Du kan själv se hur uppgörelse och avtal ser ut längst ner i tråden. Här finns även en video från det aktuella skogsbeståndet och där Ronnie själv berättar om upplägget.
Det dyker upp allt fler möjligheter för den som vill kompensera för sina koldioxid-utsläpp i växande skog. Allt från nyplanteringsprojekt i Afrika till återplantering av åkermark i Sverige. Eller i biokol gjord på skogsråvara. Hittills har skogsindustrin och även skogsägarföreningarna varit negativt inställda till kolsänkeprojekt i växande skog. I debatten ställs ofta kollagringen mot nyttan som avverkad skog gör när den ersätter fossila material. Allting är svart eller vitt, antingen eller. Rätt eller fel.
Skogsägaren Ronnie Johansson i Hattsjöhult på Sydsvenska höglandet är ett känt namn. Inte minst som mångårig test- och demoförare för Hypro där han bl a visat Hypromaskiner på Skogsforms Gallringsdagar när det begav sig. På gården finns stora arealer ungskogar efter att betydande arealer av sämre betesmark vuxit igen. Det mesta är välgallrat och har många år kvar till slutavverkning och Ronnie har därför funderat på fler möjligheter att få intäkter från skogen. Via bekanta kom han i kontakt med teknikföretaget ICmedia i Växjö som jobbade med sin hållbarhetsprofil. Företaget, som säljer stora bildskärmar, hade gjort ”allt man kunnat” för att få ner sina utsläpp av CO2. Grön el, fossilfri uppvärmning, elbilar, miljövänligare produktion etc. Men fortsatt så fanns det CO2-utslläpp kvar som var svåra eller omöjliga att bli av med. Bolaget anlitade en miljökonsult som räknade på CO2-utsläppen och hur de kunde hanteras. Så mycket som möjligt skulle reduceras och resten kompenseras.
Många kallar CO2-kompensation för ”greenwash” eller ett sätt att köpa sig fri från att istället ta ner sina utsläpp helt. Men livet är inte riktigt så enkelt. Om man t ex använder svensk ”grön el” som i princip är helt fossilfri så ger det ändå en CO2-belastning om 19 g/kWh*. Att bygga och underhålla produktion och distribution av el ger avtryck som är svåra att helt få bort.
Miljökonsulten som räknade på ICmedias utsläpp kom fram till att det blev 30,2 ton CO2 kvar per år och dessa ville nu bolaget kompensera. Av dessa var 4,4 ton biogent CO2, främst från uppvärmningen av lokalerna med biobränsle och 1,9 ton CO2 härrör från (grön) elenergi. Merparten (23,9 ton) kom från tillverkning och transport av de importerade bildskärmarna. Bolaget ville inte sänka sin koldioxid i något fjärran beskogningsprojekt utan de ville göra det lokalt med full transparens och möjlighet att handgripligen kunna inspektera sin koldioxidsänka. Valet blev en kolsänka i småländsk skogstillväxt.
Miljökonsulten räknade ut att 30,2 ton koldioxid per år motsvarar vad ca tre hektar skog med medelbonitet på Sydsvenska höglandet tar upp på ett år. En årlig tillväxt om 7,5 m3sk motsvarar ca 5,6 ton torrsubstans trä per år. Varje ton som vuxit binder in 1,8 ton CO2 och det ger ca 10,3 ton CO2 per hektar och år i kolsänka. Enligt denna ekvation så behövdes 2,9 hektar skog för att suga upp 30,2 ton CO2 per år.
ICmedia ville arrendera ett lämpligt skogsområde på 30 år. Stort nog att motsvara kolsänkan och stabilt nog att stå kvar över tid utan behov av komplicerade om-revideringar. Miljökonsulten räknar inte med den kol som redan finns bunden i beståndet och inte heller den kol som bundits, eller kommer att bindas i marken. Det skulle antagligen bli allt för komplicerat och det är dessutom svårt att hitta bra och tillförlitlig data. Markbunden kol ses som en ren bonus men räknas inte in. Beståndets kollagring beräknas efter Rikssogstaxeringens genomsnitt för Smålandsboniteter i regionen även om skog i den aktuella åldern enligt skogsbruksplanen växer mer just nu.
Arrendet är skrivet på 30 år, med en avtalad revision vart femte år. Markägaren ska tillhandahålla korrekt mängd skog enligt avtalat område och om träd eller delar av beståndet skadas ska annat jämförbart område tillhandahållas. Pris och volym omförhandlas vart femte år. Om bolaget lyckas minska sina CO2-utsläpp kan de minska arealen de arrenderar. Priset för kollagringen baseras på priset för utsläppsrätter som enligt avtalet är satt till 825,50 kr per m3sk. Det ger, för de avtalade 2,9 hektaren (á 7,5 m3sk/ha och år i tillväxt) en årlig summa på 24 870 kr. Summan ska betalas i mars varje år och den ska justeras med KPI. Omräknat som hektarpris blir det 8 575 kr/ha. Per år.
