tor 12 jan 2017, 23:29#430008En vacker sommardag med höskörden i antågande.
Fåglarna sjunger i träden, solen bygger på den klassiska "bonnbrännan" och livet känns allmänt bra.
Just den här dagen skulle jag byta slagor på en hackvagn åt en bonde i området kring Sundsvall, och uppgiften kändes inte helt omöjligt.
Jag börjar lite smått, och det flyter på i maklig takt.
Bultarna sitter dock som s@tan själv, så jag tar spjärn med benen-och trycker på med allt jag har.
Då går ringen på nyckeln sönder och jag slår förlängaren rakt i knäskålen.
Jag svor förmodligen mer än vad jag har gjort under en livstid, och hade så förbannat ont att jag knappt kunde rabbla mitt personnummer för mig själv.
Nåväl, jobbet skulle göras och jag gnetade på med de resterande slagorna.
När jag sedan haltade halvt ihjälslagen till bilen ringde jag min dåvarande flickvän och berättade vad som hade hänt.
På klassiskt kvinnomanér sa hon att "det var då ett djävla gnäll" och la på!
Knäet krånglar än idag med lite värk med jämna mellanrum, men höet kom åtminstone in!
Självverksam i mer eller mindre omfattning.
eller när den sockerbitsstora träbiten med hjälp av röjklingan träffar änden av tummen.. 
