Frågan är om mål om hög tillväxt, god kvalité och lönsamhet går emot varandra?
Som skogsägare kan jag känna att det är svårt att påverka om man inte gör det själv. Det finns ett begränsat intresse från virkesköpare om hur mycket man ska tycka till om.
Kanske är det största problemet ointresserade skogsägare, och att det leder till att ingen bryr sig, och då växer det fram en kultur av outtalat fusk.
Frågan man kan ställa sig är då varför både bolag och SÄF propagerar för att vi skogsägare ska lägga ansvaret i knäna på dem, minska vårt eget engagemang. Inspektorn kan ta över tänkandet åt dig...
Är själv inte inväxt i träden, utan varit tvungen att sakta men säkert försöka lära mig mer och mer. Detta forum är ett av många exempel på goda kunskapskällor, men hur många utnyttja det?
Många skogsägare är gamla, och det märkliga är att andelen gamla skogsägare ökat markant de sista 10 åren enligt en träff jag var på med LRF Konsult mfl alldeles nyligen.
Inte så att det är fel att en skogsägare är gammal, men för att vara realistisk så tryter kanske ork och intresse med åren för de flesta.
Inmätningsfrågor, vrak mm är givetvis viktiga frågor.
Men kanske ändå bara toppen av ett isberg.
Det är lite som med procenten på PPM pengarna, om det kostar 0,8 eller 3,0% i avgift är viktigt om förändringarna är små, men är det stora uppgångar respektive ras blir det inte lika viktigt.
Parallellen med skogen är att det viktigaste trots allt för alla skogsägare (mer eller mindre) är hög produktion av skog.
För mig är 30-50% högre produktion viktigare än en liten andel vark, men det kan vara så att vrak inte borde vara slentrianmässigt "utdelat".
Vet inte om problemen är samma över hela Sverige?
Med fötterna i beredskapsläge norrut