tis 16 dec 2008, 22:17#44204
Jag har inte något emot att det skapas förutsättningar för ovanliga och intressanta arter och miljöer. Tvärt om är det en av alla dessa ljuspunkter som skogs/markägande innebär. Jag uppskattar att kunna gå och se på olika arter av ovanliga växter/djur. Det är värt all respekt till dem som förstår att vara rädd om dessa miljöer.
Men nu till problemet:
Om jag är duktig och sköter mina miljöer så att de blir art rika och uthålliga så straffas jag för detta med att staten som inte har denna kompetens i alla sina led BESLAGTAR min mark och det jobb jag har lagt på den. Varför skall jag skapa miljöer åt staten när de själva inte kan det utan tar enklaste vägen, dvs står på mina axlar sträcker på sig och säger " se så duktiga vi är, se vad vi kan hitta".
Detta är inte ett utslag utav att jag anser att de tar äran av mitt jobb, utan jag anser att man måste ha frihet att vara rädd om det arv vi har utan att för den saken bli fråntagen sin mark. Jag har även avsagt mig alla former utav EU-stöd pga att det hindrar mig i skötseln av mina hagmarker närmast mina hus. Jag viker mig inte för någon byråkrat i Bryssel som anser att de vet bäst om hur mina miljöer skall se ut. Jag vill ha en underbar utsikt ned mot sjön genom mina hagmarker när jag dricker mitt morgonkaffe, och inte en EU-äng som mer ser ut som en dålig hyggesrensning.
Det sätt som staten gör, med all reservatsdöd de sprider omkring sig, är endast kontra produktivt.
Alla är vi oroliga om vi ser en av våra markbitar få för höga naturvärden.
Resultatet blir att man skapar miljöer men hela tiden är beredd att riva ned dem om STOREBROR kommer med sin enfald.
Alternativt hugger ned dem innan de blev något av dem.
Och se: staten har åter igen lyckats med att förstöra det miljöarbete/mijöengagemang som bedrivits i århundraden och uppnår på detta vis ett sämre resultat än om man varit klok från början!