Skogshistoria

Intressant skogshistoria från Österbotten, Finland

4 inlägg 1146 visningar 1 följer Svara, dela mm...   
Användarvisningsbild

Intressant skogshistoria från Österbotten, Finland

Kim74  
#671266 Verkligen ett intressant reportage hur samfälld skog kan ge hållbart skogsbruk. Klicka länken: https://www.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/400764



   TS
Avatar Fallback

Re: Intressant skogshistoria från Österbotten, Finland

isteskog  
#671377 Tyvärr under betalvägg för min del.... 😢

Användarvisningsbild

Re: Intressant skogshistoria från Österbotten, Finland

Kim74  
#671432 Här är texten ur reportaget inklistrat:

Det är med en viss stolthet som Lars-Erik Östman berättar historien om Larsmo bys samfällda utskog. I trettio år var han ansvarig för skogsbruket på det 1 280 hektar stora området. Nu har han skrivit en bok om utskogen.

– Larsmo bys samfällda utskog är den enda i sitt slag i Svenskfinland, säger han.

Historien går tillbaka till storskiftet i Pedersöre storsocken år 1835. Då delades socknens allmänningar ut åt de byar som hade minst skogsmark och Larsmo fick alltså närmare 1 300 hektar i Överlappfors, i ett enda stycke, gränsande till Terjärv och Evijärvi.

Det unika är att området inte delades på de enskilda markägarna utan är intakt än i dag, 185 år senare, och dagens 172 delägare kan kassera in årliga inkomster från skogen. Det har delägarna i Larsmo bys samfällda utskog en viss Matts Sandvik att tacka för.
– På ett möte 1905 fanns det ett förslag att sälja allt, rubb och stubb, till en virkesuppköpare, berättar Lars-Erik Östman. Alla var för affären.

Då steg Matts Sandvik upp och sa "Säli ni eer andeil, men ja säl int min naa ja". Eftersom alla delägare måste vara eniga förföll affären, till mångas förtrytelse.

I början användes utskogen mest för vedhuggning och ortsbefolkningen hade rätt att ta ut husbehovsvirke genom lov av delägarna. Larsmoborna arrenderade också ut lotter åt Essebor som behövde virke. På 1800-talet och i början av 1900-talet gick djur på skogsbete i skogen.

– Mera ordnad förvaltning av utskogen fick man på 1900-talet, säger Lars-Erik Östman som läst protokollen ända från 1899 till i dag.

De gamla protokollen berättar bland annat om hur skogsbruket kunde se ut i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Under fyra fem år avverkades skogen så att allt grövre virke höggs bort och kvar lämnades träd med en diameter under tio centimeter. Köpare var Wilhelm Schauman som hade startat en ny såg på Alholmen 1895.

– Med våra ögon var det en regelrätt skogsskövling, säger Östman.

Under många år efter uthuggningen var det mest ved som kunde tas ur skogen. Men också det var en värdefull vara, särskilt under krigen då det rådde stor brist på bränsle. År 1935 grundades Jakobstads Cellulosa och då behövdes också massaved.

Skogsförmannen Väinö Pihlman anställdes 1937 av delägarna i Larsmo utskog för att leda och organisera arbetena i utskogen i Lappfors. En krävande uppgift när allt arbete gjordes med såg, yxa och häst och stora vedmängder skulle tas ut.

– Det var virkeskvoter som staten krävde för att hålla viktiga industrier i gång under krigstiden, bland annat Jakobstads mekaniska verkstad.

Lars-Erik Östman är ingen vän av plockhuggning. Det kan möjligen vara en metod på bördig mark med gran, som tål skugga, anser han.


Den första skogsbruksplanen blev klar 1953. Då fanns det cirka 90 000 kubikmeter virke i utskogen och avverkningsförslaget låg på drygt 4 000 kubikmeter per år. Det här bemöttes med skepsis när planen presenterades för delägarna.

Man var rädd att skogen skulle ta slut med så stora avverkningar och det fanns delägare som envist, varje år, stod fast vid att skogen skulle sparas.

Men det är här som skogsbruksingenjör Östmans stolthet kommer fram:

– Under 65 år har vi huggit dubbelt så mycket virke, 188 000 kubikmeter, som det fanns när den första skogsbruksplanen gjordes upp.

– Ändå finns det 150 000 kubikmeter virke kvar. Det här visar vad skogsvården kan åstadkomma över tid.

När man skött skogen och gallrat i tid blir också stockandelen vid avverkning större, upp till 90 procent.

Förutom den regelrätta ekonomiskogen, som sköts enligt plan, finns det flera områden som är fredade i utskogen.

– Vid torpet på Timmerbacka har vi sparat skog som är 120-130 år gammal, säger Lars-Erik Östman.

På den högsta åsen, Fulisbacken 85 meter över havet, finns forminnen som kartlagts av Museiverket. Och Storfähusmossen består av hundra hektar orörd, odikad myrmark. Tillsammans med några andra mossar blir det cirka 150 hektar odikad myrmark i utskogen.

Allt det här visar att ekonomisk och hållbar skogsvård inte behöver stå i strid med miljö- och klimatmål.

– Det finns sju torp i utskogen, och Utterleden, Sju sjöars-loppet och Höbäck-Saarjärv vandringsled går genom skogen, påpekar Östman också.

Samfälld skog är en form av ägande som håller på att vinna terräng och särskilt väl lämpar den sig för skogsägare som bor långt borta från sin skog. Enligt Lars-Erik Östman har man som delägare garanti för att skogen behåller sitt värde eftersom den sköts effektivt med beaktande av miljöaspekterna.

Den samfällda skogen är också ett eget skatteobjekt och kapitalskatten är något lägre än för fysiska personer. När delägarna får skogsinkomsten i sin hand är den alltså färdigt beskattad.

Larsmo bys samfällda utskog slutavverkar cirka 10 hektar per år och gallrar 30 hektar. Det ger virkesinkomster på cirka 250 000 euro om året.

– Virket säljs alltid på anbud och planteringen sköts av fackmän.

De allra flesta av de 172 delägarna är ortsbor som ogärna säljer sina andelar. Larsmo kommun har velat köpa andelar, men ingen har sålt. Några tomter säljs inte heller på området, även om det funnits intresse.

   TS
Avatar Fallback

Re: Intressant skogshistoria från Österbotten, Finland

isteskog  
#671436 Tack Kim 74! 😀 Intressant läsning.

Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).