mån 09 jan 2017, 22:19#429360
Jag tror att den stora utmaningen som Södra har i sin sågverksrörelse är samma som alla sågverk måste matcha. Det var någon som lite elakt beskrev svensk sågverksverksamhet som att "konkurrera för att köpa in en bristråvara (timmer) som man sen förädlar till en överskottsprodukt". Lite av Ebberöds bank... traditionellt har sågverken lagt betydligt mer energi på att köpa timmer än att sälja trävaror.
Att driva sågverk är lite som slakteriverksamhet. För att komma över filéerna och andra lättsålda delikatesser måste man även köpa in åtskilliga kilo hals- och bogkött med betydligt sämre avsaluvärde. Köper och sågar man timmerstock så "blir det vad det blir" ur stocken även om man självklart har möjlighet att såga olika dimensioner beroende på vad som efterfrågas.
Jag tycker att @busholle slog huvudet på spiken i tråden
busholle - Södra höjer priset på barrmassaNja massan har skalfördelar i tillverkningen på ett annat sätt än timret har. Det ser vi nu när de stora bruken och små sågverken går bra medans de små bruken och stora sågverken går dåligt.
Helt klart har i alla fall flera av de mindre sydsvenska sågverksföretagen visat betydligt bättre resultat än vad Södras och andra större bolags sågar har gjort. Jag tror att skillnaden ligger i försäljningssidan. Svensk sågverksindustri har länge haft en ganska ålderdomlig försäljningsorganisation. Det har funnits många mellanhänder: agenter, exportörer, importörer, grossister och detaljister som alla ska ha med något på affären. Det har sällan varit säljarens marknad. Det har varit långt från kundens behov och önskemål till sågverkens produktions- och marknadsansvariga. De olika led som varit inblandade har säkert inte velat släppa all information kostnadsfritt genom kedjan då just kund- & marknadskunskapen har varit deras levebröd.
Nu tror jag i och för sig att det hänt mycket inom det här området det senaste decenniet och många företag har kommit betydligt närmre sina kunder. Södra köpte ju t ex nyligen upp sitt brittiska försäljningsled Crown Timber (mer info i tråden
Södrasågverk i Finland) och tidigare har Vida haft en hel del framgång med att bli direktleverantör till amerikanska GDS-kedjor. Inom landet finns flera sågverk som skaffat sig byggvaruhus och därmed får med sig mer av hela trävaruaffären.
När det gäller sågade trävaror kanske det är så att det är lättare att hitta köpare till 100 000 m3 plank & brädor av varierande kvalitéer än att avsätta 500 000 m3 från samma leverantör? Jag inbillar mig att de mindre sågverksföretagen har kortare beslutsvägar och kanske lite större flexibilitet?
I teorin borde ändå de större sågverkskombinaten (massabruk/sågverk/elproduktion/pelletspress...) ha skalfördelar och kunna uppnå bra kostnadseffektivitet i produktionen samtidigt som man kan ta till vara på råvaran på ett effektivt och optimalt sätt. I praktiken återstår det dock att bevisa.