Halverad leveransvirkesvolym på 20 år
Skogsstyrelsen sammanställer volym- och prisinformation för det svenska leveransvirket. Det är egentligen det enda virkesflöde som går att följa med någotsånär säkra prisuppgifter. Sammanställningen visar att volymen leveransvirke har halverats från 2002 till 2021. Från 6,8 till 3,3 miljoner m3fub/år. Som andel av den totala avverkningen är minskningen ännu större då nettoavverkningen ökat från 66,6 till 76,6 miljoner m3fub under samma period.
Fredrik skrev en intressant tråd i ämnet 2018 och trenden var tydlig redan då: Är självverksamma skogsägare utdöende?
Lägre virkespris för den som hugger själv
Att leveransvirket diskrimineras prismässigt kan man tydligt se i Skogsstyrelsens statistik. Det räcker med att titta på ”rekordåret” 2021 då skogsindustrin gjorde rekordvinster. Trots allt prat om ”rekordhöga virkespriser” så syns det inte mycket av det i statistiken. Timmerpriset har visserligen ökat i hela Sverige utom i norr vilket gör att timmerpriset är tillbaka till 2019 års nivåer. Men för massaveden har det istället gått baklänges med sänkta priser i hela landet. Trots att massaindustrin gjorde rekordvinster 2021 och trots att enskilda köpare betalat 400 kr/m3fub för massaved vid avverkningsuppdrag under fjolåret. För sågtimmer finns ett ännu större tvåprissystem, där vissa virkesköpare betalar upp mot 50 procent mer för grantimmer i leveransrotköp eller AU jämfört med priset för leveransvirke. Att hugga själv lönar sig därmed dåligt vilket fått till följd att den självverksamma avverkningsaktiviteten sjunkit radikalt.
Skogsägarens avverkning går att styra med rätt incitament
En fråga som faktiskt aktualiserar värdet av självverksamhet är den massavedsbrist som tycks råda för tillfället. Inte minst för björkmassaved. Skogsindustrin, inklusive Södras massabruk, importerar stora volymer massaved från baltstaterna. Just nu till skyhöga priser.
Med rätt prisstyrning och incitament skulle virke från självverksamma kunna bli en viktig och ändå prisvärd råvaruresurs för svensk skogsindustri. Istället för att motverka självverksamheten med prisdiskriminering borde den premieras och styras till att leverera rätt virke vid rätt tidpunkt. Lek med tanken att Södras medlemmar hade fått 100 kr/m3fub extra för björkmassaved som levereras under Q1 och Q2. Nog sjutton hade det drivit fram virkesvolymer utan att belasta den ordinarie avverkningsapparaten. Till ett virkespris som för Södras del ändå blivit avsevärt billigare än det dyra importvirket.
Vindfällen och skogsindustri på högtryck ger kapacitetsdilemma
Efter flera stormar i januari ligger nu mycket stormskadad skog på marken i både Götaland och Svealand. Enligt Södra handlar det om 2,2 miljoner m3sk enbart i Götaland. Hur mycket som ligger i Svealand vet vi ännu inte men det är betydande volymer även här.
Den svenska skogsindustrin verkar gå på betydligt högre varv i början av det här året jämfört med ingången av rekordåret 2021. Virkeslagren av massaved har minskatmed nästan en miljon m3fub eller 18% sedan början av 2021.
Trots goda drivningsförutsättningar i vinter så klarar man nätt och jämnt att hålla jämna steg med industrins förbrukning. Att i det läget sätta betydande avverkningsresurser på att hugga vindfällen utströdda över en hel fastighet kommer att sinka produktionsvolymerna radikalt. I det läget är självverksamheten en ovärderlig resurs. Den borde i det här läget premieras med bättre betalning för leveransvirket.
Förmågan finns
Att självverksamheten är en resurs med potential kunde vi se i samband med stormarna Gudrun och Per i Götaland. Då ökade, enligt Skogsstyrelsens statistik, det antal årsverken som skogsägarna utförde i avverkningsarbete. Under 2005 la skogsägarna i Götaland dubbelt så mycket tid, totalt 6 720 årsverken på avverkningsarbete som året efter Gudrun (3 425 ÅV). Under 2007 växlade skogsägarna upp igen och la nästan 5000 årsverken på avverkningsarbete. Motsvarande siffra från 2017, som är det senaste året som Skogsstyrelsen har data från, var 1 732 årsverken i avverkningsarbete. En halvering sedan ”normalnivån” 2006. Här finns onekligen en potential om incitamenten är stora nog.
