sön 26 jun 2016, 20:09#397280
IntroduktionNaturvårdsverket och Skogsstyrelsen har 21 juni 2016 utfärdat Gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i skogsbruket
http://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/press2016/Artskydd_Gemensamma%20riktlinjer_skogsstyrelsen.pdf Samtidigt skriver GeneralDirektörerna till regeringen att artskyddsförordningen bör utredas
https://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/press2016/Artskydd_skrivelse.pdf .
Därmed höjs artskyddsförordningen och dess konsekvenser till politisk nivå.
Den avgående GD för Skogsstyrelsen (nu ordförande i Föreningen Skogen) har nyss skrivit: ”Regeringen och politiken måste ta ansvar för de avvägningar som rimligen måste göras. Det är redan tillräckligt tydligt att de tolkningar av gällande regelverk som nu görs efter bästa förmåga av tjänstemän leder över styr. Se över och skriv om lagstiftningen så att skogsbrukande blir möjligt i Sverige.”
http://www.lantbruk.com/debatt/satt-ned-foten-tillat-bade-bombmurklor-och-skogsbruk Det är nu öppet att fästa uppmärksamheten på vilka problem som bör tas upp i den förestående utredningen och den politiska behandlingen.
Själv bidrar jag nedan med reflektioner omkring de exempel som ges i riktlinjer för hantering av artskydd. Det är troligt att jag editerar lite och lägger ut en uppdaterad version någon annanstans om några dagar.
Avser ta upp fler reflektioner med annat fokus i senare artiklar, nu tror jag det blir om:
*) otillfredställande konsekvensbeskrivning (bilaga 2);
*) otillfredställande grundprinciper;
*) otillfredställande relation med rödlistan.
Men vi får se vad jag känner för.
oroande exempel på bedömningRiktlinjerna har åtta exempel (sid 35-40) på situationer och resultat som skall belysa hur riktlinjerna är tänkta att fungera i praktiken.
.
a) Två exempel med kungsörn. Ärendena initierades av avverkningsanmälan ”en gemensam bedömning att kungsörnens bevarandestatus riskerar påverkas som avverkningen planerats från början, men att avverkningen kan genomföras med ytterligare försiktighetsåtgärder.” och slutade med att avverkning med vissa restriktioner accepterades (ej under häckningstid och spara vissa möjliga boträd).
Kungsörn är en ikonart, det finns därför goda skäl till hänsyn fast den inte är en hotad art enligt rödlistan. Det verkar därför förnuftigt att inte störa mycket under häckning, och restriktionerna förefaller måttliga, men jag har svårt att bedöma.
Målet med kungsörn (behov för gynnsam bevarandestatus) är minst 150 reproduktiva häckningar, senaste registreringen var 192, trenden är uppgående (inf Naturvårdsverkets kungsörnsida). Tycker 30 § SVL skulle räcka. På sikt (decennium) tycker jag kungsörnens ikon-status bör tonas ner när den inte längre är hotad och bevarandestatus ser bra ut. Kungsörnen är en framgångssaga, antalet har mer än tiodubblats sista seklet!! Detta bör återspeglas i en mer avspänd syn på bevarandet även om detta sker gradvis! Därför borde inte två av de åtta exemplen beröra kungsörn!
Det andra exemplet är oroande på det sättet att markägarens inventering resulterade i att det inte fanns någon kungsörn i den avsedda avverkningen men väl på en annan plats vilket motiverade restriktionerna.
b) Guckusko. Initierad av avverkningsanmälan. Jag tycker inte det verkar förnuftigt med detaljreglering av specifik avverkningshänsyn, när berörda arter inte är hotade och har gynnsam bevarandestatus enligt rapport till EU. Den specifika närvaron av arten bygger på uppgifter från en privatperson, som inhämtats efter avverkningsanmälan. ”Eftersom inga ytterligare registrerade fyndplatser finns i närområdet bedömer handläggaren att detta område är viktigt för guckuskons bevarandestatus och att avverkningen riskerar att komma i konflikt med artskyddsförordningens förbudsparagrafer” här talas om ”närområde” och det är Skogsstyrelsens tjänstehen som driver den uppfattningen. ”En avstämning görs med länsstyrelsen som har samma uppfattning. Bedömningen dokumenteras i en tjänsteanteckning. Skogsstyrelsen bedömer att hänsynen som krävs ryms inom 30 § skogsvårdslagen och tar beslut om att hänsyn ska lämnas i enlighet med artens krav” Eftersom det är 30 § måste det betyda att verksamheten inte allvarligt försvåras och det verkar alltså inte orimligt stor inskränkning. Men jag anser att ändå det är fel att frånvaro i ett odefinierat närområde som verkar röra sig om några kvadratmil för en art som både är livskraftig och har gynnsam bevarandestatus.
