Mer viltfoder genom att hårdgallra i granskog?

Vi förfasades i ett av våra poddavsnitt om ett forskningsprojekt med syfte att undersöka om man kan få fram mer viltfoder genom att gallra (ännu) hårdare i granskog. Underlaget för vårt resonemang i podden var ett kort inslag i SR.se.

Med misstanke om att detta korta inslag inte visade hela sanningen om projektet har vi grävt vidare kring den forskning som finns, främst hos SLU i Alnarp, om viltfoder och viltbete. Det ger mycket intressant information och kunskap och jag ska försöka förmedla något av det jag hittat.

Grundproblemet och upphovet till denna forskning är de svåra viltbetesskador som förekommer i hela landet. Betesskador som inte bara påverkar skogsägarnas ekonomi utan de får även långtgående konsekvenser för hela skogsekosystemet.

Hur kan man minska betesskadorna? Vad beror de på? Är det för mycket vilt? Eller för lite foder? Eller båda delarna. SLU har gått grundligt till väga och under många år har det drivits flera omfattande forskningsprojekt som var och en på sitt sätt bidragit med intressant och viktig kunskap.



Vem är det som betar?

Den mest påtagliga viltskadan på skog är älgens bete i tallungskog. Det är denna som mäts via årliga Äbin-undersökninger och den blir på något sätt symbolen och sinnebilden för betesskadorna. Men sanningen är inte riktigt så enkel och alla som sett demohägn i tallföryngringar där man även satt upp ”halvstängda” hägn dit rådjuren kommer in har sett vad de kan orsaka. Idag har vi en rik fauna med fyra hjortdjur som finns mer eller mindre utbredda i stora delar av landet: Älg, rådjur, dov- & kronhjort. Alla har det gemensamt att de under stora delar av året betar samma typ av växter.



Hur många hjortdjur finns det?

För älgen finns ett bra och relativt tillförlitligt underlag om hur stor populationen är. För rådjuren och hjortarna råder betydligt större osäkerhet. Här finns i alla fall lite siffror som kommer från Svenska Jägareförbundet och avser jaktsäsongen 2020/2021:

Älg
Uppskattad population: ca 250 000 - 300 000 individer
Årlig avskjutning: ca 80 000

Rådjur
Uppskattad population: ca 400 000 - 500 000 individer (ca 700 000 enligt Wikipedia)
Årlig avskjutning: ca 115 000

Dovhjort
Uppskattad population: ca 200 000 - 250 000 individer
Årlig avskjutning: ca 70 000

Kronhjort
Uppskattad population: ca 20 000 - 30 000 individer
Årlig avskjutning: ca 7 500



Vad äter viltet?

En del i SLUs viltbetesforskning var att verkligen ta reda på vad hjortdjuren äter. Forskaren Annika Felton spårade älgarnas diet med hjälp av ett stort vom-analysprojekt där maginnehåll från ett stort antal skjutna älgar analyserades. Älgens föda skilde sig åt mellan olika geografiska områden och man jämförde även dieten i relation till kalvarnas slaktvikt och hittade intressanta samband. Ni kan läsa mer om detta projekt i tråden
Tallen och viltet

En annan studie kartlade vad de fyra olika hjortdjuren åt under olika tider på året. Det här gjordes med hjälp av en avancerad spillningsundersökning. En insamling av spillning med påföljande DNA analys av växterna som djuren ätit. Undersökningen gjordes på två platser i landet: Öster Marma i Södermanland och Nordmaling i Västerbotten. Kontentan av detta projekt var att dieten varierade stort under året och att det fanns både skillnader och likheter i de fyras födoval. Samtliga hade mycket bärris på menyn under stora delar av året medan det mest är älgen som äter tall.



SLU presenterar resultatet från spillningsundersökningen i en mycket bra och pedagogisk form: kalendern Månadens Hjortmat. Här kan man se hur dieten är sammansatt månad för månad för respektive art. Det finns också intressanta jämförelser i varje månadsbeskrivning.




Älgen får skulden

Det finns en tydlig "förskjutningseffekt" när man tittar på vem som äter vad. Älgen äter gärna bärris och RASE (Rönn, Asp, Sälg, Ek) men när populationerna av rådjur och hjort är stora så betar de denna foderresurs hårt. Det här får till följd att älgen tvingas beta högre upp i menyn dit inte småhjortarna nått och då hamnar den i ungskogstallen. Denna betning är väldigt synlig och för skogsägarna ekonomiskt kännbar och det är mångt och mycket den här betningen som också styr jaktpolitiken.



Enligt Svenska Jägareförbundet så kan 100 rådjur på 1000 hektar i betestryck motsvara en älgstam på 14-17 älgar/1000 ha.

