tis 19 jul 2016, 18:57#400121
Intressant tråd om ett ämne jag brinner för. Är snickare sedan 10 år och driver dessutom ett hyvleri. Har nästan enbart jobbat med trä i snickaryrket så tycker mig ha en bra känsla om vad som fungerar och inte. Att jag driver ett hyvleri ger en inblick i själva processen med att ta fram paneler och har därför svar på tal om varför det blir som det blir med kärnan.
Jag anser att de plastfärgerna som kom på främst 70- och 80-talet är rena skräpet och att det är därför fasader målat med detta ruttnar så fort som på några år. Har själv sett detta med egna ögon. Att man började med luftspalt måste ha att göra med vilken färg man har. När färgerna blev mer "täta" så var man tvungen att ha luftspalt så att den fukten som kom inifrån, och utifrån, kunde vädras bort. Innan denna tid med oljebaserad färg så hade man nästan enbart slamfärg och linoljade panelen innan. Båda två ger ingen fuktspärr utan är med av en rötbehandling av trät i sig. En modern vattenbaserad färg med luftspalt bakom panelen tror jag fungerar mycket bra. Jag försöker dessutom alltid att ställa änden, som är snekapad, i olja i minst 15 minuter. Man kan då se att det kryper upp olja mellan 5-10 cm i änden. Detta gör gott!!!
Jag tycker att man var mer noggrann förr när man valde trä till huset med tror att med bra färg spelar det ingen större roll hur trät ser ut bakom, tätvuxet eller inte. Den lyxen hade de inte förr.
Att varannan bräda är felvänd är något som jag ofta hör. Detta har att göra med hur panelen tas fram. Förr så var allt "bonnasågat". Detta innebär dels att inget är dimensionshyvlat, dels att alla ytor ser likadana ut. Därför kunde man sätta rätt sida ut, dvs kärnsida ut. Detta för att det slår sig rätt. Det lättar i mitten under brädan när det torkar och panelen ska spikas i utkanten, under locket, men det behövs inte så många spik. Räcker med att spika varannan cc60 cm och i zickzack tycker jag. Då kan brädan röra sig som den vill. Om man sätter kärnsidan innåt så kan man få problem med att det spricker i mitten då inte brädan kan slå sig som den vill.
När man nuförtiden tar fram panel, tex en vanlig 21x145 mm så har man ett råsågat ämne som är 47x150 mm. Kärnan försöker man från sågverket att klyva bort så oftast så är kärnan i kanten på ämnet. Sedan så klyver man ämnet i ett bandsåg och får då en finsågad yta samt 2 st ämnen som är ca 22,5x150 mm. Detta medför att varannan bräda blir felvänd så den finsågade ytan är den yta som blir utåt sedan. Detta hyvlas ned och riktas till 21x145 mm, alltså dimensionshyvlas vilket säkerställer att alla brädor håller samma mått vilket inte bonnasågat gör. Kan skilja en hel del på det beroende på hur det är sågat, av vem och med vilket slags såg.
Med detta sagt så måste jag säga att detta är mina åsikter och diskuterar gärna detta vidare. Mycket intressant tycker jag!!!
Kort information om skogsforum.se