar mycket bra och jag inte vill att köttet ska riskera att innehålla bly, eftersom bly är onyttigt. Det spelar ingen roll om jag, min familj eller någon annan ska äta köttet - det ska inte innehålla bly i onödan. När jag jagar fågel med helmantel kontamineras dock inte köttet, och då är det lika självklart att skjuta optimal blyhaltig ammunition eftersom en kula som efter att ha passerat genom en fågel ramlar ned i skogen eller på fjället är totalt ofarlig för allt levande som inte envisas med att äta upp den.
I texten du citersr framgår att
”Föroreningarna kopplade till skjutbanor bedöms inte utgöra något akut hot för miljö eller hälsa.”
Det tolkar jag som att inte ens länsstyrelsen i Stockholm kan se detta bly som särskilt farligt, även om de teoretiserar om t ex utlakning vid lågt pH. Jag tror att man uppnår större vinster för miljö och hälsa genom att fokusera på annat. Och detsamma gäller bly i helmantlad ammunition.
Du hänvisar till vetenskapliga publikationer om bly i ammunition, och det finns sådana som visar att jägare och deras familjer i sina kroppar har högre nivåer av bly än genomsnittliga människor. Det behöver dock inte vara farligt - det beror ju på nivån. Däremot är det för i stort sett alla jägare helt onödigt att skjuta annat än blyfria expanderande kulor. Låt oss släppa Norma Alaska och istället skjuta blyfritt på älg och rådjur, men låt oss skjuta ripa och tjäder med t ex RWS och Sakos utmärkta helmantelkulor.
