Att Sveriges skogsfrågor inte ska detaljstyras i Bryssel och därigenom att skogsfrågor i Sverige ska skötas nationellt, har blivit någon form av mantra under hösten 2021. Det har också stort genomslag då till och med Magdalena Andersson valde att ha med det i regeringsförklaringen:
Sverige vill se ett öppet och mer jämlikt Europa, med bättre arbetsvillkor och ökad jämställdhet. Däremot ska den svenska arbetsmarknadsmodellen och vårt skogsbruk inte detaljregleras i Bryssel.
Magnus Nilsson menar dock att uttalandet är motsägelsefullt då ett "öppet Europa" kräver reglering inte bara av importerade varor utan också inhemskt producerade varor. Vidare ser han en fara med att Sverige lever i ett önsketänkande i denna fråga:
Jag vill hävda att det svenska motståndet mot EU-lagstiftning på skogsområdet bygger på illusioner och önsketänkande. Genom att ha surrat sig fast vid principen om att EU inte ska lägga sig i, har Sverige valt att ställa sig vid sidan av de lagstiftningsprocesser kring skogen som EU-systemet kräver för att fungera. Bättre vore att acceptera att EU kommer att sätta ramarna för svenskt skogsbruk, oavsett vad Sverige tycker. Det går helt enkelt inte att undvika.
Kanske kan man också dra likheter till hållningen som Centern och LRF nu har om frivillig avsättning för att uppnå miljömål. Genom detta stryks budgetmedel för att betala skogsägare för att skydda skog. Men frågan är även här om vi kommer runt EU:s lagkrav? I så fall är risken att Centern på väg att ge skogsägarna en judaskyss?.
Magnus Nilsson avslutar blogginlägget med en fråga om vi då kan göra en #SWEXIT. Visst, men då skulle vi tappa allt inflytande till vår viktigaste exportmarknad och helt sonika likt Brasilien och Indonesien anpassa oss till EU:s lagkrav.