mån 22 feb 2016, 17:49#375866
För er som får svid i ögonen och klamrar er fast vid "Jantelagen" sluta läsa nu!
Du kommer så långt du begränsar dig själv till o komma. Låter märkligt? Ja kanske jag ska försöka förklara. Jag körde ett företag på deltid för några år sen, ja stod o stampade lite små jobb hit och dit men det rullade liksom aldrig igång. Jag fegade vågade inte satsa och lät det till slut rinna ut i sanden (för att jag hade jobb). Nu var inte detta min stora dröm på något vis utan mest lite testa på.
Nästa gång jag skulle starta eget var när jag inte hade så mycket val, ja jag kunde ju alltid söka andra jobb men min anställning skulle ta slut!! Fara o färde, hur ska jag försörja familjen o mycket oro kring framtiden. Men nöden är uppfinningarnas moder. För om du inte behöver anstränga dig så är vår hjärna funtad så att den gör inte det heller.
Men nu när jag var tvungen o anstränga mig så då gjorde jag det till 110%. Det gick nog iofs bättre än 110% mot vad jag hade räknat med, men siktar man mot topparna så hamnar man i brynet. Nu har det gått så långt att vi får även de typer av uppdrag som mitt första företag hade jublat över och vi marknadsför oss inte för fem öre på den fronten. Den största faran för en företagare är o tappa tron på sig själv. Upp med hakan mer råg i ryggen och låt dina ideér och arbetslust ta över. och räkna med o va sjuk, ta semester, vara med dina barn om du har några och vårda din familj. Då orkar man köra på år ut och år in.
Kör man alla reglarna i botten med en gång så klarar man hålla ut några år, sen blir man till slut bitter och det slutar med att man sitter o blir en sån där STARTA ALDRIG EGET Ambassadör.
Det har ibland i vissa trådar menats att jag "Living the dream" och ibland är jag benägen o hålla med. Lever inte något lyxliv på något sätt, men gör det jag vill. Men för alla som är i smeten av att "Living the dream" så finns det dagar när man också måste vara beredd på att ta "Higway to Hell" också.
Sen finns det alltid dom som siktar ännu högre och oftast kommer dom dit. Min revisor brukar fråga mig varför vi inte satsar ännu mer. Ni kan ju? Jag brukar svara: Jag är nöjd som det är, vi behöver inte bevisa ännu mer eller tjäna ännu mer eller omsätta mer personal. Det vi gör kan vi och vi vet att vi gör det bra. Det räcker för oss.
Sen behöver det ju inte vara så att allt blir som jag säger, men jag tror till 100% att vill man bara tillräckligt mycket så går det.
the problem is not the problem the problem is your attitude about the problem