En teodolit är ett ganska avancerat vinkelmätningsinstrument, som används inom väg- och husbyggnadsanläggning, samt för upprättande av stom- och polygontåg vid kartering etc. Teodoliten är också mycket användbar för höjdmätning av byggnader, master, och nu i mitt fall, träd.
Med hjälp av Skogsstyrelsens lasermätningsdatabas har jag letat mig fram till små, återstående ”enklaver” med högstammig gammelskog. De är tyvärr få. Det värmländska skogslandskapet består numera till största delen av trista så kallade ”föryngringsytor” och granplantager.
Vilken lycka är det då inte att komma till dessa ”enklaver”, med metertjocka, jättehöga granar på mattor av blommande blåsippor, vitsippor, harklöver och här och var rosablommande tibastbuskar. Senare i sommar kan vi i de här skogarna till och med träffa på den mycket sällsynta orkidén skogsfrun. Det är annat det än den näst intill sterila markfloran i granplantagerna eller kalhyggenas kruståtelhav.
Någon kan kalla mig ”naturnörd”, men jag är långtifrån ensam om att älska naturen, och inte minst då våra skogar. Sedan Korpberget blev känt har många, som sällan går ut i skogen, besökt jätteträden på berget. Det lite spektakulära, det ”storartade” är lockande för många av oss.
De områden jag har besökt med mätutrustningen är bland annat Torsberget, Tjärnberget, Korpberget och Örtenberget norr om Mölnbacka, Humletorp i Kil, Boråskullen i Munkfors, Stjärnsberget och Risberg, ”Krediten”, i Hagfors Kommun.
Jag började med Korpberget i Mölnbacka, det lilla skogsområdet med jätteträd, som Reuter och Torbjörn Johnsen så fint presenterat här i Forumet. Här har trädrekord konstaterats vad gäller såväl gran, tall som klibbal. Mina mätningar med teodolit gav, med små avvikelser, samma resultat som tidigare presenterats här på Skogsforum.
Trädhöjderna på de övriga platserna jag besökte kunde inte ”straffa” Korpberget. Närmast kom några granar i Stjärnbergets västsluttning (väster om Uddeholm). Här fanns granar med höjden 43 - 44 meter. Den absolut störta har tyvärr blåst omkull och ligger där nu som ett jättelikt ”monument”. Den borde tas till vara och läggas på ”Lit de Parade” på något lämpligt ställe för allmänt beskådande. Så har man gjort vid Karmenkynna i Lekvattnet.
Tallarna i Stjärnbergssluttningen var också resliga, med höjder på några och trettio meter. Samma sak kan sägas om den gamla, ståtliga tallskogen ”Krediten”.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto