Ett av bestånden är ett större, ca 60-årigt rent tallbestånd som är nygallrat och väldigt fint med mycket blåbärsris på marken. Ett annat större område har grov och gammal (120+?) tallskog med inslag av enstaka äldre granar. Även här finns mycket blåbärsris. I det här äldre beståndet höggs för några år sedan ut en del träd för att skapa luckor. Det var ingen regelrätt gallring eller uthuggning utan det togs "lite här och lite där" så att det blev enstaka luckor om kanske 10-15 m diameter.
Nu har kommunen skogvaktare satt upp ett anslag om att det äldre tallbeståndet snart ska gallras:
Två av bestånden har skötts efter Lübeckmodellen. Tyvärr har rekryteringen av nya tallar inte varit tillräcklig. För att kunna sköta skogen med hyggesfria metoder behöver vi gallra bort majoriteten av granen för att få in mer ljus och gynna tallplantorna.
När man tittar på beskrivningen av Lübeckmodellen (t ex på Silvaskog) så beskrivs den så här:
Lübeckmodellen är ett ”Naturnära kontinuitetsskogsbruk” vilket innebär skogsbruk genom plockhuggning, med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna och i första hand med naturlig föryngring. Detta ger en skiktad blandskog utan kalhyggen.
Nu har jag ju läst vad @Lars Lundqvist SLU skriver i bl a trådarna Flerskiktad tallskog - massföryngring följt av skiktning och Varför måste den hyggesfria skogen vara fullskiktad?, om att det INTE går att få fullskiktade tallbestånd utan att detta enbart är möjligt i granskog under vissa förutsättningar.
Innebär inte det här med Lübeckmodellen i tallskog då rent "lurendrejeri"?
OK att man kan föryngra den här skogen med utdragen (och kalhyggesfri) självföryngring. Men att kalla det Lubeckmetod eller plockhuggning blir ju lite missvisande. Som att det är möjligt att båda äta kakan och ha den kvar. Det kanske vore bättre att kommunen förklarade för motionärerna att de här fina tallskogarna som man vandrar i är ett resultat av ett århundrade av trakthyggesbruk?
I det område som nu ska "gallras" finns inte en tillstymmelse till mindre tallplantor. Det går att se några enstaka, tynande "bonsaiträd" på 1-2 meters höjd men de är lätträknade, gamla och inte speciellt livskraftiga. I de gluggar som huggits upp för en 5-6 år sedan kan man se att enstaka mindre granar har "kvicknat till" och fått lite mer barr och längre toppskott. Det mesta på marken är dock ett massivt blåbärsris. Frågan är om det i detta bärris ens kommer att kunna självföryngras utan markberedning även om den äldre skogen glesas ut?
Jag ska i alla fall följa utvecklingen och se och dokumentera vad som händer i detta trevliga skogsområde.
Något att fundera över:
-Varför vill man till varje pris prata om Lubeckmodell eller plockhuggning när det i slutänden kanske mest handlar om att bedriva en kalhyggesfri föryngring av relativt likåldriga bestånd?
-Det verkar finnas en övertro på möjligheten att jobba med flerskiktad skog. Det verkar halta rejält mellan profeters budskap och verklig fakta. (Tacksam över att du utbildar oss här på Skogsforum Lars!)
-Varför vill en kommun, som har ett mycket uppskattat skogsområde tack vare (delvis kalhyggesfritt) trakthyggesbruk och tidigare skötsel försöka skapa något annat som:
1. inte är möjligt p g a markens förutsättningar
2. kanske inte heller skulle uppskattas av de som vistas i området och tycker om pelarsalarna och blåbären
Jag har sökt skogsansvariga på Jönköpings kommun för att få lite mer info om hur de tänker men har inte nått dem p g a semester. Återkommer här i tråden när jag vet mer.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto