Jag kan förstå att fel som begås, t.ex. skador på kulturlämningar vid t.ex. och allvarliga körskador inte uppfattas positivt av omgivningen (och sällan av markägaren heller). Flera av dessa misstag känns inte heller helt omöjliga att komma ifrån till rimlig kostnad (en del beror nog på obetänksamhet från traktplanerare och maskinförare). Här kan jag tycka att det är rätt att försöka stävja ett felaktigt beteende. Gällande körskadorna hade dock myndigheterna sannolikt kunnat minska skadorna genom att slopa det allmänna avvattningsförbudet i södra Sverige (sannolikt hade en föryngringsyta blivit mindre sönderkörd om avvattnats innan avverkningen än efter, i samband med föryngringen - s.k. skyddsdikning), något som verkar ha fått folk att tro att även dikesrensning är förbjudet - vilket ju ej är fallet.
När man däremot kommer till Nyckelbiotoper och Artskyddsförordningen m.m. så har lagstiftningen fatalt misslyckats med att motivera skogsägare att höja sina naturvårdsambitioner. Minst risk att få inskränkningar i sitt brukande av skogen riskerar man om man minimerar biodiversiteten (satsa på monokultur), röjer och gallrar tidigt och hårt, samt avverkar skogen i tidig ålder.
Om politiker och tjänstemän på fullaste allvar tror att bästa sättet att premiera ett önskvärt beteende är att utdela en kraftig bestraffning till den som uppvisar tidigare nämnda beteende så borde de skickas på en kurs i motivationsteori hela bunten.
Å andra sidan kan man fundera över motivationsteori inom det allmänna rent generellt.
Har någon någonsin hört en chef för ett departement eller en kommunal förvaltning säga att om fem år ska vi ha blivit så effektiva att vi kan halvera personalstyrkan?
Sannolikt inte, för det är inte lika statusfyllt att vara chef över 50 personer istället för 100.
Belönas en förvaltning eller departement som gör av med mindre pengar än budgeterat?
Nej, de pengarna brinner inne vid årsskiftet och finns sedan tillgängliga att söka för övriga konkurrerande förvaltningar eller departement. Då anses det bättre att bränna ett ev. överskott på oplanerade inköp innan årsskiftet - ett suboptimeringarnas eldorado!
Diskussionen om den dåliga kvaliteten på registrerade nyckelbiotoper har fått mig att börja grubbla över vilka måltal som olika myndigheter och deras tjänstemän har fått under åren?
Vilka mål har t.ex. Skogsstyrelsens naturvårsinventerare fått av sina lönesättande chefer?
Har målet varit att registrera X antal nyckelbiotoper, eller att Y hektar skog skulle inventeras?
Sätter man målet efter parameter Y, så är tjänstemannen sannolikt inte lika benägen att registrera något objekt som det är tveksamt om det håller tillräckligt höga naturvärden för att klassas som nyckelbiotop jämfört med om man sätter målet efter parameter X.
Bara mina fem ören...
MVH
Alias
"Investera i mark, jag har hört att det inte tillverkas längre!"
-Mark Twain
-Mark Twain
