Att använda virke...
av Vardon lör 28 maj 2016, 23:00
Skogsägarlivet skulle ju bli mycket tråkigare för många av oss om ingen använde virke till något. Eftersom idag var en bra dag och jag har fått pysslat hela dagen med en träkonstruktion så varför inte blogga om det.
Bra musik när man läser är Sofia Karlsson eller Joakim Thåström "Balladen om briggen blue bird av hull". Vilken man föredrar är en smaksak, smaken är som baken - alla har en men vissas stinker....
Idag har det således varit underhållsarbete på en gammal engelsk kutter från 1880. En hel del orginaldelar kvar och båten är ungefär bygd av ek, furu, lärk, lin , hampa, beck och tjära. Är absolut inte min båt eller så, men en god vän lurade med mig ut och segla och sen fick jag nya vänner och sen började jag inser, hum, arbete, trä, stål - sånt är ju roligt.
Nu har de flesta moderniserats lite och de försågs efterhand med ångmaskin eller tändkula. Fast många skeppare var skeptiska och tog det säkra före det osäkra och seglade den sista biten in i hamn, för säkerhetsskull.
En av få skutor som finns kvar på västkusten med rorkult. Blåser det mycket får man binda fast rodret och ska man styra får man ta i ända nere från tårna.
Nästan 20 meter lång, cirka 50 ton. Ekbord (bräderna på sidan), furuspant och master i lärk. Master säger ni och engelsk kutter - det tyder ju på två master, det är bara en - Är du full. Ja, dessutom pågår mastbyte. Jag hoppas ha möjlighet och vara med och rapportera när man sågar ut 18 meters stockar i den långa sågen... Även hyvlar ner 8-kanten till en rund mast.
Själv svetsade jag mest dit offer-anoder, blev pinsamt påmind om hur dålig jag är på att svetsa, men jag tror de sitter. Åtminstone tills båten är i sjön och de inte syns. Sen finns det djur jag kan skylla på, finns ju djur som försöker stjäla hela hamnbyggnation, tänker då på Ta-piren.
Andra fick dreva båten. Att slå in intjärat lin eller hampgarn mellan borden och göra ny tätning. Man kommer några meter på en dag.
Efter drevning får man ha på beck för att försluta skarven. Nu gick det inte så bra, becket måste värmas för att få något av det, och ugnen gick sådär och det blåste så den svalnade för fort. Glömde faktiskt fråga var man får tag i beck nuförtiden. Kanske SlutaHaRoligt kokar beck när de tjärar?
Sen återstår det arbetet med masten, sätta tillbaka alla linor och så. I augusti tänkte vi försöka segla till Stockholm. Även om seglingarna är roliga så njuter jag av att få vara med och lära mig lite gammalt hantverk.
Kan väl bjuda på en sailfi med från en tidigare seglats.
Bra musik när man läser är Sofia Karlsson eller Joakim Thåström "Balladen om briggen blue bird av hull". Vilken man föredrar är en smaksak, smaken är som baken - alla har en men vissas stinker....
Idag har det således varit underhållsarbete på en gammal engelsk kutter från 1880. En hel del orginaldelar kvar och båten är ungefär bygd av ek, furu, lärk, lin , hampa, beck och tjära. Är absolut inte min båt eller så, men en god vän lurade med mig ut och segla och sen fick jag nya vänner och sen började jag inser, hum, arbete, trä, stål - sånt är ju roligt.
Nu har de flesta moderniserats lite och de försågs efterhand med ångmaskin eller tändkula. Fast många skeppare var skeptiska och tog det säkra före det osäkra och seglade den sista biten in i hamn, för säkerhetsskull.
En av få skutor som finns kvar på västkusten med rorkult. Blåser det mycket får man binda fast rodret och ska man styra får man ta i ända nere från tårna.
Nästan 20 meter lång, cirka 50 ton. Ekbord (bräderna på sidan), furuspant och master i lärk. Master säger ni och engelsk kutter - det tyder ju på två master, det är bara en - Är du full. Ja, dessutom pågår mastbyte. Jag hoppas ha möjlighet och vara med och rapportera när man sågar ut 18 meters stockar i den långa sågen... Även hyvlar ner 8-kanten till en rund mast.
Själv svetsade jag mest dit offer-anoder, blev pinsamt påmind om hur dålig jag är på att svetsa, men jag tror de sitter. Åtminstone tills båten är i sjön och de inte syns. Sen finns det djur jag kan skylla på, finns ju djur som försöker stjäla hela hamnbyggnation, tänker då på Ta-piren.
Andra fick dreva båten. Att slå in intjärat lin eller hampgarn mellan borden och göra ny tätning. Man kommer några meter på en dag.
Efter drevning får man ha på beck för att försluta skarven. Nu gick det inte så bra, becket måste värmas för att få något av det, och ugnen gick sådär och det blåste så den svalnade för fort. Glömde faktiskt fråga var man får tag i beck nuförtiden. Kanske SlutaHaRoligt kokar beck när de tjärar?
Sen återstår det arbetet med masten, sätta tillbaka alla linor och så. I augusti tänkte vi försöka segla till Stockholm. Även om seglingarna är roliga så njuter jag av att få vara med och lära mig lite gammalt hantverk.
Kan väl bjuda på en sailfi med från en tidigare seglats.
7 kommentarer | Läst 5938 ggr
Tyvärr såldes ju Gefles stolthet Briggen Gerda som så många entusiaster slitet med och företagare ställt upp med pengar. Blir nog tyvärr svårt att få folk att ställa upp på något sådant igen.
