sön 21 aug 2016, 07:00#404100
I de planteringar jag sett, har det bildas något man kallade för "rotsnurr". I rotutvecklingen bildades något som liknade en kula/boll. Det gjorde att de var stormkänsliga o blåste lätt omkull. Det passade säkert i klippiga bergens stenskrevor, då rotsnurren gav en säkert fäste i en spricka mellan stenblock. Men på norrländsk moränmark, blev de rena kullagret. Att de i normalt planteringsförband, utvecklades till vargar, var också en nackdel. Men Holmen har gjort försöksplanteringar med tätare förband o fått mer snabbväxande o kvistrenare bestånd. Dessa är dessutom mindre känsliga för stormar. De är inte begärliga för viltbete men fejas ofta av rådjur.