Tåndemåla skrev:Och fortfarande är det inte en jävel som skiljer på en grön och en svart kolatom. Det är ju så man skäms.
Släpp inte ut något som är fossilt och problemet är löst.
Tåndemåla skrev:Och fortfarande är det inte en jävel som skiljer på en grön och en svart kolatom. Det är ju så man skäms.
Släpp inte ut något som är fossilt och problemet är löst.
alias skrev:
Jo, det är ju många märkliga resonemang i debatten. Om förbränning av biomassa är problemet så har ju människan varit "ohållbar" ur ett klimatperspektiv sedan elden tämjdes första gången. Jag vill minnas att jag så statistik under min studietid (ca 10-15 år sedan) på att en stor del av det som avverkas globalt användes för matlagning och uppvärmning av bostaden.
Ska man vara konsekvent så borde även livsmedel beläggas med CO2-skatt och energiskatt. CO2 blir det även vid förbränning av livsmedel i en människokropp. Kanske borde man tillverka konserver och sen ge fan i att äta upp dessa - det blir ju en slags kolinlagring som man borde kunna få betalt för?
OBS! Ovanstående stycke kan innehålla spår av ironi och sarkasm.
Jag förstår inte heller hur det skulle göra någon skillnad med t.ex. pappersproduktion med ettåriga grödor som råvara istället för vedråvara om processen i bruket är likvärdig. Huvudsaken måste väl vara att man tar tillvara på den energi som frigörs i processen på bästa sätt, t.ex. genom elproduktion och fjärrvärme m.m.
Det är säkert så att en del av den massaved som går till bruken skulle kunna användas till olika träfiberskivor el. dyl., men jag tror att få vill ersätta t.ex. Essitys produkter rakt av med något liknande en träfiberskiva.
MVH
Alias
På längre sikt, efter 2030, är det rimligt att en förväntad omställning av skogsindustrin mot högre andel korslimmat virke, förpackningar och textilfibrer, leder till att andelen biprodukter från massabruken minskar något. För 2045 bedöms totalt 10–16 TWh/år mindre restprodukter än idag användas för industrins egen energiförsörjning. När det ökade bränslebehovet för bio-CCS på 1,5–5 TWh/år räknats av blir den tillgängliga frigjorda mängden 9–11 TWh/år 2045.
Med frigörande av bioråvara avses här både en ökad försäljning av bi- och restprodukter från anläggningar som har energiöverskott, till exempel sågverk och moderna massabruk, och en minskad import av biobränslen till anläggningar som har energiunderskott, till exempel integrerade massa- och pappersbruk. Det är troligt att en del av denna frigjorda råvara kommer att uppgraderas till nya produkter i anslutning till skogsindustrin och i dess egen regi.
Utöver den potential som kvantifieras ovan finns även möjlighet till mer transformativa energibesparingsåtgärder, framförallt genom elektrifiering. Redan idag förekommer användning av rena elpannor för processånga men ännu högre energieffektivitet kan nås med värmepumpar för att förse de delar av processen som behöver värme vid relativt sett låg temperatur, till exempel pappersmaskiner, indunstningsanläggningar och virkestorkar. Dessa kan potentiellt ersätta stora mängder biobränsle med el men en realisering beror på flera faktorer, bland annat hur prisutvecklingen för bioråvara respektive el ser ut och räknas därför inte in i effektiviseringspotentialen i denna strategi.
Potentialen för energieffektivisering och elektrifiering inom skogsindustrin landar, före behovet av bränsle för
bio-CCS tas med i beräkningen, alltså på 6–12 TWh/år bioråvara fram till 2030 vilket utgör 10–20 procent och 10–16 TWh/år (15–25 procent) till 2045.
Kort information om skogsforum.se