Ronnie har bestämt två områden om tillsammans lite drygt 3 hektar som ska användas för den här kolsänkan. Området består av talldominerad skog i 35-45-årsåldern på T24/T26. Bestånden har gallrats färdigt och kan utan vidare stå i 30 år utan åtgärd. Normal slutavverkningsålder för tall i det här området torde ligga runt 80+ år så det finns en god marginal. Hade han inte sålt kolsänka i den här skogen hade den ändå bara stått och vuxit under de kommande 30 åren utan direkta åtgärder så varje intäktsmöjlighet i den här skogen är ”nya pengar”.
För bra för att vara sant?
Det unika i den här lösningen som Ronny Johansson har gjort är att han gjort upp direkt med ett företag utan mellanhänder. Lösningen är okomplicerad och det finns definitivt saker man kan diskutera ur ett ”grenwash-perspektiv”. Men vi lever i en fri värld där det finns ett företag som vill göra denna lösning och en skogsägare som är beredd att möta upp med en del av sin skog som kolsänka. Man skulle kunna säga att Ronnie nyttjar sin äganderätt för att bestämma hur han vill utnyttja sin skog. I det här fallet som kolsänka via ett 30-årigt arrende. Det är inte förbjudet och det finns ingen extern myndighet som måste tillfrågas. Det aktuella beståndet ägs fortfarande till 100% av skogsägaren och likaså alla de kubikmetrar som kommer att växa under tiden som arrendet gäller. När skogen är avverkningsmogen står det fritt avverka för den som då sköter just den här delen av Småland och timret kan säljas för att bli långlivat material som fortsätter lagra kol. Man kan med fog säga att den här lösningen ger skogsägaren möjlighet att både äta kakan och ha den kvar.
Är det bra betalt?
Skojar du? 8 575 kr/hektar varje år, med KPI-uppräkning måste anses som en bra ersättning för något som du dessutom har kvar. Sätt det i perspektiv mot gallringen som gjordes innan. Kanske ger en liknande gallring 8000 kr netto per hektar förutsatt att gallringen inte görs för tidigt, att uttaget är hårt och att det görs med stickvägsgående maskiner som helst inte är för små. Men det är en engångsersättning och det är långt till nästa intäkt från det här beståndet. Att då kunna få ut 8 575 kr varje år i många år framöver, med garanti och värdesäkrat för de första fem åren, ger ju en nuvärdeskalkyl som är makalöst bra. Som skogsägare finns det väl inget att tveka över om man kan åstadkomma en sådan lösning? Det blir ju ganska dyrt för en skogsägare att vara principiell motståndare till kollagring om man erbjuds den här typen av lösningar…
(Skogsägaren har ju innan kollagringsavtalet teckats också fått betalt, förhoppningsvis, för sin gallring som redan är utförd.)
Fantasipriser?
Priset för arrendeavtalet må verka fett i överkant men det baseras helt på vad det kostar att släppa ut CO2 idag. Det finns dagliga prisdata för handel med utsläppsrätter inom EU ETS och där ligger de idag runt 800 kr/ton Co2e. Om ett hektar binder 10 ton per år så blir det därmed runt 8000 kr/ha. Vill man titta på andra referenser när det gäller kostnaden för CO2-utsläpp så kan man t ex jämföra med koldioxidskatten som ligger runt 1200 kr/ton. Pratar vi CO2-lagring idag i olika projekt så används ofta kostnaden för utsläppsrätter som referens så prisnivån är definitivt rimlig. Det viktigaste är att företaget som köper kollagringen anser att kostnaden är rimlig och därmed är beredd att betala.
Greenwash?
Ett av argumenten som ofta framförs mot CO2-lagring i växande skog är att man betalar för något som ändå skulle ske. I alla fall i ett skogsbruk som uthålligt hugger mindre än tillväxten. Om en skogsägare sköter skogen efter gängse metoder ”som man brukar” så lagras det ju inget mer koldioxid bara för att man får betalt för det. Vän av ordning kan ju tycka att man borde göra någon insats för att verkligen lagra mer CO2. T ex överhålla en slutavverkning med 10 år, gödsla ett bestånd eller ta ut mindre gallringsuttag och behålla en större växande volym än vad som hade gjorts enligt ”gängse standard”. Eller plantera mark som inte är skog idag. Men sett ur skogsägarens affärsperspektiv så finns det ju ingen anledning att ta hänsyn till detta om det finns kunder som är villiga att betala mig och min skog för den tillväxt och CO2 som binds. Skogsägaren är ju en (relativt) fri näringsidkare som ju har sin fulla rätt att göra de avtal hen vill för att tjäna pengar på sin skog. Oavsett om det gäller virkesaffärer, jaktarrende, turism eller kollagring. Så varför inte?