Enligt samma förbund kan det finnas så mycket som upp till 40 rådjur per 100 hektar i södra och mellersta Sverige. Varken markägare eller jägare reagerar nog så starkt om det finns fyra rådjur per 10 ha mark men hade det funnits en älgstam på 50-60 älgar per 1000 hektar så hade det ansetts som extremt och blivit föremål för en tydligt reglerad avskjutning av militära proportioner.


Fodertillgången?

Alla fyra hjortdjuren äter som sagt bärris och det finns återkommande studier som visar att marktäckningen av bärris minskar i Götalands skogar. Tittar man t ex i Riksskogstaxeringens data för fältskiktets täckning så kan man se att mark med fältskikt (bärris, ljung, gräs..) har minskat från 39,9% andel av den produktiva skogsmarken 2007 till 34,1% andel 2017 (femårsmedelvärden, tabell 3:13a). Det kan låta som en liten skillnad men det handlar om en minskning av fälskiktsbeväxt yta motsvarande 260 000 hektar. Grovt räknat så kan det här motsvara försvunnet foder för mer än 25 000 rådjur eller 4000 älgar.



En förklaring till att fältskiktet minskar är att skogen blir tätare. Andelen granskog ökar och tall- och barrblandskog minskar. En stor studie som forskaren Lisa Petersson, SLU Alnarp gjort visar tydligt på de stora skillnaderna som finns när det gäller bärrisets utbredning i tall- respektive granskog. Det går att läsa mer om i tråden Samma artrikedom men mindre älgmat i granskog



Hon har jämfört fältskiktets utbredning i ett stort antal provytor i sydöstra Sverige och konstaterar att det finns bärris i all tallskog oavsett ålder. Däremot saknas fältskikt nästan helt under stora delar av granens omloppstid. Det är först när granen kommer upp i 80-årsåldern som bärris etablerar sig i granskog.

I sin doktorsavhandling i ämnet visade hon på att endast 10% av föryngringarna i Götaland har gjorts med tall under de senaste 10 åren och att många av dessa dessutom har misslyckats (på grund av viltbete). Troligtvis har situationen förbättrats något i och med satsningar som Mera tall och antalet tallplantor som sätts ut har nu ökat. Men sannolikheten för att ”förgraningens” effekter kommer att fortsätta påverka bärrisens utbredning negativt är väldigt stor.




Betestrycket påverkar inte utbredningen

En intressant reflektion är att bärrisens minskade utbredning inte verkar bero på betestrycket. Volymen bärris per hektar påverkas starkt av betestrycket men inte var bärriset växer eller inte växer. Det verkar istället vara ljusinstrålningen som är den mest påverkande faktorn. När det däremot gäller RASE-arternas utbredning tycker jag att det verkar finnas ett starkt samband mellan deras existens och viltbetestrycket. Vi kan t ex se det tydligt i anslutning till vårt lövhägn i lövskogsprojektet i Säffle. Innanför stängslet är aspens rotskott 4-5 meter höga efter fyra växtsäsonger. Direkt utanför stängslet kan man knapp se några spår av asp-plantor överhuvud taget.

Men tillbaka till ljusinstrålningens påverkan på bärrisets utbredning. Det leder oss tillbaka till där vi började: Forskningsprojektet om det går att öka mängden bärris i granskog genom att gallra hårdare?


Gallringens påverkan på bärriset

Jag pratade med Annika Felton, docent och universitetslektor vid institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU och fick lite mer information. Ett syfte med deras gallringsexperiment är att förstå hur blåbärsriset reagerar på vanlig gallring i granskog. Räcker en sådan för att ett undertryckt blåbärsris (som levt i mörker i många år) kan återhämta sig? De jämför detta med helt ogallrade ytor, och ytor där man gallrat hårt. Från en växtekologisk synvinkel är det intressant att veta hur mycket ljus som faktiskt behövs för att buskarnas täckning ska förbättras och återigen fylla sina ekologiska funktioner i skogen, tex som foder för klövviltet. Det innebär inte att man vill forska fram nya skötselmetoder utan man vill ta reda på vad som händer vid olika typer av insatser och vad de får för konsekvenser. För bärrisets utbredning, för tillväxten, för ekonomin och för skaderisken mm. Genom att testa extrema behandlingsmetoder (uttag över 60% av grundytan) vill man se och lära mer om vad det får för effekter.




