lör 19 jan 2019, 11:30#545618
Vid tiden för Gudruns ankomst bodde jag i anslutning till min arbetsplats för tiden ca 5 mil från gården.
Under lördagen den 8 januari småpysslade jag och sambon lite i lägenheten på förmiddagen för att under eftermiddagen bege oss in till den stora staden, som låg strax intill, för att hämta en tvättmaskin som vi funnit på den stor annonsplatsen på internet.
Det hade redan vid denna tidpunkt för vår avfärd börjat blåsa riktigt friska vindar som fått mindre grenar på träden att knäckas och falla ner och bilen svajande till vid varje vindby.
Efter ca 30 minuter efter avfärd anlände vi åter vid vår lägenhet och klockan bör väl varit mellan 15.30 och 16.00 då det var inte var mycket kvar av dagsljuset. Efter urlastningen av tvättmaskinen togs ett gemensamt beslut mellan mig och sambon att bilen inte skulle parkeras där den normalt brukar stå, vilket är under kronorna av en stor kastanj och en dito alm, utan nu placerades den mitt ute på en stor gräsmatta utom räckhåll från något träd. En halvtimme senare tittar jag ut mot bilen och ser att den ej är allena längre då flera av grannarna också flyttat ut sina bilar på gräsmattan.
Någon timma senare blir det mörkt i den lilla samling av hus vi bor i mörklagd och vi hör hur vindarna kastar ner torra grenar och kvistar från de stora träden som står strax väster om gaveln till det hus vi hyr.
Natten mot söndagen förflyter i stort utan sömn och när det ljusnar så syns ingen stor åverkan i byn, alla träden står upp, bara några grenar som knäckts, lite tegelpannor som blåst iväg och avsaknaden av elektricitet som på visar att Gudrun varit på besök.
Det är nu jag också påbörjar min färd mot gården. Jag kommer inte fullt en mil innan det är totalt stopp, en grupp stora granar har blåst omkull och dragit med sig en elledning så här skulle det nog dröja innan det öppnades upp igen.
Så ett nytt vägval måste väljas, antingen väster om eller öster om, jag valde det västliga alternativet då det var dels större vägar där och mer öppen mark.
Det var ett lyckat vägval då vägarna var framkomliga om än knappt fram till ca 1 km innan gården så vi fick gå den sista biten. Det var inga mängder med träd som låg på denna sträckan kanske 10 - 20 stycken.
Det var värre på en väg strax norr om som var helt blockerad i på en sträcka på 100 meter där markägaren vägrade att lumpa träden längsmed vägkanterna utan de skulle apteras ordentligt och inget skulle gå till spillo. Tror det tog en dryg vecka innan den vägen var öppen. Tur för de boende att inte den vägen var en återvändsgränd utan att de hade en utfart till vägen in mot min gård också där jag och den andra markägaren såg lite mer praktiskt på saken. Några grannar var redan i färd med att röja vägen så innan middag var vägen öppen.
Eftermiddagenägnades åt att syna av skadorna på hus och skog. Husen hade klarat sig, bara ett par takkpannor på boningshuset och på ett uthus.
Värre var det i skogen men långt ifrån katastrof. Det var inga större sammanhängande områden som blåst ner, två områden mätte 0,5 ha, sedan hade det tagit mindre luckor och för övrigt "gallrat" tämligen jämt över hela fastigheten med undantag av ett område med 50 årig granskog på ca 1ha som lämnats näst intill orört.
Eftersom det saknades el på gården så låg jag på latsidan tills den återkom, tror det var på torsdagen efter.
Började då med att hugga fram det virke i en gallring jag redan på börjat innan Gudrun, men efter några dagar började jag känna mig matt och orkeslös men kämpade på några dagar till. Efter en vecka gick det inte längre och jag tog tempen på mig när jag kom hem och termometern visade 39 grader. Där efter förflöt en vecka som i ett töcken febern pendlade mellan 39 och 40 och jag levde på blåbärssoppa och Alvedon. När en vecka gått och febern inte ville ge med sig så tog åkte vi in till akuten där det konstaterades att jag drabbats av körtelfeber. Ingen behandling finns mot detta så det är bara att vänta ut och ingen större fysisk ansträngning på 2 månader. En vecka till förflöt med feber och samma ensidiga kost, inte att rekommendera men dock en riktigt bra bantningskur var det
.
Det blev inte så mycket mer gjort i skogen för egen del den våren. Jag var återställd och fick grönt ljus av doktorn i början på april. Då hade jag införskaffat en traktor och skogsvagn så att jag kunde få ut det jag hade huggt innan jag blev sjuk.
Upparbetningen av med parten av det övriga var utlagt på en större skogsägarförening, som vi blev medlemmar i något år innan, ett område skulle jag själv hugga upp på grund av lång och kännslig skotningsväg. Upparbetningen på vår fastighet gjordes i februari 2006 och totalt blev det 1000 m3fub var av jag själv högg 250 m3fub. Minns att det var mycket snö periodvis denna vinter så det var inte så jätteroligt att gå och kvistar längs med vinfällorna
Det ekonomiska utfallet av Gudrun tycker jag blev gott trots allt, befarar att det blivit sämre om vi inte varit medlemmar i skogsägarföreningen.
Vi verken planterade eller gjorde några följd avverkningen efter Gudrun för vi hann inte med det innan Per kom.
Den stormen minns jag inte så mycket av mer än att upplägget av upparbetningen följde samma som efter Gudrun. Jag högg ströträd och i anslutning till samma område som vid Gudrun och det blev 200 m3fub och skogsägarförening det övriga ca 400 m3fub.
På hösten 2007 planterades det område som jag själv högg efter Gudrun och Per, vilket blev ca 1 ha.
Sedan har vi med ett par års mellan rum avverkat de stormskadede områdena vilka redan då var avvekningsmogna, så sedan 2009 har vi avverkat ca 17 ha av våra 50 ha, så mycket röjning blir det framöver.