Men det kom inga förslag om äganderätten, eftersom det saknades majoritet. Regeringspartierna, SD och C efterlyste då en ny utredning.
Eftersom frågan om att stärka skyddet för äganderätten specifikt gällde markägarnas rättighet riktades strålkastarljuset mot Centerpartiet som valt att inte stå bakom Tidöpartiernas initiativ. Tvingas Centerpartiet nu att bekänna färg. Väljer man att trygga skogsägares äganderätt tillsammans med Tidöpartierna och därmed distansera sig från det rödgröna blocket?
– Nu kommer alltså en ny med vändande post, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M).
Så lyder ett kort och koncist budskap som Moderaterna nu sprider i sociala medier. Bakom orden syns justitieminister Gunnar Strömmer (M) i sällskap med en skördare. Utspelet sker i samband med att justitieministern meddelar att regeringen är i begrepp att tillsätta (ännu) en parlamentariskt sammansatt grundlagsutredning som ska se över hur egendomsskyddet i regeringsformen kan stärkas.
I det kommittédirektiv, som ännu inte formellt har klubbats, slås det fast att ”äganderätten är en förutsättning för frihet och marknadsekonomi” och att det är ”självklart i en liberal demokrati som bygger på rättsstatens principer och skydd för mänskliga rättigheter att äganderätten ska vara starkt skyddad”. Lite längre fram i direktivet står det vidare att ”dagens rättsläge innebär stor osäkerhet för enskilda markägare när det gäller rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar” och att det kan ”ifrågasättas om grundlagsregleringen ger uttryck för en rimlig avvägning mellan det allmänna och den enskilde när det gäller den ekonomiska bördan som vissa ingrepp i markanvändningen innebär”.
Det stämmer onekligen. Utan ett starkt egendomsskydd vittrar välståndet sönder. Ingen lagar taket på ett hus som när som helst kan tas ifrån en. Ingen sår om det råder osäkerhet om man får skörda. Just därför är det så allvarligt att politiken låtit ett helt oproportionerligt artskydd flyga i väg i rättstillämpningen samtidigt som någon ersättning för oerhört långtgående inskränkningar är långtifrån självklar och förutsätter att man som enskild företagare stämmer staten i domstol. Vittnesmålen om hur enskilda får kämpa i årslånga processer med oklar utgång för att försvara det som är deras och ingen annans är nu många.
Det finns således inget i regeringens ambition att beklaga. Det är solklart att grundlagens egendomsskydd behöver stärkas. Samtidigt behöver regeringen komma i mål med mer än utredningar, utredningsdirektiv och utspel.
För det har inte saknats tidigare initiativ. Förhoppningarna på att den förra parlamentariskt sammansatta grundlagskommittén skulle stärka egendomsskyddet kom på skam i vintras. Den artskyddsutredning, med tillhörande ersättningsrätt, som tillsattes i fjol har ännu inte resulterat i något mer än varmluft från landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Nej, trots att den enligt direktiven skulle ha varit klar vid årsskiftet är den hitintills en väl förborgad hemlighet på Klimat- och näringslivsdepartementet. Rykten gör dessutom gällande att den överhuvudtaget inte berör någon ersättningsrätt.
Den parlamentariska grundlagskommitté som Gunnar Strömmer nu utlovar ska visserligen vara klar före mandatperiodens slut – uppdraget ska redovisas senast den 17 augusti 2026 – men någon proposition kommer inte att hinnas med före valet. Eftersom det handlar om en grundlagsändring krävs dessutom två likalydande beslut med ett val emellan. Det betyder att vad den kommitté som nu ska tillsättas kommer fram till, om den nu kommer fram till någon förbättring överhuvudtaget, först kan börja gälla någon gång efter 2030. Om nästa riksdag och nästnästa riksdag är vänligt inställd till äganderätten vill säga.
Så länge vill inte landets skogsägare vänta.
Loppet är dock inte kört för leverans denna mandatperiod. I den nu pågående Skogsutredningens första delbetänkande lämnar Göran Örlander förslag på att ett myndighetsbeslut som grundar sig på bestämmelser om bevarande av naturvärden eller biologisk mångfald och som medför att sedvanligt skogsbruk avsevärt försvåras ska utlösa en rätt för markägaren att kräva att ett biotopskyddsområde bildas.
Att få till en proposition från Skogsutredningens två betänkanden blir en kamp mot klockan. Göran Örlanders slutbetänkande ska redovisas senast den 31 augusti 2025. En proposition kan dock inte behandlas av riksdagen innan förslagen har remissbehandlats. Då visar tidtabellen på en proposition våren 2026 – på upploppet av denna riksdags mandatperiod.
Att det tar tid att ändra lagar förstår alla. Men det är ärligt talat svårt att förstå varför regeringen har låtit en så viktig fråga för en så viktig basnäring dra ut på tiden. Vi hade inte behövt vara i detta läge om frågan hade givits högre prioritet. Nu är det verkligen upp till bevis för regeringen Kristersson och domen kommer att bli hård om regeringen inte förmår föra frågan i hamn innan mandatperiodens slut.
Utredningar, utredningsdirektiv och utspel i all ära men det är vad som gäller i verkligheten som har betydelse.
Sossarnas Shekarabi är bortbytt så det kanske går bättre nu att komma överens samt att Centern fått nytt ledarskap?
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wg ... ka-utredas
Senast redigerad av Skogsvaktaren fre 04 jul 2025, 10:40, redigerad totalt 1 gång.

