sön 07 jul 2019, 20:50#574723
En synkroniserad växellåda har inbyggda friktionsringar som ser till att det som skall i ingrepp matchas i hastighet så de kan kopplas ihop utan att skrapa, så som den manuella växellådan i alla vanliga bilar idag är.
En osynkriniserad låda har inga såna mekanismer. Det innebär att om man försöker pressa i växlarna direkt under körning så blir det ett fruktansvärt skrapande i tänderna i lådan och ofta går det inte att få i växeln. Om man kan så använder man en metod som kallas att dubbeltrampa för att kunna växla under gång.
Efter att ha lagt ur växeln så släpper man upp kopplingen. Vid nedväxling varvar man sen upp motorn till rätt varvtal för den växel man skall lägga i, trampar ner och lägger i växeln. Har man matchat varvet bra så går växeln i smidigt och nästan ljudlöst.
Vid uppväxling gör man samma men varvet skall då förstås dras ner i stället för att varva upp. Men där går det ofta, som vinterrojarn säger, att få i växeln ändå, man väntar bara ut en eller ett par sekunder att varvet i växellådan skall sjunka.
Det där är en konst som nästan alla förare kunde fram till mitten av förra seklet, när en stor del av alla växellådor var osynkade. Även synkade lastbilslådor från 60 - 70-talet ville man dubbeltrampa, synkningen av de stora tunga axlarna i en sån låda gick tungt och slet hårt på grejorna.
För en traktor är problemet att om man inte är mycket snabb med dubbeltrampningen så hinner farten sjunka så mycket att matchningen uteblir och ofta hinner traktorn mer eller mindre stanna, särskilt om man försöker växla ner i uppförsbacke.
2CVtrac (1951-2012), Homelite ZIP-6 (1960), Homelite SXL-12 (1964), Brumi tvåhjulstraktor (1965), Bolens jordfräs (1968), Gilson 55257 (1981), Jonsered 621 (1972), Jonsered 520 SP (1984), Partner 4200 (2007)