tis 13 aug 2013, 15:15#233496
Några tankar till...
Vad är egentligen troende?
Definiera det den som känner sig manad!
Många (främst karlar?) fnyser lätt när ämnet kommer på tal, känns kanske inte så särskilt maskulint att förknippas med religion eller tro...? Får en känsla av att icke-tro av många känns tryggast utåt rent socialt. Men är tro det samma som religion? Inte nödvändigtvis, i alla fall inte om man definierar religion som att man är strikt utövande någon av världsreligionerna. Men alla har ändå troligen någon existensiell tanke i huvudet.
Är jag troende frågar jag mig då? Svar Ja, det tycker jag absolut. Ateist är jag i alla fall inte.
Men är jag djupt kristen för det? Nja, inte särskilt djupt men där finns absolut något... Besöker i ärlighetens namn tyvärr bara kyrkan av tradition på vissa högtider, men trivs var gång. Vägrar tro att dessa besök spelar roll annat än för det egna välbefinnandet. Ser kristendomen snarast som en syn på etik och levnadssätt än som en solklar vetskap om vad som väntar...
Sonen hade en otroligt bra konfirmationspräst för ett antal år sedan. Han menade inför ungdomarna att var och en "själv väljer vad eller vilka delar man vill tro på". Det måste inte vara "allt eller inget". Tyckte det var ovanligt insiktsfullt sagt av en präst, förvisso en mycket modern sådan. Deras konfa-tid gav dem oerhört mycket utan att för den skull "tvinga på" någon en tro.
Är jag nu mindre intelligent för att jag klassar mig som troende och funderar på stora frågor ibland? Nej det kan jag inte tycka. För de frågorna är ofta så svåra att de snarare kräver en oerhörd tankeverksamhet. Säger för den skull inte att ateister tänkt mindre för att komma till sin slutsats, det kan ha krävt nog så mycket grubbel. Vad jag vill säga är att var och en söker sin väg och att den antagligen är rätt för densamme. Möjligen kan mängden tankar bero av ev överdos eller brist på IQ, mät det den som kan...