tor 12 dec 2019, 09:31#599887
Mangan skrev:Det finns väl ingen jägare som säger att de har betesskador? Jag tror det finns ett inbyggt filter i ögonen. 😀
Men seriöst, de som jagar accepterar säkert mer vilt skador på skogen. Det är ett pris de gladeligen betalar.
Nog tror jag att vi markägande jägare accepterar lite mer älgskador än markägare som inte jagar.
Konstigt vore det annars när det är en trevlig och spännande hobby där vi får tillbaka ett smakrikt och gott kött som är naturligt utan läkemedel.
Sen tolererar vi inte heller stora betesskador för då kommer vi in på ekonomi som är ett av det viktigaste vi skogsägare har att försvara. Den härliga känslan man får av att få upp ny skog får inte förstöras av sönderbryten ungskog.
Här tog vi ner älgstammen för många år sedan och älgskadorna är få.
Ett orosmoment har blivit med att vi har varg här nu och dom med duktiga hundar kanske inte vill släppa hundarna lösa.
Då kan en älgstam snabbt öka.
Utan bra hundar skulle inte vår älgjakt fungera för att gå drevkedja på dessa blöta, steniga marker är nog inte att tänka på.
Var skall vi få tag i drevfolk?
En annan sak är eftersök. En skadeskjuten älg går det oftast inte att spåra ikapp för avlivning utan det är måste att till slut släppa hunden så det blir ståndskall och föraren kan avsluta lidandet. Vi har dock väldigt få eftersök som tur är. Kanske ett vart tredje år.
Ofta är det då som vargen tar hunden när den skäller stånd och då är frågan. Hur blir eftersöket ?
Som det är nu för mig är det rådjuren som är problemet som tråden heter.
Det som inte kan lagas med silvertejp är inte värt att lagas
Kort information om skogsforum.se