den slutliga domen däckade mig totalt
av skogsrået tis 03 nov 2009, 09:15
grå trist väder.vintern låter vänta på sig..tack o lov.är ingen större fantast av den...den är helt klart överskattad av skoter freaks o slalomåkare..."det blir ju så ljust med snön" ..herregud..slå på lyset istället...
min pessimism har inga gränser just nu..
mycket känns upp o ner i mitt liv..idag ska jag till min sjukgymnast o kanske får jag även min tjusiga handske....jippie..som inte allt var nog jäkligt...armen vill inte bli bättre utan protesterar ständigt...har iallafall tagit kontakt med patientnämnden som är intresserade av att göra en anmälan för försummad sjukvård i mitt fall...själv har jag liten tro att något händer av det..läkare brukar vara duktiga att hålla varandra bakom ryggen o det är nog lätt att bli bortkollrad av alla deras läkartermer..men har ganska bra koll o känner mig taggad att försöka... har inget att förlora på det...skadan är ju redan skedd om man säger så.
fick till slut besked om mina prover jag väntat på så länge...det är komplicerat.inga tydliga svar...eftersom det handlar om en misstänkt sjukdomsgrupp som hela tiden förändrar sig..som muterar sig till nya sjukdomar.
..det är svårt säga vad som är vad o i vilket stadium man skulle då befinna sig i ...
misstanken kvarstår fortfarande tyvärr o jag kommer att måsta ta nya blodprover ungefär en gång i månaden för att se om bl.a mina trombocyter plötsligt förändras hastigt .
Känns för jäkligt med att ständigt vänta på det värsta...det är svårt för någon utomstående att förstå hur jobbigt det egentligen är...även familjen tycker det är tungt...men vad kan man säga o göra som överhuvudtaget kan ge någon tröst just nu??den sjukdomen man misstänker är absolut inget att nonchalera...den är inte ens behandlingsbar...om o när den får riktigt tag om en o får växa fullt ut så är kan det tyvärr ta slut väldigt fort...många försöker peppa en ...säger att jag nog ska bli bra..att det nog inte är så farligt..att den här sjukdomen inte alls är så allvarligt....du ska se att du snart är på benen igen..tack för all omtanke..men såna ord hjälper inte tyvärr just nu...jag vet hur allvarlig denna mycket ovanliga sjukdom är...hur sjuk jag är i dagsläget..vilket stadie är jag på...eller kommer att hamna i står skrivet i stjärnorna..
jag hoppas fortfarande att mina prover är hopblandade med någon annan stackare
(förlåt men nu tänker man bara på sig själv).Igår kväll var jag helt däckad..kändes som hjärtat slitits ut ur min kropp..jag grät o var arg omvartannat.....besvikelsen var enorm över att man ändå inte kunde ge ett rakt o tylligt svar..trots att jag väntat så länge...nu ska jag fortsätta min väntan vecka efter vecka...
fy tusan..kommer att ägna många timmar i grävaren framöver för att få annat att tänka på .
min pessimism har inga gränser just nu..
fick till slut besked om mina prover jag väntat på så länge...det är komplicerat.inga tydliga svar...eftersom det handlar om en misstänkt sjukdomsgrupp som hela tiden förändrar sig..som muterar sig till nya sjukdomar.
misstanken kvarstår fortfarande tyvärr o jag kommer att måsta ta nya blodprover ungefär en gång i månaden för att se om bl.a mina trombocyter plötsligt förändras hastigt .
Känns för jäkligt med att ständigt vänta på det värsta...det är svårt för någon utomstående att förstå hur jobbigt det egentligen är...även familjen tycker det är tungt...men vad kan man säga o göra som överhuvudtaget kan ge någon tröst just nu??den sjukdomen man misstänker är absolut inget att nonchalera...den är inte ens behandlingsbar...om o när den får riktigt tag om en o får växa fullt ut så är kan det tyvärr ta slut väldigt fort...många försöker peppa en ...säger att jag nog ska bli bra..att det nog inte är så farligt..att den här sjukdomen inte alls är så allvarligt....du ska se att du snart är på benen igen..tack för all omtanke..men såna ord hjälper inte tyvärr just nu...jag vet hur allvarlig denna mycket ovanliga sjukdom är...hur sjuk jag är i dagsläget..vilket stadie är jag på...eller kommer att hamna i står skrivet i stjärnorna..
jag hoppas fortfarande att mina prover är hopblandade med någon annan stackare
(förlåt men nu tänker man bara på sig själv).Igår kväll var jag helt däckad..kändes som hjärtat slitits ut ur min kropp..jag grät o var arg omvartannat.....besvikelsen var enorm över att man ändå inte kunde ge ett rakt o tylligt svar..trots att jag väntat så länge...nu ska jag fortsätta min väntan vecka efter vecka...
fy tusan..kommer att ägna många timmar i grävaren framöver för att få annat att tänka på .
2 kommentarer | Läst 2011 ggr