mån 25 jan 2021, 08:20#696410
Skogsola skrev:Ja man blir trött. Undrar var alla dessa skogsbrukshatare får sina propagandamiljoner ifrån?
Hej!
Vill först och främst skriva att jag med intresse följer olika spännande trådar i skogsforum, och att jag själv bor och verkar i skogsbygden och är småbrukare. Är inte en skogsbrukshatare. men ser definitivt behov för många förbättringar vad gäller hänsyn till vatten, biodiversitet och andra sätt att nyttja skogsmarkerna (osv). Jag är ingen "balkongbiolog" eller "extremist från Stockholm". Kommer inte ens från Stockholmstrakten (varför det nu skulle vara negativt att göra det?). Jag tror generellt att vi i detta "trumpifierade" tidevarv ska vara lite mer sparsmakade med att använda ordet extremist. För, hur "extremt" är det egentligen att vilja att Sverige lever upp till demokratiskt beslutade miljömål? Det betyder i så fall att demokrati är extremism, eller?
Det jag tror saknas ibland från vissa debattörer i detta och andra forum är en maktanalys. Tror få människor skulle ifrågasätta vem som sitter på den reella makten över Sveriges skogar och industri:
1. Den största delen av skogsmarken ägs av privata markägare, bolag och sedan staten (Sveaskog osv) m.fl
2. En kraftigt övervägande majoritet av riksdagspartierna står skogsnäringen nära och verkar politiskt för ökad produktion och för att genomföra näringens idéerna om en skogsbaserad bioekonomi.
3. Industrierna ägs av skogsproduktionsintressen (något annat vore väl konstigt?)
4. Skogsstyrelsens toppman är handplockat från ett av Europas största skogsbolag.
5. De mest kapitalstarka, med största "propagandakonton" är utan motstycke svensk skogsindustri med mångmiljonsatsningar (med betoning på mång) som Svenska skogen som syns på busshållplatser, innan biofilmerna sätter igång, på otaliga nätsidor och i de flesta dagstidningarna.
Att då använda retoriken att ideell naturvård, som "stora stygga" föreningen Skydda Skogen, skulle sitta på enorma propagandakonton på miljonbelopp är väl inte helt smakfullt, kan jag tycka.
Det råder en konstig debattretorik nu för tiden. Idag kallas miljöengagerade för extremister, om de lyfter brister. Det finns något värre än en dålig förlorare och det är en dålig vinnare. Inte nog med att skogssektorn ska inneha den reella makten inom politiken, lagstiftningen, över markerna och hur de ska nyttjas (detta borde privata markägare kanske titta närmare på?). Det tycks också vara så att man kräver att få total immunitet mot kritik. Hur rimligt är det? Det är märkligt när den starke parten i en dialog eller debatt låtsas vara den svage och offret.
Inte bara vi småbrukare drabbas av effekterna av urlakning i vattendrag, växthusgasutsläpp, undanträngning av arter osv, det gör alla. Även den majoritet av svenska folket som inte äger en bit egen mark.