Dagens skogsskötsel dubbelt negativ för viltfodertillgången

Med en ökande andel granskog kommer vi troligen att se en fortsatt minskad mängd bärris i skogen. Även om vi nu vänt trenden och lyckas föryngra större arealer med tall så kommer de senaste decenniernas granplanteringar att förmörka skogslandskapet ytterligare innan det vänder. Lägg därtill att vi successivt sänker slutavverkningsåldrarna så riskerar arealen äldre granskog där det finns lite bärris också att krympa. I det läget så kommer skogsbruket kanske bli tvungna att fundera över om man vill gallra sönder granskogen för att fortsatt kunna hålla höga hjortvilts-stammar eller om man på allvar vill göra något åt rådjurs- och hjortpopulationerna för att få ner betestrycket?



Är det fodertillgången eller viltstammarna som är problemet?

Jag skulle vilja hävda att det är båda två som utgör problemet. Vi har ökat antalet hjortdjur totalt sett. Även om älgstammen har skjutits ner rejält på sina håll så är rådjursstammen stor (men ingen vet riktigt hur stor?). Därtill har vi fått delvis två nya arter som brett ut sig i stora delar av landet: dov- och kronhjort. Samtidigt så har granen brett ut sig alltmer i skogslandskapet på tallens bekostnad. Slutavverkningsåldern tenderar att sjunka och öppna eller halvöppna betesmarker har beskogats. Totalt sett så minskar arealen skogsmark med det för viltbetet så viktiga fältskiktet. Ekvationen går helt enkelt inte ihop om vi vill fortsätta att odla skog. Forskningen kring gallringsuttagens påverkan på bärrisens utbredning är intressant. Min uppfattning är dock att det redan gallras hårt nog i sydsvenska granskogar. Eller för att citera vad forskaren Martin Ahlström, SLU sa i ett radioinslag 2015 med anledning av stormen Gudrun:



Men det kan ju i och för sig vara viktigt att få vetenskapliga belägg för hur gallringen påverkar viltbetet i granskogen.

Vill ni ha tips på andra viltfoderfrämjande åtgärder så finns det många bra tips i den här tråden:
Skapa mer foder i skogen och minska betesskadorna

Intressant inlägg!

Jag tycker att man får sig en tankeställare när man tittar på Jägareförbundets siffror om förekommande rådjurstätet (upp mot 40/100ha) och räknar om det till motsvarande betestryck från älg. Tacka sjutton för att älgen blir tvungen att beta tallskott när rådjur och hjortar sopar rent längre ner i floran. Och så får älgstammen sedan all skit för betesskadorna och rådjuren står där och ser oskyldiga ut. Vi kanske snart måste kampanja "Rädda älgen - skjut rådjur"?

Hade en diskussion i ämnet på ett jaktforum härom veckan och ställde då den retoriska frågan om vi gjort rätt har som halverat älgstammen eller om vi istället skulle minskat rådjursstammen med 2/3?
Vi har fått en bra respons på att minska älgstammen med mycket mer RASE och bärris i markerna men vi hade kanske fått samma effekt med det andra alternativet?

När det gäller ljus och bärris så har vi nu en hel del areal sistagallrad tallskog och det är otroligt vad riset får kraft efter sista gallringen. Då är det ändå tallbestånd som stått normaltätt och röjts regelbundet.

Vi som bor i de hjorttätaste delarna av Sverige med en hög andel tall har sett blåbärsriset tuktas hårt av framförallt dovhjorten.
Att reglera älgstammen går väldigt fort bara man bestämmer sig men dovhjort och rådjur går inte att få ner med jakten som den bedrivs idag.
Att skjuta bockar och hanhjortar sänker inte stammen nämnvärt och alla jägare som är trofetokiga måste lägga lika mycket kraft på hindar och getter.
Här har vi kommit långt och har ett jaktavtal som bygger på att jaktarrendet sjunker när man skjuter fler djur.
Och det har förändrat beteendet men det hjälper inte med långväga jägare som kommer vid få tillfällen😉

Du har inte övervägt att finjustera avtalsinnehållet så att ett fällt hondjur sänker arrendet mer än ett fällt handjur?

Vill man bibehålla incitament för en fortsatt hög total avskjutningen så behöver väl sannolikt även taknivån på reduktionen av jaktarrendet justeras.

Bara mina fem ören...

MVH
Alias

Jodå ,vi har nyss ändrat, mina jägare är närboende och har skjutit mycket kalv och smalhind men däremot nästan inga hanhjortar så vi har tvärtom mot det vanliga fått differentiera ”återbäringen” till högre nivå på vuxna hindar och hjortar på både kron och dov.
Avskjutningen fem år bakåt ligger på 44 klövvilt på 350 ha per år och nu har vi höjt ambitionen till närmare 60.
Och det till antalet i huvudsak dovhjort och några vildsvin.
Kronhjortarna är mer tur om de lyckas med.
Arrendenivån är efter återbäringen är för orten rätt låg om de gör det de skall.
Och det gör de..😉

Svenska Jägareförbundet går till hårt angrepp mot storskogsbrukets ”hetsjakt” på älgstammen. Förbundet och dess medlemmar hävdar att älgstammen är för låg och att dagens inventeringsmetold för viltbete (Äbin) inte visar en korrekt bild. Skadorna på skogen/bristen på foder skylls på skogsbruksmetoderna. Däremot nämns inte de problem som finns med stora stammar av annat hjortvilt.