c) Tjäder. Avverkningsanmälan. Tjädern är inte rödlistad. Myndigheternas tjänstehen ”gör en gemensam bedömning att om ytterligare spelplatser och uppfödningsmiljöer försvinner i den del av länet där avverkning nu planeras finns stor risk att artens bevarandestatus påverkas negativt” Framgår klart att ”lokalt” avser något som är mindre än ett län och att Skogsstyrelsen stödjer den uppfattningen. ”Skogsstyrelsen tar beslut med stöd av MB 12:6 och förelägger om försiktighetsåtgärderna. I beslutet finns en upplysning om att om försiktighetsåtgärderna inte utförs…” Förmodligen är vad som står i exemplet på resulterande åtgärd en eufemism för ett omfattande avverkningsförbud. Det är inte bra att man inte ärligt fullföljer exemplet.
Myndigheternas behandling av tjäder var huvudämnet för ett KSLA seminarium som här refereras av LRF-skog blogg
http://blogg.lrf.se/marianne-eriksson/rim-och-reson-i-artskyddet-efterlyses/ Markägaren dokumenterade vid KSLA seminariet svårigheter i kommunikationen med myndigheter. Jag tror att de flesta sympatier hamnade på den utsatta markägarens sida (jag har kommenterat), Jag ville jag veta totala omfattningen av sådana här fall, den kanske inte skulle bli så stor. Men efter att nu ha sett det som ett exempel så finns det faktiskt skäl att tro på en oförnuftigt omfattande tillämpning… Exemplet fäster också uppmärksamheten på att det blir mycket svårt att få markägarna i allmänhet och deras representanter att förstå att artskyddsbehovet är så stort (särskilt eftersom utomstående observatörer som jag tycker det är överdrivet) och samtidigt inta en attityd av fortsatt positiv samarbetsanda.
d) Talltita. Talltita är inte rödlistad. Initierades av ”Samråd” om skogsbilväg. ”talltita rapporterats från området.”... ”Skogsstyrelsen och länsstyrelsen har i sina årliga möten om artskydd bedömt att mindre åtgärder, såsom en skogsbilväg, normalt inte påverkar talltitans bevarandestatus i länet” Visserligen ålades – rekommenderades inte skogsägaren något, men att en enda livskraftig fågelart tas upp vid årliga samtal med varje län. Dessutom speciella kontakter mellan specialister. Detta för en mycket liten avverkning, det verkar överdrivet administrativt nit som nog inte är i längden praktiskt realiserbart.
e) Fransfladdermus. Initierades av pågående gallring. Hotad, dålig bevarandestatus och negativ trend. Det verkar vara förnuftigt att förelägga samråd med sikte på restriktioner och att försöka stoppa gallringen tills detta skett. Står ej hur det slutade eller berörd areal. Det skapar dock oro och osäkerhet att en icke anmälningspliktig åtgärd, som pågående gallring, kan stoppas mycket snabbt och anmälas som misstänkt brott. Jag tror inte relationen till markägarna som grupp förbättras genom ökande antal åtal. Regelverket bör inte utformas så åtalen ökar nämnvärt, även om jag tycker att några åtal är berättigade i Skogsstyrelsens garnityr för tillsyn.
f) Gölgroda. Planerad avverkning minskas vilket accepteras av markägaren. Hotad, dålig bevarandestatus. Det verkar förnuftigt med restriktioner. ”Skogsstyrelsen beslutar med stöd av MB 12:6 att åtgärden kan genomföras med de försiktighetsmått som markägaren åtagit sig att genomföra och i redogörelsen för ärendet anges försiktighetsmåtten.”