I det aktuella fallet handlar det ju inte om ett företag som betalar en summa till skogsägaren för att kunna fortsätta släppa ut sin CO2 som vanligt utan ett företag som har gjort allt man kan göra för att minska sitt avtryck. Men hur man än gör finns det fortfarande CO2-utsläpp som är svåra eller omöjliga att få bort.
Skogsindustrin då?
Ett vanligt argument som framförs är att det är bättre att avverka skogen och förädla virket i industrin till produkter som ersätter fossila material än att bara låta skogen stå och växa ”till ingen nytta”. Det här resonemanget bygger på att all kollagring per automatik minskar möjliga uttag av avverkningsvolymer. Antingen eller…svart eller vitt. Tittar vi på Ronnie Johanssons avtal och uppgörelse så är det inget som påverkar virkesflödet från hans skog. De aktuella bestånden är enligt Ronnie färdiggallrade och ska bara stå och växa fram till de blir avverkningsmogna. Nettoeffekten för skogsindustrins eventuellt minskade tillgång på virke blir därmed 0 kr. Därmed faller också industrins argument om att “kollagring i växande skog bara ger utsläppare av fossilt kol fritt att fortsätta samtidigt som ersättning av fossilt mot förnybart förhindras”.
I ett läge där man tydligare kopplar kollagringen till det specifika beståndets tillväxt kommer det däremot att vara intressant att hålla gallringsskogen mer sluten och med högre volym än vad som ofta görs i dagens gallringar. Men frågan är om det är dåligt om vi minskar mängden rovgallringar som bidrar till den svenska ”Gallringskatastrofen”?
I det korta perspektivet kommer det kanske att minska flödet av billig massaved till några av massabruken men det bör ju inte vara ett stort problem för skogsägaren. Här kan istället kollagring ge dubbelt positiv effekt. Dels som direkt ersättning till skogsägaren för lagrad koldioxid. Dels i form av höjda virkespriser tack vare att virkesutbudet av massaved minskar något.
I det längre perspektivet kommer med all sannolikhet olika kollagrings-program att bidra till mer virke i slutavverkningsskogen och mer timmer till sågverken. Om skogsägaren skippar sista gallringen och istället tar ut en högre volym i slutavverkningen 20-30 år senare så blir det mer pengar till skogsägaren och mer timmer till sågverken.
Anledningen till skogsindustrins stora skepticism mot att skogsägare får ersättning för kollagring i växande skog, ska nog tillskrivas att allt som riskerar att minska virkesflödet också riskerar att göra rundvirket dyrare. Framför allt när det gäller massaveden. Där delar vi nog skogsindustrins analys men vi ser det inte som ett problem då dagens skogsindustri har goda lönsamhetsmarginaler utan snarare som en möjlighet för skogsägarna.
Varför jobbar inte skogsägarföreningarna med kollagring?
Ja, det är en bra fråga. Skogsägarföreningarna antar någon slags gemensam princip med skogsindustrin om att kollagring i växande skog är dåligt och att vi istället ska avverka så mycket vi kan för att ersätta fossilt med förnybart. Att Södra och delvis Norra, som båda har stora engagemang i massaindustrin, gör detta kan man kanske förstå ur ett skogsindustriellt perspektiv. Men inte ur ett medlemsperspektiv. Däremot borde ju Mellanskog, utan egen massaindustri och med Sveriges sämsta massavedspriser i prisdiket, applådera lösningar som kan ge den här typen av direkt medlemsnytta. Mellanskog har, som vi pratat om i vår podd några gånger, också flera stora serverhallar inom sitt verksamhetsområde. Serverhallar som drivs av trendkänsliga megabolag som borde vara mycket intresserade av att få sänka sitt oundvikliga koldioxidavtryck i mellansvensk skog. Även om hallarna drivs av grön el resulterar driften i minst 19* gram CO2 per använd kWh.
Vi får se vad framtiden har att att bjuda på när det gäller nya affärer i kollagring men pionjärer som Ronnie Johansson har definitivt satt saker och ting i rullning. Vi har nämnt om det här i podden för någon vecka sedan och efter det har många lyssnare hört av sig. Intresset för kollagring verkar vara stort!
Avtalsdokumenten:
Här hittar du fler artiklar som skrivits på Skogsforum.se om kolsänka och kollagring i växande skog under de senaste åren:
Absorb - ny aktör som betalar 6000 kr/ha för nyplantering
Klimatkompensering med kolsänka en elefant i skogen?
Börjar kollagrings-elefanten nu att bli synlig för fler?
*19 g CO2/kWh är ett värde som miljökonsulten anger som koldioxidutsläpp från förnybar elmix, med källa Naturskyddsföreningen. Energimyndigheten.se anger att koldioxidutsläppen från “Nordisk elmix” ligger på nivån 90 g/kWh.