Mycket snö nu, ligger väl på dryga metern ungefär. Exakt hur mycket det är tycker jag inte är särskilt intressant utan vad som spelar roll är konsistensen på snön. Skulle det smälla till och komma en meter kall snö över en natt på bar backe så skulle det inte vara några problem att forcera den med en skogsmaskin, men när det som nu har kommit över 2 meter som sen packats ihop till hälften är det ett tämligen kompakt material att ta sig fram igenom. Vi tar det i lite bilder istället.
Just nu håller vi på med en del små områden som ligger efter samma väg, vägen har inte varit öppen tidigare i vinter så det var lite för mycket snö för oss att forcera med hjularen så en större maskin fick kallas in.
Funderade lite på vad killen som öppnade vägen hade för plogutrustning, såg lite mysko ut i plogvallarna. Så dock denna finurliga vallningsplog efter en annan väg och förstod att det var den som använts. Den lite speciella designen är förstås till för att kunna vall vägkanterna utan att skada snökäpparna, smart.
Duktigt stora vallar att ta sig igenom, här håller jag på att öppna upp en parkeringsficka där vi ska ställa manskapsvagnar och maskiner.
Här ser man lite hur mycket maskinen sjunker i snön, jag har rensat bort snön ända ner till marken och skördaren står på ca en halvmeter snö. Maskinen ligger alltså konstant på bukplåten och då snön har en konsistens som närmast kan liknas vi strösocker så driver det inte så bra.
När jag är färdig med nuvarande objekt så blir det nog en lite paus med skördaren så att snön får lunga sig lite. Har en hel del rågångsunderhåll att göra, inkomsten sjunker naturligtvis jämfört med avverkningsjobb men utgifterna är närmast obefintliga i jämförelse så det blir nog jämt skägg i slutändan.
Har just lyft fram min ”rågångsmålarskoter” ur snön, och då menar jag lyft fram med kran för den var rejält insnöad. Fick för mig att jag ställt in skotern i ett förråd men där var det tomt. Efter lite detektivarbete hittades den bakom ett annat förråd väl dold under snön, bara rutan som stack lite och avslöjade att det fanns något där. Denna yta brukar normalt snöröjas till våren så det hade kunnat gå illa för den gamla Alaskan. Den ska in i garaget på lite översyn då den inte riktigt vill gå på tomgång. Inte den finaste och modernaste maskinen direkt, grejen är den att då vi målar med sprayfärg så blir man väldigt skitig av målarfärgen och så även skotern. Skotern ser med andra ord förjävlig ut efter en dags målning och det är inget man kör omkring med på byn sen, men den klara sin uppgift utan att knorra dom ca två – tre veckor per år som den används.
Aktiv Alaska, en värsting på sin tid.
Trots snömängden så är skoterföret väldigt bra just nu så det är bara att köra igång med rågångsunderhållet som normalt utförs när det blir ordentlig skare. Nu är det bara att hålla tummarna så att det blir solsken i nån vecka.
[sub]Den här bloggen handlar all sorts jävlighet, när saker inte riktigt går som det var tänkt, haverier stora som små och framför allt då i de diverse fordon och maskiner i skogen som tendera att ständigt gå sönder. Läs om hur problemen uppstår och om hur vi förebygger och löser dom. Går det åt helvete för nån annan så tar jag gärna upp det oxå eller så delar jag bara med mig av en historia från vardagen. Men när det är motvind i livets uppförsbacke kan det vara trevligt att dela med sig av eländet och framförallt att höra om andras, så läs och njut.[/sub]
Läst - och förstått att Sverige är stort, eller kanske tydligare långt i nord- sydlig riktning. Har också läst någonstans att samerna har många ord (kommer inte ihåg antalet) för snö. Uppfattade dock att de olika orden beskrev just konsistensen på snön!
Du beskrev i något tidigare inlägg att konsistensen var liknande att köra i socker - det har jag också upplevt här långt söderut!
Men inte lika stora djup som bilderna visar ... .!
Skoterföret är mkt bra nu, man måste dock ha med sig en såg för att kunna kapa nedböjda björkar som hakar fast skotern annars. Ibland har jag funderat på nån sorts grenklipp med långt skaft så slipper man hoppa av och sjunka till midjan varje gång utan man kunde stå kvar och klippa framför sig istället.
