fre 17 jan 2014, 00:08#258421"Hotet" mot en förbättrad lönsamhet inom jordbruket tror jag till viss del beror på våra regeringar.
Det finns helt enkelt inget incitament för att tillåta en kraftig prishöjning på maten. Ser vi i ett historiskt perspektiv så har en fördyring av maten för det stora flertalet i ett land bidragit till politisk instabilitet i landet, något få politiker önskar sig - i alla fall inte när man själv är i regeringsställning.
Vi kan kritisera EU:s och USA:s jordbruksstöd hur mycket vi vill och säga att det vore bättre att ge lantbrukarna betalt för det de faktiskt producerar, men faktum är att EU-stöden fungerar som en fördelningspolitisk process. De som tjänar mycket betalar en högre andel av sin inkomst i skatt och betalar däregenom mer för maten än den som tjänar lite då den förre bidrar till en större del av stöden till lantbruket.
Att sen jordbruken tvingas till att bli större för att bli "rationellare" är kanske inte så konstigt då alla branscher vill har ett behov av att förbättra sin effektivitet med någon eller några % per år (det är samma sak med t.ex. Södra). Detta är väl för att en större allmänhet skall ha råd att kunna "konsumera" mer per kapita. Frågan äv väl om vi kommer att nå någon punkt, främst inom de areella näringarna, där t.ex. avstånden gör att vi inte kan storleksrationalisera mer p.g.a. t.ex. transportkostnaderna.
Sen när vi gnäller på höga fastighetspriser i förhållande till avkastningen på fastigheterna skall man komma ihåg att jord- och skogsbrukare verkar vara rätt ensamma om att kräva en ränta på eget satsat kapital som är lägre än bankens utlåningsränta. I alla andra branscher som jag har studerat vill man ha en avkastningsränta på balansomslutningen som överstiger bankens utlåningsränta (positiv räntemarginal) som möjliggör att få högre ränta på eget satsat kapital genom s.k. hävstångseffekt.
Inom jord- och skogsbruk nöjer man sig istället med en avkastningsränta på balansomslutningen som ligger under bankens utlåningsränta, vilket betyder att man nöjer sig med nästan nollränta på sina satsade pengar. I normalt företagande vill man ha en riskpremie utöver nivån på bankernas utlåningsränta, men inte inom jord- och skogsbruk av någon anledning.
Vet att det finns en Brittisk studie från ca 1770-1880 som bekräftar att jord- och skogegendomar tenderar att systematiskt vara prissatta högre än vad dess avkastning kan motivera - så fenomenet är varken nytt eller lokalt. Enda sättet att komma tillrätta med detta är nog att återinföra prisprövning på fastigheter, men frågan är om man vill tillbaka dit igen.
Oj, mycket text blev det - får kanske läsa igenom imorgon och se om det är begripligt.
Gonatt!
MVH
Alias
"Investera i mark, jag har hört att det inte tillverkas längre!"
-Mark Twain
