Markägare gjort diken, får böta

http://www.atl.nu/Article.jsp?article=63472&a=Får vite för skogsdiken
Om han gjort dikena med en skotare så hade han sluppit att böta

Ja, ibland finns det faktiskt fördelar med fula markskador. Även om jag inte skulle säga att det blev bra hos mig så blev då det ena spåret ett bra dike över blötmarken som gjort saker bättre.

Man skulle kanske skaffa en stor 70-talsskotare, sätta band på ena sidan och cykelhjul på den andra och köra omkring med ett överlass...

Förresten, hur är det med att göra väg över mosse, får man det utan vidare? Då måste man ju få dika runt vägen?

De som är lite smarta drar vägarna så att de blir av med vattnet samtidigt.

Nja, alla vägar är ju för det första samrådspliktiga med Skogsstyrelsen. När det gäller vägar över mossar, så lär nog Skogsstyrelsen mer än gärna hänvisa ärendet till Länsstyrelsens naturvårdsenhet eller vattenenhet...

Jag var f.ö. inblandad som mätkonsult på en skogsbilväg, som skulle gå på en befintlig mosse ut till en fastmark. Länsstyrelsen krävde bl.a. en detaljerad avvägning med alla befintliga diken inritade. Hela jobbet tog en och en halv vecka till konsultarvode... De fick till slut tillstånd och nu ligger vägen grusad och klar.
/Niklas

Dock för jävligt att Länsstyrelsens beslut ska gälla omedelbart, även om beslutet överklagas. Sådana rättsvidriga beslut inger ju inte precis förtroende för Länsstyrelsen... 😡 😡
/Niklas

Jag har för mig att på 1930-talet och ett antal år efter arbetslösa fick bidrag för att gräva diken i skogen. Sådana diken finns det mycket av och det är tillåtet att rensa dem till ursprungligt skick.

Nja, det är en sanning med modifikation. Om man inget gjorts med diket sedan 30-talet, eller för den delen de 20-30 senaste åren (räknat i sydsverige) kan det ha inträtt ett så kallat "nytt natusrtillstånd". Detta innebär igenväxning så pass att naturen närmst diket inte längre är som det var då diket var nytt, dvs det har försumpats igen.
Om så är fallet måste man faktiskt söka tillstånd hos länsstyrelsen för markavvatning, även om det rör dikesrensning.
Lyssnade på en kontrollant en gång som visade ett sådant exempel på dike där jag själv aldrig kunnat gissa att det var något "nytt natusrtillstånd".
Aldrig är det enkelt inte...

Bedömningen av hur vida ett nytt naturtillstånd inträtt eller ej är varierar mycket mellan olika myndigheter och instanser. Det finns en del fall där miljömupparna på Länsstyrelsen fått rejält med bakläxa i miljödomstol med avseende på nytt naturtillstånd och markägaren visst har fått tillstånd att rensa.

F.ö. råder ett markavvattningsförbud i södra Sverige 😡
/Niklas

Det var inte bara skog som handdikades av så kallade AK-arbetare. Våran fastighet dikades troligen på 20 eller 30 talet. Man dikade ur myrar för att få myrodlingar. Det måste ha varit ett tungt jobb, jag har själv rensat några meter av dessa diken med spade. Våra fastigheter ingick från början i ett så kallat kolonat Siksjö kolonat, där staten erbjöd hus och arbete i skogen för att locka människor till Norbottens inland. Det fanns tillochmed möjlighet att slippa militärtjänstgörning om man flyttade hit. Det fanns från början 12 bostäder i kolonatet. De flesta husen bygdes i början av 20-talet men revs på 50 och 60-talet. Några blev omvandlade till kronotorp och ett, våran fastighet, blev utköpt av arendatorn. Idag finns 4 hus kvar.

I en grannby dikades ett stort myrområde ut och en stor försöksgård bygdes upp på 20-talet. idag är det landets största torvtäkt.

Jag har tänkt att rensa mina diken och återuppta några av dom gamla myrodlingarna. Jag har 5-6h gammal odling.

@Emil N - intressant inlägg. Du skriver att många kronotorp lämnades åt sitt öde eller brändes ned. Finns det någon bra beskrivning om vad som hände med kronotorpen, hur många köptes ut och hur mycket skog fick köparna med sig?

Jag läste just ut "Hjortronlandet" av Sara Lidman och där beskrivs livet bland kronotorpen på 20- och 30-talet. En ganska rå verklighet i slit och fattigdom. En husfader verkade tillbringa hela sitt liv i grävande av diken i myrmark och hoppades att en gång få köpa ut sitt torp av staten.

Kanske värt en egen tråd?

Tyvärr finns ingen särskild dokumentation men det finns lite intressant information i fastighetsförrätningarna. Av dom fyra kronotorpfastigheter som omnämns ovan så blev två av dom utköpta med enbart tomt på ca 1-2ha, ett köptes lös 1986 med 20ha mark och vårat var ursprungligen på 38ha och köptes loss 1968. Av de fyra husen som omnämndes i mitt förra inlägg så finns det idag bara tre kvar då vårat hus brann upp. Idag står det ett nytt hus på samma plats.

Tack Emil
Med mark på 20 ha och mer borde kronotorpen vara intressanta för jägare och kanske en hel del har fått nya ägare just av den anledningen.
Sara L själv tycks ha växt upp på ett eget hemman om 200 ha men som den medkänsla hon hyste så var hon säkert väl förtrogen med livet i kronotorpen.

Vad gäller skogsdiken så fick man statsbidrag för dem ända in på 80-talet.