Mangan skrev:Jag tror knappast en ny mätmetod ändrar folks inställning till hur hårt/löst man skall gallra.
Svendufva skrev:Jag tänker mig att det kanske skulle kunna gå att göra utrustningen bärbar. På så sätt skulle man kunna göra en planering i förväg före gallring eller t.o.m. att använda utrustningen vid framtagning av skogsbruksplaner eller andra inventeringar. Är det möjligt?
Torbjörn Johnsen skrev:Det här hjälpmedlet ska, som jag uppfattar det, bidra till att man klarar att gallra i enlighet med gallringsmallarna vilket verkar vara svårt idag. Gallringsmallarna finns och de fungerar utmärkt. Problemet är att de inte följs och att allt för många gallringar görs för hårt. Det är nog svårt att utse någon ensklid syndabock bakom den här utvecklingen utan det ska nog ses som en rad samverkande (negativa) faktorer:
1. Låga massavedspriser har gjort det svårt att få netto i gallringar. Högre uttag blir ett sätt att få ett högre netto.
2. P g a pkt 1 så har det även använts allt större maskiner i gallringarna för att få ner avverkningskostnaden. 15-tonsskotare börjar bli vanligt i norra Sverige och 10-tonsskotarna har nästan försvunnit från marknaden i hela landet.
3. Bredare stickvägar ger högre uttag per ha om man inte samtidigt minskar uttaget mellan vägarna vilket inte verkar vara regel.
4. Självverksamheten har minskat och allt mer av gallringarna har gjorts av virkesköpande bolag och föreningar varav de flesta jobbar på likartat sätt med likartad utrustning.
5. När skogsägarna gallrade själv (ofta utkört med egen traktor på smalare vägar) var uttagen lägre men det gallrades troligen oftare. Skogsägarna hade större känsla för vad som var rimliga gallringsuttag men det s k "köttögat" (förmågan att uppskatta utan att behöva mäta) verkar ha stegvis kalibrerats om. Många som äger skog idag har heller inte kunskapen om gallringsuttag, gallringsmallar, hur man mäter mm utan lämnar helt över skötseln till virkesköparen.
6. När förstagallringen blir hårdare än mallen så behövs sällan en andragallring (för att undvika självgallring). Ändå andragallras bestånd som därmed definitivt blir för glesa och då når slutavverkningsåldern med låga virkesförråd.
Jag bifogar en bild som jag har fått från SLU/FRAS vid ett t idigare tillfälle. Det visar hur riksskogstaxens fasta provytor i gallringsskog (gran) ligger i förhållande till gallringsmallen efter gallring. Som synes så är det många ytor som ligger klart under mallens nedre målfält och därmed också får dras med rejäla tillväxtförluster. Som synes så gallras också en hel del skog som har kommit rejält över 20 meters övre höjd vilket ju heller inte är optimalt.
Svendufva skrev:Jag tänker mig att det kanske skulle kunna gå att göra utrustningen bärbar. På så sätt skulle man kunna göra en planering i förväg före gallring eller t.o.m. att använda utrustningen vid framtagning av skogsbruksplaner eller andra inventeringar. Är det möjligt?
Lindveden skrev:Sen va ja uppfatta det som kunde man ställa in hur många % uttag man ville ha va?
Isåfall kan det ju va bra hjälpmedel till dom markägare som vill ha ett litet uttag första gången fast ev fler gallringar på sikt
valtra mega skrev:Lindveden skrev:Sen va ja uppfatta det som kunde man ställa in hur många % uttag man ville ha va?
Isåfall kan det ju va bra hjälpmedel till dom markägare som vill ha ett litet uttag första gången fast ev fler gallringar på sikt
Det skall en erfaren föraare klara utan utrustning
Skogsola skrev:Rimligtvis så bör en inköpare besöka området innan maskinerna kommer dit och avgöra om där finns gellringsbehov.
Torbjörn Johnsen skrev:Det här hjälpmedlet ska, som jag uppfattar det, bidra till att man klarar att gallra i enlighet med gallringsmallarna vilket verkar vara svårt idag. Gallringsmallarna finns och de fungerar utmärkt. Problemet är att de inte följs och att allt för många gallringar görs för hårt. Det är nog svårt att utse någon ensklid syndabock bakom den här utvecklingen utan det ska nog ses som en rad samverkande (negativa) faktorer:
1. Låga massavedspriser har gjort det svårt att få netto i gallringar. Högre uttag blir ett sätt att få ett högre netto.
2. P g a pkt 1 så har det även använts allt större maskiner i gallringarna för att få ner avverkningskostnaden. 15-tonsskotare börjar bli vanligt i norra Sverige och 10-tonsskotarna har nästan försvunnit från marknaden i hela landet.
