tis 06 mar 2018, 12:13#501843
sveakatten skrev:att det kommer gran först är ju ingen tvivel om, men det brukar ju också komma tall.
Men den blir ju bortträngd av ganen, skulle det gå att ta bort granen och tallen skulle fortsätta växa,skulle det fungera?
Nej.
Tallen blir inte bortträngd utan det som händer är helt enkelt att tallarna till sist dör därför att överbeståndet är för tätt.
Tall och gran är helt olika trädslag som fungerar helt olika. Tall är anpassad till en miljö med återkommande skogsbränder medan gran tvärtom är anpassad för en miljö där det i princip aldrig brinner. Det här gör att dom fungerar helt olika inne i sluten skog.
Granplantor inne i skogen bygger upp en relativt stor barrmassa i förhållande till sin storlek och det kan de göra genom att de behåller barren under många år. Granar kan ha 7-8 årgångar barr och de satsar huvuddelen av sin energi på att överleva, inte på att växa. De har ofta en ganska stadig stam och mycket barr i förhållande till sin storlek, men väldigt korta skott. Därför tar det ofta 50 år för de små granarna att nå brösthöjd inne i den slutna blädningsskogen. De vet att tids nog blir de stora och kan börja blomma och producera frö.
Tallplantor fungerar helt annorlunda. De vet att det snart kommer en brand igen och då gäller det att vara stor nog att överleva branden. Därför satsar de alla sina begränsade tillväxtresurser på att växa på höjden och de har oftast bara en eller möjligen två årgångar barr. Stammen är oftast tunn och gänglig och toppskotten betydligt längre än hos granar i samma storlek. Men till slut dör de men de små granarna finns kvar. För att tallplantorna ska överleva måste man glesa ut överbeståndet, rejält, och hålla det lika glest framöver.
Det här är inget nytt. Det konstaterades redan på 1890-talet när Holmerz och Örtenblad tittade på vad som hade hänt i de skogar i norra Norrland där man hade kört en första omgång dimensionshuggning från mitten av 1800-talet. De såg ingenstans det de kallade "nöjaktig föryngring" eftersom det kom ingen tall i restbestånden men däremot ofta gran.
@Ulf1 sammanfattar egentligen på ett bra sätt (utan att veta om det) hela diskussionen om hyggesfritt och varför den blivit så konstig:
ulf 1 skrev:men om jag nu vill ha löv och tall också, ska jag då lägga mig ner och dö, - - - .. det är ju så löjligt att döma ut blädningen med annat än gran, på så lite forskning
Om man vill ha löv och tall, som är pionjärträdslag, så måste man helt enkelt sköta skogen så det passar de trädslagen och då blir det någon form av modifierat trakthyggesbruk, ungefär som det @Mellberg beskriver: gradvis utglesning av den gamla skogen tills det kommer föryngring. Och vill man då ha tall så måste man glesa ut ganska rejält. En tumregel säger att överbeståndet inte bör hålla mer än ca 10-12 m2 grundyta om en tallföryngring ska kunna överleva och växa bra.
Och apropå "lite forskning" – det har forskats om blädning sen slutet av 1800-talet och publicerats massor av studier, men inte i Sverige och inte på svenska. Det hela började i Tyskland, Schweiz och Frankrike, och det var först i mitten av 1900-talet som det började komma studier från USA, Kanada, Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Japan, etc. Nyare litteratur finns ofta på engelska men för äldre studier av blädningsbruk är det tyska och franska som gäller. Och en generell slutsats i alla de äldre studierna är att med de trädslag vi har här uppe i norra Europa fungerar blädningsbruk bara med gran. Nere på kontinenten fungerar det med blandning av gran, silvergran och bok, och under väldigt speciella förhållanden möjligen med bok, men det är extremt ovanligt.
JaktGripen skrev:Till Lars - det finns alltså inte ens nere i södra Sverige möjlighet att köra annat i blädningsskog tex bok?
Jag har hittills inte sett nåt exempel som tyder på att det skulle funka i bokskog i Skåne. Delvis handlar det nog om att ju bördigare marken är, desto svårare blir det att få inväxningen att fungera samtidigt som virkesförrådet hålls på en så hög nivå att tillväxten blir hög.
JaktGripen skrev:Min reflektion blir ju att hyggesfritt inte är något man bara väljer (om man vill ha ekonomi) utan det är redan valt åt en iom att det tar så lång tid att ställa om.
Exakt! Om du har en blädningsskog, alltså en fullskiktad granskog, så går den att bläda under oöverskådligt lång tid. Att den redan är fullskiktad visar ju att den kan vara fullskiktad och att dynamiken fungerat som den ska under det senaste seklet eller nåt sånt, och alltså fungerar blädningsbruk nåt sekel till. Om du inte har en fullskiktad granskog, då finns det andra varianter för den som vill göra nåt annat än standardmetoden kalhuggning-markberedning-plantering. Olika varianter av naturlig föryngring under fröträd och skärm kan fungera bra, och antingen gör man det likformigt i hela beståndet på en gång, eller så sprider man ut det hela i tiden och får en etappvis slutavverkning i form av exempelvis luckhuggning. Fast om man ska leja för avverkning en så gör den utdragna processen och småplottrandet naturligtvis att det hela blir dyrare än en konventionell slutavverkning.
JaktGripen skrev:Har vi någon mer info om hur hyggesfritt skulle påverka det jaktbara viltet - mer skydd mindre mat?
Det beror på vilka viltslag och vilken sorts hyggesfritt.
Blädningsbruk: gynnar sannolikt skogshönsen (både skydd och blåbärsris med mätarlarver lagom tills när kycklingarna kläcks) men knappast klövviltet.
Modifierad slutavverkning: beror antagligen lika mycket på hur du gör med resten av skogen.
För den som vill lära sig mer om blädningsbruk och som kan läsa tyska finns det en bra bok av professor Jean-Philippe Schütz, "Der Plenterwald". Det finns även en bra bok på engelska, skriven av den amerikanske professorn Kevin O'Hara, "Multi-aged Silviculture". Allt i böckerna går inte att översätta till svenska förhållanden med våra trädslag, men de ger en bra allmänbildning om blädningsbruk.
Kort information om skogsforum.se