Sista året som Björn Gustafson jobbade på dåvarande Skogsvårdsstyrelsen var 1988. Då tog han sikte på att lära sig så mycket som möjligt om ädellövskogsbruk:
– Jag anmälde mig till alla kurser som fanns. 1988-1989 startade jag eget och i princip har jag hållit på med ädellöv sedan dess, berättar Björn Gustafson som har en liten gård med några hektar skog utanför Sköllersta på södra sidan om Hjälmaren.
Några viktiga saker som Björn lärt sig är att eken, rätt skött, kan vara ett lönsammare och hållbarare alternativ på bättre marker ända uppe i Mälardalen och Uppland. En bidragande orsak är att granen helt enkelt inte mår bra på många marker där den växer, trots att det är marker som enligt skolboken betraktas som granmarker, förklarar Björn och tar ett exempel:
– Det finns en 1200 hektar stor egendom på södra sidan av Hjälmaren – Göksholm – där det finns smärre områden av blåbärstyp men där det mesta av granmarkerna är bördigare, av grästyp och G32-G34 i snitt. Och de hade problem med grandöd redan på 1980-talet. Så de gjorde en markkartering och det visade sig att alla för granen viktiga spårämnen fattades på deras marker.
Men problemen för granen visar sig inte i början, förklarar Björn Gustafson:
– På de här markerna växer granen bra. Men sedan ser man någon gran som börjar anta en gul färg på barren, sedan börjar toppskottet att krympa och sedan dör det och granen står och stampar i fem-tio år och sedan dör den. Sedan händer det samma sak med vissa granar här och där i beståndet. Sådana här granbestånd måste man gå igenom var tredje eller var fjärde och och plocka bort döda eller döende granar. Så konsekvenserna för skogsägare som har sådana här granbestånd är att de får plocka ut granar som kostar lika mycket att plocka ut som sitt eget virkesvärde. Tala om dålig affär för skogsägaren.
Björn Gustafson, som främst har privatskogsägare som kunder, stöter inte sällan på påståendet att eken växer för sakta för att löna sig att producera:
– Ekens tillväxt här runt Mälardalen och Hjälmaren skulle jag säga generellt är något lägre än granens, men värdetillväxten är generellt betydligt högre än hos både granen och tallen.
Sköter man sitt ekbesånd rätt går det att plocka ut ett virkesnetto redan i gallringsfasen, säger Björn som har egna erfarenheter från ek på sin egen fastighet:
– Skulle man ha ekproduktion i ett rent ekbestånd så är min bedömning att man har möjlighet att kunna plocka ut timmer redan när träden är i 30-årsåldern – givet att man sköter beståndet på rätt sätt och satsar på kvalitetsproduktion.
En viktig pusselbit är marknaden i Sverige för ekvirke, påpekar Björn:
– Att få avsättning för ektimmer i Sverige har egentligen aldrig varit något problem. Jag handlade med lövtimmer på 1990-talet, medan vi fortfarande hade en fanérindustri i Sverige. Och jag upplever ektimret som väldigt stabilt prismässigt – priset rör sig inte mycket vare sig uppåt eller nedåt och avsättningen är alltid god. Tittar man på de små sågverken idag som jobbar med löv så köper i stort sett alla så mycket ek de kan komma över. Och efterfrågan på ek är stor även på många håll i Europa.
Björn Gustafson pekar ut Kährs som den kanske viktigaste och mest stabila köparna av ek:
– Jag upplever Kährs som det absolut bästa alternativet eftersom de tar emot ek av så pass låg kvalitet. Du får 350-400 kronor kubiken för en riktigt kvistig bit. Visserligen gör de prisavdrag på hälften på sådant virke, men de har även ett kvantitetstillägg om du kan leverera ett virkesparti som kommer över 75 kubikmeter. Och kan man leverera över den gränsen så blir den lilla kvistiga och eländiga ekstocken väldigt lönsam. Därför plockar jag konsekvent ut rubbet när jag gallrar ek.
Pierre Kjellin
pierre.kjellin@gmail.com...
Kort information om skogsforum.se