g) Tretåig hackspett. Arten är rödlistad men inte hotad. ” Skogsstyrelsen får in en mindre avverkningsanmälan i ett större område” ”Sedan tidigare har Skogsstyrelsen och länsstyrelsen i dialog bedömt att i vissa delar i länet är det risk att åtgärder kan ha negativ påverkan på den tretåiga hackspettens bevarandestatus” . ”Området visar sig vara en nyckelbiotop och dess kvaliteter och läge i landskapet gör att den enligt strategin för formellt skydd ska prioriteras för skydd. Handläggaren informerar markägaren om Skogsstyrelsens bedömning och markägaren drar tillbaka sin avverkningsanmälan, 12:6-samrådet avslutas utan åtgärd. Kopia på beslutet skickas till länsstyrelsen. Ärendet lämnas över till områdesskyddsprocessen, men då området i sin helhet är för stort för att kunna skyddas som biotopskyddsområde tar länsstyrelsen över ärendet. Länsstyrelsen inleder en dialog med markägare, med syfte att bilda naturreservat”. Man får inte reda på hur exemplet slutar och i och för sig tror jag det är bra om det blir ett naturreservat och markägaren får ersättning, men jag ofta har länsstyrelsen inte varit så förtjust i naturreservatslösningen och det tar lätt mycket lång tid med ovisst slut.
På hänvisningen (sid 41) till Sveriges §17 rapportering står att URL inom SLU inte finns. Sökte direkt från Naturvårdsverket. Jag kunde inte hitta de som inte dokumentet angav, markerade verkar inte finnas. Någon som kan hjälpa? Transparensen i beslutsgrunderna är inte tillfredställande när det är så svårt att finna den information besluten bygger på. Inte heller i artdatabankens underlag till rapporteringen till EU finns de
http://www.artdatabanken.se/media/2296/ ... j-2015.pdf På sid 36 talas om en dialog om kungsörnens bevarandestatus, på sid 38 talas om talltitans bevarandestatus, på sid 40 om den tre-tåiga hackspettens bevarandestatus. Det sägs att bevarandestatusen skall bedömas både lokalt och nationellt, då bör den nationella bevarandestatusen finnas (uppdelad i tre områden) motsvarande artikel 17 rapporteringen. Jag har frågat Skogsstyrelsen om detta, när jag fått svar gör jag en ny version av dokumentet.
Allmänna kommentarer:Total naturvårdsavsättning av markägare: Jag tycker att ”hänsyn till naturen” av enskilda markägare kan krävas upp till en nivå så att pågående skogsbruk inte allvarligt störs utan ersättning eller frivillig avsättning utan ”hot”. De precisa medlen och styrningen för detta kan andra göra, och så länge detta fungerade så funnes ingen anledning för sådana som mig att ägna mig åt detaljerna.
Kostnader Skall det krävas mer borde dock ”ekonomiska” avväganden mellan nytta och skada göras på olika nivåer, även ur enskildas synpunkt. Därför borde även exemplen belysa faktorer som berörda arealer, förseningar, omplanering, utredningar, framställande av underlag, och osäkerhet för skogsbrukarna. Dessutom kan hänsyn mot en art resultera i andra problem, tex om avverkningen inte kan utföras på tjälad mark blir markskadorna större. Inte heller myndigheters kostnader analyseras. Nu presenteras exemplen ur rent myndighetsperspektiv och bortser helt från de ”ekonomiska” och andra konsekvenserna till verksamheten som regleras.
Berörda arealer. I inget exempel anges areal som inte får avverkas/gallras i absoluta tal eller i procent av markägaren avsedd areal vid ärendets initiering. Arealen hjälper att bedöma om det är en stor fråga. Jag tycker totalt säg 5% av en fastighet eller avverkning som totalt avsätts generellt inte är något att bråka om, och inte avsevärt försvårar (som åtgärder enligt 30 § SVL) och vad markägare bör tåla utan ersättning.
