tis 16 okt 2018, 13:43#528751
Det finns inget konstigt eller nytt eller revolutionerande med bilden på stubben. Jag har sett ganska många sådana träd, både som små och som stora, och följt en hel del av dom genom åren. Så jag vet inte riktigt vad det är du försöker visa. Att träd kan växa?
Den där granen var 3-4 m lång när den lämnades på ett hygge. När granar lämnas på det viset händer normalt endera av två saker. Om barren skadas för mycket av den plötsliga exponeringen för ljus och vind och allt annat så dör den och står då och lyser helt röd på hygget mot slutet av första sommaren. Den här granen klarade första sommaren och började då byta ut skuggbarren mot ljusbarr. Men eftersom granar då hade 7-8 årgångar barr så tog det några år innan så stor del av barrmassan bytts ut så den kunde börja växa ordentligt. Sen har den vuxit bra eftersom den i princip stått helt ensam i början, inga större träd i närheten. När den avverkades var den antagligen 20-25 cm i brösthöjd. Stubben ser ut att vara tagen långt ner och det är rejäl avsmalning längst ner på granar. Utan höjd går det inte att beräkna volymen men den sortens granar håller i runda slängar 0,4-0,5 m3sk (0,35-0,4 m3fpb) på medelgoda marker.
Utan att veta mer om hur mycket man egentligen lämnade kvar efter slutavverkningen 1953 så är det omöjligt att veta hur bra eller dåligt skogen vuxit. En enstaka stubbe säger i princip ingenting. Skogsbruk är en areell näring och därför är det totalvärden som är det intressanta, inte enskilda träd. Det man däremot kan säga med 100% säkerhet det är att den granen stod inte i (som Ulf1 uttrycker det) "en enormt fin flerskiktad skog". Den stod på vad som närmast var ett hygge. Det är därför den har vuxit som den har gjort. Granar som växer upp i enormt fina fullskiktade skogar har omvänd årsringsutveckling - smala årsringar längst in som gradvis blir bredare ju längre ut mot barken man kommer.