Pappa Lindberg

Hej på er! Det var bra länge sen jag skrev här. Det har hänt en del saker, kan man lugnt säga. Den 8 November klockan 04.56 kunde jag stolt titulera mig far åt en liiiiten "here" (småländskt ord för pojk). Han vägde 3169 gram och var 48 centimeter lång. Han kom till världen med ett vrål och sket ner sig, slående likt sin far sa hans farmor.... Hursom så är han snart 11 veckor gammal och lystrar till namnet Hilding. Hilding är nästan en ren kopia av mig så jag kan inte neka honom som min avkomma . Förutom skaffa barn har jag hunnit med att jaga in min odugliga terrier som numera bara är halft oduglig. Jag sköt hennes första rådjur 1/10, ett smaldjur. Det finns en bild på mig och henne från den dagen som mina svärföräldrar gjorde en tavla av, den bästa julklappen. Jul och nyår spenderades med familj och vänner. Hilding är första barnbarnet för bägges föräldrar så han fick allas uppmärksamhet, haha. I jobbväg har det varit rätt lugnt sen jul, men jag var så trög att jag tog på mig snöjour på olika ställen, redigt skitjobb. Alla är arga även om man skottar och sandar, ena stunden är det för stora sandkorn, för små sandkorn. Den där sanden är stygger.

Måste bara ta upp en jaktrelaterad sak! Förra lördagen 13/1 så var vi ute ett glatt gäng och jagade rådjur med en unghund, en drever 1,5 år gammal. Hon fick springa runt och fjanta för sig själv medans min hund skulle stöta ut lite djur åt gubbarna. Hon fick upptag och det buktade så där härligt som det kan göra för en drever . Ägaren ska försöka smyga sig på bukten men råkar stöta djuret och drevern följer efter på långfärd, det korsar mina jaktmarker och upp till en byväg, där uppe buktar det runt och snart springer hon längs vägen och träffar min idiot som har varit där uppe i nästan 2 timmar redan (ja tyvärr min hund är puckad men rolig ). Jag och drever ägarens dotter bestämmer oss för att åka och hämta hundarna. Sagt och gjort så åker vi runt och vi har pejlarna med oss, jag lyckas "vissla" (vråla) in min hund. Dottern ska vissla in drevern men det står stilla på pejlen, har hon fastnat? Vi går tillbaka 100-150 meter och hittar henne liggandes i diket, överkörd.... Inga bromspår eller fotspår runt hunden. Fyfan säger jag bara! Så jäkla tråkigt avslut på en annars bra säsong. Jag hade tur att det inte var min hund för hon hade ju varit där längre och sprungit. Dom polisanmälde och frågade om det kommit in nån anmäla men inget hade hörts. Då blir man ännu mer förbannad och förtvivlad. Eller vad tycker ni? Olyckor händer men då får man ta sitt ansvar! Åtminstone ringa till polisen, sen görna åka till närmsta gårdarna runt omkring och fråga om dom vet vems hund det är.
För att skriva nåt roligt avslut så har jag faktiskt beställt en drevervalp, min sambo fick reda på det 1 dag efter jag hade gjort det . "Det är enklare att be om förlåtelse än om lov" tänkte jag .

Ha det fint så får vi se när jag uppdaterar nästa gång! Ps ska ut i skogen och jobba snart. Ds