Ofta inte fullständiga exempel. Exemplen följs inte till slut ur markägarens perspektiv, och ibland inte heller ur myndighetens, vilket bidrar att göra det svårt att bedöma hur restriktionen slår.
Tidsfaktorn. Någon skall avverka, förberedelser och kontrakt skall göras, kanske inte förespeglade löften kan hållas och okända fördröjningar strör grus i maskineriet som kan ses som en kostnad för markägaren. Exemplen kunde omfattat tid innan markägaren kan få klart.
Artskyddsförordningen behöver ofta inte tillämpas och många av de effekter som exemplen skall åskådliggöra synes fått nästan samma resultat före 2013 om än med mindre administration och sämre dokumentation. Det finns en oro och osäkerhet hos skogsbruket vart nya tillämpningar av artskyddsförordningen skall leda. Ett skäl att denna oro styrks är att dokumentets exempel inte fokuserar på fall som inte kunde hanteras utan artskyddsförordningen. Med stöd av föreskrifter till 30 § SvL kan Skogsstyrelsen fatta beslut om hänsyn som ska tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog. Dessa föreskrifter får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Dessa kan tillämpas
Kända arter Trots mina dåliga biologiska kunskaper kände jag sedan tidigare namnen på arterna i 5 av 8 exempel. Bland dessa är ”ikonarter” i skyddssammanhang (tex kungsörn) vilket jag subjektivt känner meriterar till lite extra hänsyn. Mindre kända arter ligger på kö och bör ge sammanlagt mycket större inskränkningar. Se alla arter som ligger i artskyddsförordningens bilaga 1 och 2
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/artskyddsforordning-2007845_sfs-2007-845[b
]Lokal bevarandestatus??[/b]
Artskyddet bygger på ”lokal bevarandestatus” som är ett grundläggande missledande begrepp och utan förankring i biologi, eftersom det axiomatiskt förutsätter att arter skall ha konstanta utbredningsområden lika med de historiska och inte minska i antal ”lokalt”. Naturen fungerar inte så, arter kommer och går, ibland ökar de ibland minskar de. Klimatförändringar, ändringar i andra arter, ändringar i antropogen påverkan, kvarvarande effekter av tidigare förändringar och slumpen och - på längre sikt – istider, gör att arters lokala förekomst ändras. Vad jag vet finns det inte heller något starkt juridiskt stöd för att begreppet skall implementeras i artjuridiken och inte heller någon begriplig allmänt vedertagen definition. Bestånd i naturen är inte heller konstanta utan drabbas naturligt av ibland dramatiska händelser som brand, storm, översvämning, försumpning, åldrande och succession. Dessa ständiga ändringar i och i närheten av bestånd påverkar nästan alla arter på plats. Det känns fel och onaturligt att överdramatisera vad som händer vid slutavverkning av ett bestånd på det sätt artskyddsdrivarna nu önskar. Det blandas lätt ihop med artikel 17 bevarande status som räknas ut för EU-arterna men motsvarande tycks inte ens räknas ut för andra arter, vilket leder till en icke transparent skillnad mellan hur olika arter utvärderas
Artskyddet bygger på att gynnsam bevarandestatus skall nås och upprätthållas i ”närområdet”; ”lokalt”. Detta förutsätter bedömningar, som är nästan helt otillgängliga för markägaren, och även för myndigheterna förutsätter en kunskap om arters förekomst som vanligen inte finns, dessutom är själva begreppet inte väl definierat på ett sätt som lämpat för kvantitativa överväganden. Myndigheterna anser förekomst från för arterna starkt intresserade privatpersoner, som kanske hört talas om markägarens planer, oftast är tillräckligt och gör inte egna inventeringar.
Den grundläggande iden är att varje länsstyrelserna skall göra bedömningar av det område som lokal bevarandestatus skall uppskattas för. Konstruktionen med länsstyrelsevisa analyser gör med automatik att bevarandestatus vanligen uppskattas för del av län. De små områdena för uppskattning beror på det administrativa beslutet att länen skall vara enheter för samråd, inte på något skäl med vetenskaplig eller EU-påbud som grund. Det ligger inbyggt i det administrativa syftet med dokumentet. Helt orimligt att låta sådant styra!