Läs hela denattinlägget här:
https://svenskjakt.se/opinion/stotande- ... -om-algen/

Är storligen förvånad att man inte nämner den stora ökningen av övrigt klövvilt framförallt i södra Sverige.
Den snabbaste och effektivaste åtgärden för att kunna öka älgstammen är att halvera rådjur, kronhjort och dovhjort och just nu bara ökar de.
Att vänta sig att tallföryngringarna ökar i den västra delen av södra Sverige med den skadenivån som finns där är helt orealistiskt.
Granen växer utmärkt där nederbörden faller ungefär som förut, och det ser ju ut att fortsätta så i väster.
Vi som bor i östra delen av Sverige har hög andel tall men har också lärt oss få ner älgstammen till rimliga nivåer och här minskar skadorna.
Men att storskaligt satsa på 8-10000 plantor för att kunna ha dubbelt så stor älgstam tror jag inte på.
Marker som är lämpliga för självföryngring är inga problem att kombinera sådd, fröträd och plantering på men många av våra mellanmarker i östra delen blir också fulla av örnbräken, bredbladigt gräs och björksly. Och det betar varken hjort eller rådjur ner…😉

Instämmer helt med @sjögården. Om nu Jägareförbundet vill ha en större älgstam på skogsbrukets bekostnad kan man ju undra vem som ska betala skadorna. Jag sprutar Trico just nu för att överhuvudtaget få upp tall på mina mellanmarker, kostar upp mot 20 000 kr/år i rena Tricokostnader. Facit med gran på mina marker är röta när skogen är 40-50 år.
Jag är bara tacksam att vi lyckats få ner älgstammen till rimliga nivåer. Tack vare Trico och gott om rönn i planteringarna har jag fantastiskt fina tallplanteringar. Jag köper hellre oxfilé hela året än får sönderbetad tallungskog av en för stor älgstam. Det stora problemet här är en för stor rådjursstam men den började.vi decimera förra veckan.

Vi är många skogsägare som har samma syn och tankar angående betesproblematiken som Sjögården och UffeJohan mfl. Jag förstår inte att Jägarförbundet inte vill förstå att det är rådjursstammen som är åt helvete för stor över den mesta av södra halvan av Sverige, givetvis med några undantag. Där även dov o kron finns är det givetvis ännu värre. Inte ett ord man hör från jägarförbundet att vi måste minska ner dessa rejält. Men gäller det att skjuta några lodjur på licens då kan de flesta jägare gå man ur huse för att avliva dessa. Rävar likaså. Båda behövs för att minska på rådjuren för avskjutningen fungerar ju bevisligen inte.
En undran är varför man i vintras gav licens på över 30 lodjur Kalmar län? Länet,som har störst antal rapporterade rådjursolyckor? Blekinge län gav ingen licens på Lo. Kronoberg hade 9 djur. Alla hade behövt leva vidare om man menar något med att hålla ner rådjurstammen. Kanske en ny organisation med mer kvalificerat folk kan ge oss skogsägare mer förståelse och hjälp med att få upp ny skog efter ståndort.
Idag sprutat upp 2 dunkar Trico. Har 4 kvar som jag beräknat behövs. Jägare bara tittar bort och hummar när man ställer frågan om dom vill va med och betala.

Det är inget större bekymmer att satsa mer på betydligt hårdare grangallring, i syfte att kraftigt öka mängden viltfoder, så länge jägarna i gengäld accepterar att jaktarrendet varaktigt ökar ca 20-30 gånger i pris...

För så länge virket ger 10-20 gånger mer än jakten över tid, så är det ju virkesproduktionen som ska styra skogsbruket.
/Niklas

Det här har man hört till leda! Jägarna har ju själva alla möjligheter att fixa till detta, men gör det inte!
Om de la manken till och minskade ner stammarna av övriga hjortdjur, för lata eller vad?

Vissa på jägarförbundet och endel högljudda jägare vill ha så stora klövviltstammar de bara kan.
De vill se klövvilt hela året så mycket det bara går.
De anser att står det bara träd så kvittar det om de är krokiga,betade,fejade och döda.
Jag tycker älgjakten funkade bättre innan när länsstyrelsen avgjorde hur många älgar alla älglag skulle få skjuta.
Då var det avundsjukan mellan älglagen som gjorde att man sköt fullt så inte grannarna skulle skjuta ( våra älgar ) .