Att censurera nätet är en stor och dramatisk sak. Det är sådant som regimerna i länder som Kina, Turkiet och Kuba ägnar sig åt.
Att den rödgröna regeringen är beredd att censurera internet är egentligen ingen nyhet. Det är en av de möjligheter som civilminister Ardalan Shekarabi (S) slagit fast.
Börjar man censurera nätet, då kommer vi snart att få se önskelistor på annat som våra politiker och byråkrater vill ha bort: Sådant som makteliten tycker är obekvämt; sådant som inte är politiskt korrekt; sådant som utmanar makten.
Tillgången till ocensurerad information är central i en demokrati. Om den begränsas, då blir det omöjligt för medborgarna att göra kloka och informerade val. Då sker till och med röstningen i våra politiska val i blindo.
Vi skall inte ha censur. Det är tillräckligt djävligt som det är med svenska mediers vinklade rapportering och skeva urval. Ett fritt och öppet internet är nödvändigt för den som vill ha en realistisk bild av verkligheten.
Information skall vara fri. Att påstå att folket inte tål att möta verkligheten som den är – det är nedlåtande och förolämpande.
Nu gäller det att protestera och att bullra – så att förslaget om nätcensur går i papperskorgen redan innan det når riksdagen.
Men väljarna har anledning att vara missnöjda.
Varför då? Man undrar?
Jo Stefan Löfven kommer med stor säkerhet att gå till historien som Sveriges svagaste statsminister i modern tid.,,
HUSKVARNA, VOLVO-BM