fre 22 feb 2019, 18:15#552909
Misstron mot samhället och myndigheter bland landets skogsägare växer lavinartat, inte bara i det fjällnära området, när man nu ser hur staten aktivt fortsätter försöken med att konfiskera enskild egendom. Att det fortsatt skulle föreligga någon osäkerhet kring den fjällnära ersättningsfrågan är en uppfattning som Skogsstyrelsen är rätt ensamma om.
I januariöverenskommelsen sas att äganderätten i skogen skulle stärkas. Endast några veckor efter att avtalet undertecknats vidtar en myndighet en ytterst äganderättsfientlig åtgärd mot en grupp av Sveriges skogsägare.
Efter att ha orsakat stort lidande för de fjällnära skogsägarna i åratal, där man förvägrat dem intrångsersättning vid nekade avverkningstillstånd, väljer Skogsstyrelsen att fortsätta att ifrågasätta och kränka deras grundlagsskyddade rättigheter genom att överklaga en dom från Mark- och miljödomstolen i Umeå.
En dom som på ett mycket tydligt sätt gav dessa skogsägare rätt på alla plan och sågade den argumentation som Kammarkollegiet drivit på uppdrag av Skogsstyrelsen vid fotknölarna.
Överklagandet kastar tillbaka människor i en oro med sömnlöshet och ont i magen.
Misstron mot samhället och myndigheter bland landets skogsägare växer generellt och lavinartat, inte bara i det fjällnära området, när man nu ser hur staten aktivt fortsätter försöken med att konfiskera enskild egendom.
Privatekonomin för de drabbade urholkas. Det blir problem med att betala lån och glesbygdsinvesteringar i annan verksamhet uteblir.
Generationsväxlingar får ställas in och fjällnära skogsfastigheter blir värdelösa och osäljbara.
Vi var rätt många som hoppades på att den tecknade politiska uppgörelsen skulle styra bort från den för glesbygden så negativa äganderättsfientliga utvecklingen.
Den som tror på att den fjällnära skogsfrågan är juridiskt komplicerad är lurad. Med ett lösningsinriktat tankesätt skulle få hinder uppstå.
Direkt efter att ett tillstånd nekats borde Skogsstyrelsen ta ett beslut om att bilda biotopskydd. För större arealer överlämnas ärenden till länsstyrelsen för beslut om reservatsbildning. That’s it!
Detta är skyddsinstitut som funnits länge i Sverige och som ska användas i dessa fall. Sådana skydd gäller för all framtid och följer fastigheten vid försäljning.
Det nya för myndigheternas del, sedan en dom 2015, är att man tvingas skapa skydd i fjällnära skog. Tidigare kunde man välja, eller kanske mera rätt uttryckt, välja bort fjällnära skog för områdesskydd. Det går inte längre.
Myndigheterna är rädda om sina anslag precis som om det vore deras privata plånbok. Vackert så men när man kränker enskilda på det sätt man gjort hittills falnar glansen.
För en tid sedan sedan stoppade Skogsstyrelsen utbetalningar av ersättningar för formellt skydd i hela landet och hänvisade bland annat till den osäkerhet om intrångsersättningar som råder i det fjällnära området.
Att det fortsatt skulle föreligga någon osäkerhet kring den fjällnära ersättningsfrågan är en uppfattning som de är rätt ensamma om. Den delas inte av deras egen anlitade externa expert och inte heller av Mark- och miljödomstolen i Umeå.
Om man skulle låtit domstolens dom gälla skulle det inte heller funnits någon anledning för myndigheten att oroa sig över om befintliga anslag till formellt skydd skulle räcka till med hänvisning till det fjällnära.
Som sagts tidigare råder en tvingande ordning för naturskydd enligt lag och dom i detta område. Därmed vilar ansvaret för att det kommer fram pengar till sådan intrångsersättning på politiken och inte på Skogsstyrelsen.
Det skriver Anders Pettersson, näringspolitisk talesperson för Västerbottens allmänningsförbund.
https://www.vk.se/2687780/debatt-pastad ... finns-inte