Större och bättre maskinresurs än någonsin
Idag finns det troligen mer ändamålsenliga maskiner än någonsin ute hos de svenska skogsägarna. I söder utgörs maskinbasen främst av rejäla fyrhjulsdrivna traktorer, huggarvagnar med drivning och lastförmåga och en uppsjö av mindre maskiner specialanpassade för gallring. I sällskap med en och annan deltidspensionerad skotare. Längre norrut finns många skogsägare som äger både en skotare och en äldre skördare.
Med många små gallringsskördare, gallringsprocessorer och deltidspensionerade skördare så finns det inte bara skotningskapacitet hos de självverksamma utan även en avverkningskapacitet som med råge överstiger den motormanuella förmågan.
På grund av prisdiskriminering för leveransvirke så är den här resursen klart underutnyttjad men med rätt typ av incitament skulle den kunna producera åtskilliga miljoner kubikmeter mer per år, som komplement till vad industrins egen averkningsapparat kan producera. En utmärkt resurs att ta till när det t ex behöver städas vindfällen eller när det behövs extra lövmassaved.
Det behövs morötter!
Hittills har skogsindustrin, inklusive skogsägarföreningarna, aktivt arbetat för att få så stora volymer som möjligt huggna med sin egen avverkningsresurs. Det kan finnas goda skäl till detta om man ser till sågtimmerflödet. Sågverken har behov att styra mot längder som är efterfrågade och välbetalda (eller åtminstone säljbara vissa år). Att då förlita sig till tusentals skogsägares blandade apteringsförmåga kan te sig osäkert jämfört med att programmera apteringsdatorn i ett gäng skördare.
När det gäller massaveden finns inte denna problematik. Trots det försökte Södra 2020 att sänka priset för tremeters massaved som leveransvirke, med hänvisning till dyrare hantering än för fallande längder. Direktörerna var döva för medlemmarnas kritik men de kördes så småningom över på föreningsstämman 2020. Medlem som idag hugger 3-meters massaved får samma pris som för fallande längder.
Argument som används mot leveransvirke under åren är att det är svårt att styra i tid. ”Allt kommer till tjällossningen.” Eller att volymerna sällan stämmer mot kontrakt och ofta är mindre osv. Många av dessa tillskrivna olägenheter borde ju gå att påverka med tydliga incitament i form av prispremier. Om en skogsägarförening t ex går ut öppet med en gallringspremie så gäller den oftast bara för avverkningsuppdragen och inte för leveransvirket. Det kanske skulle gå att tänka tvärtom? Återigen exemplet med Södras björkmassaved:
”Vi vet att vi sitter trångt med lövmassaved under januari – april så vi ger X kr högre pris för självverksamt virke som levereras inom angivet tidsfönster.”
Självverksamhet en buffert vid utökad fågelhänsyn?
Det har varit mycket diskussion angående Skogsstyrelsens utspel om striktare tillämpning av artskyddsförordning och miljöbalk. Även om inte de mest alarmistiska farhågorna besannas kan det finnas skäl att tro att vi behöver göra viss anpassning med mer hänsyn under häckningstid. Skogforsk har räknat på vad det här skulle innebära i kostnader och kommit fram till att dagens avverkningsresurs inte kommer att räcka till utan måste utökas. Här skulle självverksammas avverkning kunna bli en viktig resurs och kanske blir även leveranser av ”vinteravverkad skog i tjällossningstid” helt plötsligt en värdefull tillgång snarare än ett problem?
Vad tror du om möjligheten att styra självverksamheten mer med rätt typ av pris-incitament? Skulle du kunna hugga fram 50 – 100 m3fub mer gallringsved av barr eller björk om du fick 100 kr mer per m3fub än idag? Eller är det ändå inte lönt?
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
Kort information om skogsforum.se