3. Bredare stickvägar ger högre uttag per ha om man inte samtidigt minskar uttaget mellan vägarna vilket inte verkar vara regel.
4. Självverksamheten har minskat och allt mer av gallringarna har gjorts av virkesköpande bolag och föreningar varav de flesta jobbar på likartat sätt med likartad utrustning.
5. När skogsägarna gallrade själv (ofta utkört med egen traktor på smalare vägar) var uttagen lägre men det gallrades troligen oftare. Skogsägarna hade större känsla för vad som var rimliga gallringsuttag men det s k "köttögat" (förmågan att uppskatta utan att behöva mäta) verkar ha stegvis kalibrerats om. Många som äger skog idag har heller inte kunskapen om gallringsuttag, gallringsmallar, hur man mäter mm utan lämnar helt över skötseln till virkesköparen.
6. När förstagallringen blir hårdare än mallen så behövs sällan en andragallring (för att undvika självgallring). Ändå andragallras bestånd som därmed definitivt blir för glesa och då når slutavverkningsåldern med låga virkesförråd.
Jag bifogar en bild som jag har fått från SLU/FRAS vid ett t idigare tillfälle. Det visar hur riksskogstaxens fasta provytor i gallringsskog (gran) ligger i förhållande till gallringsmallen efter gallring. Som synes så är det många ytor som ligger klart under mallens nedre målfält och därmed också får dras med rejäla tillväxtförluster. Som synes så gallras också en hel del skog som har kommit rejält över 20 meters övre höjd vilket ju heller inte är optimalt.
Torbjörn Johnsen skrev:Det här hjälpmedlet ska, som jag uppfattar det, bidra till att man klarar att gallra i enlighet med gallringsmallarna vilket verkar vara svårt idag. Gallringsmallarna finns och de fungerar utmärkt. Problemet är att de inte följs och att allt för många gallringar görs för hårt. Det är nog svårt att utse någon ensklid syndabock bakom den här utvecklingen utan det ska nog ses som en rad samverkande (negativa) faktorer:
1. Låga massavedspriser har gjort det svårt att få netto i gallringar. Högre uttag blir ett sätt att få ett högre netto.
2. P g a pkt 1 så har det även använts allt större maskiner i gallringarna för att få ner avverkningskostnaden. 15-tonsskotare börjar bli vanligt i norra Sverige och 10-tonsskotarna har nästan försvunnit från marknaden i hela landet.
3. Bredare stickvägar ger högre uttag per ha om man inte samtidigt minskar uttaget mellan vägarna vilket inte verkar vara regel.
4. Självverksamheten har minskat och allt mer av gallringarna har gjorts av virkesköpande bolag och föreningar varav de flesta jobbar på likartat sätt med likartad utrustning.
5. När skogsägarna gallrade själv (ofta utkört med egen traktor på smalare vägar) var uttagen lägre men det gallrades troligen oftare. Skogsägarna hade större känsla för vad som var rimliga gallringsuttag men det s k "köttögat" (förmågan att uppskatta utan att behöva mäta) verkar ha stegvis kalibrerats om. Många som äger skog idag har heller inte kunskapen om gallringsuttag, gallringsmallar, hur man mäter mm utan lämnar helt över skötseln till virkesköparen.
6. När förstagallringen blir hårdare än mallen så behövs sällan en andragallring (för att undvika självgallring). Ändå andragallras bestånd som därmed definitivt blir för glesa och då når slutavverkningsåldern med låga virkesförråd.
Jag bifogar en bild som jag har fått från SLU/FRAS vid ett t idigare tillfälle. Det visar hur riksskogstaxens fasta provytor i gallringsskog (gran) ligger i förhållande till gallringsmallen efter gallring. Som synes så är det många ytor som ligger klart under mallens nedre målfält och därmed också får dras med rejäla tillväxtförluster. Som synes så gallras också en hel del skog som har kommit rejält över 20 meters övre höjd vilket ju heller inte är optimalt.
Kort information om skogsforum.se