fre 10 jan 2014, 10:39#256469
Om du inte får betalt på något sätt, pengar eller virke kan du klara dig
https://lagen.nu/1972:207#K3P1S13 kap. Skadeståndsansvar för annans vållande och för det allmänna
1 § Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta
1. personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten,
2. ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten vållar genom brott, och
3. skada på grund av att arbetstagaren kränker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse i tjänsten.
I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun gäller även vad som sägs nedan i detta kapitel. Vad som där sägs om en kommun gäller också ett landsting och ett kommunalförbund. Lag (2001:732).
Kommentar
Här stadgas det så kallade principalansvaret: Arbetsgivares ansvar för skador arbetstagare orsakar i tjänsten. Paragrafen rör även stat och kommun i de fall det inte rör myndighetsutövning.
Eget vållande från arbetstagarens sida krävs för att arbetsgivaren ska ansvara, men vad som krävs för att arbetstagaren ska anses vårdslös skiftar från tjänst till tjänst. Ett arbete som innebär stor skaderisk och som har tydliga säkerhetsföreskrifter (exempelvis arbete med tunga maskiner) ställer hårdare krav på arbetstagaren än en tjänst med större inslag av individuella bedömningar och avvägningar (exempelvis läkare).
Det krävs vidare att skadan vållas i tjänsten. Det innebär i princip allt som sker i arbetsgivarens lokaler under arbetstid (vanligen även skador som inträffar under exempelvis kaffepauser eller liknande) och även utanför lokalen när det har direkt samband med tjänsten. Däremot ansvarar arbetsgivaren inte för sådant som klart ligger utanför arbetstagarens arbetsuppgifter (exempelvis en trädgårdsmästare som hjälper en kund med dennes datorproblem och då orsakar en skada på datorn). HD har dock klargjort att begreppet "i tjänsten" ska tolkas så extensivt som möjligt.
Om det är svårt att avgöra vem som ska anses vara arbetsgivare (till exempel vid uthyrning av maskiner, där en maskinförare så att säga ingår i hyran) anses den vara arbetsgivare som har störst inflytande över att styra och övervaka arbetet.
Det krävs en brottslig handling för att en arbetsgivare ska bli ansvarig för ren förmögenhetsskada (2 p.). Det innebär att en arbetsgivare exempelvis inte ansvarar för att en arbetstagare genom vårdslöshet råkar orsaka en kund förlust av en framtida intäkt. Om arbetstagaren istället lurar kunden genom exempelvis bedrägeri, ansvarar dock arbetsgivaren för skadan.
Brottsliga handlingar är normalt endast arbetsgivarens ansvar om det har koppling till tjänsten. En dörrvakt som hamnar i diskussion med en gäst i entrén och misshandlar denne är normalt arbetsgivarens ansvar. En servitris som misshandlar en förbipasserande flanör är däremot vanligtvis inte det.
Arbetstagaren kan också ha ett eget ansvar för skador som vållas i tjänsten, men det ansvaret regleras istället i 4 kap. 1 §.
I 6 kap. 5 § listas några kategorier som likställs med arbetstagare.
Rättsfall:
https://lagen.nu/arn/1997-6650 Fråga om skadeståndsskyldighet förelegat för den som hjälpt en kamrat med trädfällning och därvid orsakat skada - kamraten har ansetts likställd med en arbetstagare ( 6 kap. 4 § skadeståndslagen ). Avgörande 1998-04-30; 1997-6650
W skulle fälla träd på tomten till sin sommarstuga. Eftersom han på grund av sjukdom inte kunde utföra arbetet själv bad han en arbetskamrat hjälpa honom på fritiden. Arbetskamraten missbedömde tyngden på ett av träden vilket fick till följd att fallriktningen blev en annan än han beräknat. Trädet föll på ett intilliggande växthus som skadades. W yrkade att ersättning skulle utgå ur arbetskamratens ansvarsförsäkring.
Försäkringsbolaget bestred yrkandet och anförde som grund för bestridandet att försäkringstagaren genom sitt handlande, ur skadeståndsrättslig synpunkt, kunde likställas med en arbetstagare i förhållande till W och att sådana synnerliga skäl som krävs för att en arbetstagare skall bli skadeståndsskyldig inte förelåg.
Nämnden gjorde följande bedömning:
Enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen svarar en arbetstagare endast för skador som vållas i tjänsten om det finns synnerliga skäl med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Med arbetstagare likställs, enligt 6 kap. 4 § samma lag , den som för annans räkning utför arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållanden.
Först gäller frågan om W:s arbetskamrat är att betrakta som arbetstagare i detta avseende. I förarbetena till 6 kap. 4 § skadeståndslagen uttalas att det är naturligt att tillämpa s.k. principalansvar (se 3 kap. 1 § skadeståndslagen ) när familjemedlemmar och vänner
vederlagsfritt biträder varandra med att utföra arbetsuppgifter. En förutsättning anges dock vara att det varit naturligt att istället anlita en utomstående person för uppgiften. Som ett exempel nämns när en person i egen regi uppför en sommarstuga eller utför reparationsarbeten på sin villa med hjälp av familjemedlemmar eller vänner. Däremot framhålls att bestämmelsen inte bör tillämpas vid mer vardagliga göromål (se prop. 1972:5 s. 474 ). De ifrågavarande motivuttalandena ta r uttryckligen sikte på tillämpningen av 3 kap. 1 § skadeståndslagen men det finns inget, varken i lagtext eller förarbeten, som motsäger att de angivna omständigheterna också skall tillämpas på situationer som faller under 4 kap. 1 § samma lag . Det kan visserligen ifrågasättas om syftet bakom bestämmelsen i 6 kap. 4 § gör sig lika starkt gällande vid tillämpningen av 4 kap. 1 § som vid tillämpningen av 3 kap. 1 § . Någon möjlighet att göra skillnad mellan dessa båda fall antyds dock varken i lagtext ell er förarbeten.
I detta fall är det fråga om fällning av tre tämligen stora träd. För en sådan uppgift är det naturligt att anlita en utomstående och kunnig person och det kan inte alls betraktas som ett mer vardagligt göromål. Till följd härav och med hänsyn till omständigheterna i övrigt finner nämnden att W:s arbetskamrat vid tillämpningen av 4 kap. 1 § skadeståndslagen skall likställas med en arbetstagare.
Härefter gäller frågan om W:s arbetskamrat ändå är skadeståndsskyldig på grund av det finns synnerliga skäl. I ärendet har inte framkommit något som tyder på att arbetskamraten varit grovt vårdslös. Inte heller i övrigt har det framkommit några omständigheter som gör att det kan anses föreligga synnerliga skäl.
Det sagda leder till att W:s arbetskamrat inte är skadeståndsskyldig. W:s yrkande kan därför inte bifallas.
Avesta 3,4H Logosol M7 med E5000 Kubota B5100 "Billig" Jianshe400 går bara på låga varv