Min pappa.

av Uvskogen lör 11 dec 2010, 01:07
Min pappa dog för 2,5 vecka sen. Det var helt oväntat, han var en väldigt pigg 78- åring. Jag skötte allt det praktiska med min bror. Allt fixat. Klart? Nej!.

Vad har då du med det att göra kanske du tänker? Förstås inget alls, men jag tänker. Framförallt så känner jag att han var så glad i det att jag köpte skog. Han var en en person som tog hand om "skrot" och gjorde det till fungerande saker. Han var en människa som alltid hade den där prylen som fattades. :smile: Han var den sortens människa som alltid hjälpte till när någon behövde det.
Så nu har jag ett väldigt stort "garage" framför mig där det, som ett kanske fånigt exempel, finns alla dimensioner av bultar, till och med "totte" dimensioner :wink:
Så förstås, du har inget alls med det att göra, men jag saknar honom så otroligt mycket. Vill bara ge honom en liten plats på ett ställe som är viktigt för mig. Gör det genom att skriva ett blogginlägg. Det gör så attans ont, hur jag än försöker ta mig runt. Så, då tänker du förstås, vad f-n har den här historian här på forumet att göra, här pratar vi skog och sånt!
Tja, inte vet jag, men pappa taxerade skog i en herrans massa år, så det räcker väl :???

Men det värsta av allt är jag inte längre har någon att ringa till och säga " Nu fungerar startmotorn!" :cry:

11 kommentarer | Läst 5633 ggr

Mer om bloggaren

Användarvisningsbild

Uvskogen

Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum!
Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum!

Blev medlem: sön 20 jul 2008, 18:33

Ej angett
  6018 inlägg
Uvskogens skog i ord och bild

Kommentarer

av totte lör 11 dec 2010, 01:33
Beklagar så mycket Uvskogen! Tycker nog att jag har med det att göra på ett sätt, även om vi bara umgås med tecken på en dator så blir det ju så att man delar vardag och helg här på forumet, och då måste man ju få dela även sorg och saknad.

Jag känner igen mig i det du skriver, min far dog 99. Det var inte lika oväntat, han hade varit sjuk ett tag och visade första tecknen på demens, 83 år skulle han fyllt 5 dagar efter han dog. Han var snickare och byggmästare mesta tiden av sin yrkesverksamhet. Efter att han dog hade jag inte längre nån att ringa till och berätta att nu har jag byggt färdigt vedboden. Kan fortfarande se honom för mig när han efter att ha kört genom hela Sverige, övernattande i bilen, klev ut på gårdsplanen här, inte så lite stolt över att han än en gång klarat den långa resan. sista gången var 1997, då var han 81 och hade varit här en och oftast två gånger varje sommar sen 89 när vi flyttade hit. Han var nog lika glad i vårt ställe som din far var i din skog.

Så jag tycker nog som sagt att jag kan ha lite med det att göra. Kan inte göra nåt och avstår från meningslösa tröstord, men jag kan i alla fall delta genom att tänka på min far och sända en tanke till dig.
av masterchief lör 11 dec 2010, 02:36
Jag beklagar med.
Känner igen mig i din situation då min far gick bort 2008 i blodcancer 74 år gammal.
Han agerade hustomte om dagarna iom han bott på gården innan jag övertog den samt därefter byggt hus 500m bort.
Man saknar det dagliga bollandet om skog och ditten och datten.
Har fortfarande en hel ladugård att gå igenom då föräldrarna lät lösöret ingå i övertagandet.
Där finns det en del bråte vilket Totte mm kan intyga, fast en del hinkar med krokig spik har jag avvyttrat :lol:
av ICE lör 11 dec 2010, 03:48
Jag lider med er !

Själv har jag farsan min kvar, han blev 81 i aug, och även han är en beundransvärd gubbe. Har jag hälften av hans energi nu när jag är 45-50 så är jag sjukt nöjd.
Han är hustomte och alltiallo för över 300 lägenheter i den BRF där han o morsan bor. Tyvärr är det typ 50 mil från mig så vi träffas alldeles för sällan. Nu till veckan ska han in på operation så jag måste nog hitta tid att åka o hälsa på dem snart.
De har även passat gammhunden min sedan augusti så det är dags att hämta hem honom till jul :smile:

Och inte ska du Uvskogen bry dig det minsta i ifall detta blogginlägg har med skog eller inte att göra !
Det är din blogg och du skriver om precis vad du känner, inom lagens mening förstås.
Jag kan aldrig tänka mig att någon har synpunkter på att du vill skriva lite om din pappa. Och nu är vi ju flera som skrivit om våra fäder.

Du får fortsätta skriva bloggar och berätta för oss andra att startmotorn funkar 8)
av Skogshuggarninorr35 lör 11 dec 2010, 11:49
Beklagar sorgen och och tycker det är fint att du delar dina tankar, det känns lättare att få ventilera lite.
MVH Fredrik
av nexon lör 11 dec 2010, 12:24
Beklagar sorgen det är inte kul när en föräldrar går bort. Blev av med min pappa när jag var 18 han var 49 år. Blodpumpen slutade bara så där.
Hur man behandlar sorgen är så olika från person till person. Vissa vill bara prata vissa kniper näbb. Jag har och hade inga problem med att prata om det.

Försök inte att förtränga eller tänk att jag kan inte gå ut i skogen och skoga såhär just nu. Vill du göra det så gör det. Det underlättar hela sorgearbetet.

Lev väl.
av Sweden-viking lör 11 dec 2010, 13:27
Beklagar sorgen jag också vet hur det känns när ens far och förebild går bort.. :sad:

Min far gick hastigt i jorden när jag var fjorton och just tonåring det var ett hårt slag, men man blev kanske lite starkare sedan, vem vet. Tidens gång...... :sad: :???:
av Slurfi lör 11 dec 2010, 20:56
Fint att du skrev.
av Ulf lör 11 dec 2010, 21:13
Jag får beklaga din pappas bortgång, Uvskogen..Väntat som oväntat, så är det alltid lika smärtsamt,ledsamt och jobbigt när det inträffar.
Själv blev jag av med min pappa när jag var 15 år..Han omkom i en olycka och blev bara 35 år...
Livet går vidare...och måste så göra..
MvH. Ulf
av axwell lör 11 dec 2010, 22:28
Va fint du har uttryckt denna sorgliga situation. Egen erfarenhet säger mig att just avsaknaden som du beskriver när man vill dela med sig om någon framgång kan kännas frustrerande, att inte kunna glädja den som skulle ha uppskattat det.
Just skruvar, bultar, muttrar, brickor små som stora och ännu större, nästan i "Totteklass", hundratals Kilo fick jag uppleva när min bror, som övertagit föräldrahemmet, oväntat dog.
Ditt minne av din pappa tycks vara ljust, tror att det kommer att hjälpa dig i sorgearbetet.

Hälsningar Erik
av stegmaster sön 12 dec 2010, 02:25
Beklager sorgen jag med.
Kan bara istämma alt som redan er sagt.
Min frasa dog i 2005, då var han 79, eften en stund med sjukdom.
Nu består min familj endast av min morsa, men det blir inte det samma att tala med henne om vad som händer i skogen, eller annat som händer under dagen.
Men har en kompis som jag haft sen 1 klasse i skolan, som jag "jobbar" tilsammans med i skogen, så det kjänns bra.
av Uvskogen sön 12 dec 2010, 17:40
Tack alla, känns så bra att läsa det ni skriver.

 Bli medlem  Logga in mig  Snabbsök  Aktiva trådar