Det blev en lång historia det här, så gillar ni inte långa textstycken utan bilder så är det dags att sluta läsa.
Nu närmar den sig med stormsteg, älgjakten alltså. Denna för vissa närmast religiösa högtid som man räknar tidevarvet efter, före och efter älgjakten. Vissa säger så lite på skoj medans andra säger det med allvar i rösten och ser det verkligen som en brytpunkt för året. Älgjakt är närmast religion för vissa och likt denna tro på gudar höjda över det jordiska eller den yttersta sanningen om man så vill så är en del bereda att gå över lik eller starta krig för att uppnå sitt mål. Finns som jag ser det tre saker här i världen som är roten till allt ont, älgjakt, arvedelning och jordfel. Det sistnämnda är väl det vanligaste men också det lättaste att lösa, vilket säger en hel del om de två andra… Jag jagar ju också älg men anser mig själv inte tillhöra den fanatiska gruppen, kanske tom. måttligt intresserad beroende på vem som frågar. Men när det väl börjar närma sig, sådär just dagarna innan så händer det som nått. Det är som att det ligger nått i luften, och då menar jag inte alla andra omkring en som börjar med älgjakts snacket utan mer bokstavligt i luften. Luften på mornarna känns speciell, lukten är en annan om morgondimman börjar infinna sig. Andra kallar det kanske för höst men för oss inbitna så är det ingen tvekan om att det är älgjakten som är på väg. Ja jag är väl kanske mer inbiten än jag först vill erkänna, jag ser verkligen fram emot första älgjaktsveckan som jag spenderar i en gammal timmerkoja med resten av gubbarna. Kojan ligger några kilometer från närmsta väg, beläget vid en liten sjö med utsikt över lågfjällen. Man kan på en lång jakt dag gå tvärs över hela jaktområdet och tillbaks men då har man gjort ett riktig dagsverk. Inga vägar eller andra mäniskor som stör, bara du, din bössa, ryggsäcken och hunden. Allt finns med som behövs för att klara sig ute i skogen och man rör sig som en själförsörjande enhet. Spelar ingen roll om det är en molnfri dag med +15 eller om regnet vräker ner, känslan är otrolig och man rör sig ett med naturen. När man sen hör hur hunden har ett upptag med ett påföljande ståndskall så förstår ni själva. Men det är egentligen bara bonus om man nu får skjuta en älg mellan varven, det är egentligen hela paketet man vill åt. Från heldags promenaden i ösregn och bastun på kvällen till storkoket i kojan och gubbarnas historier om gamla jaktprofiler som sedan länge gått i graven. Kanske sitter man själv och berättar samma historier om 40 år i nån gammal skogskoja, hoppas iaf. det.
Nu var det inte det jag skulle berätta om, jag skulle ju berätta om ett älgjaktsmysterium. För ganska så exakt 3 år sedan sånär som på en vecka var vi som vanligt på väg ut på jakt på Skogsallmänningens marker, både jag och farsan hade hund. Jag hade min välmeriterade(enligt egna mått) jaktkamrat Lemmy med mig, fö. uppkallade efter sångaren i rockbandet Motorhead. Farsan hade med sin ganska färska unghund Nero, den första jämthunden på våran gård mellan alla gråhundar. Efter nån timme går båda hundarna ihop och tar upp en tjur, hundarna går med gångstånd och passerar min kusin som också drevar några kilometer från mig. Via GSM/GPS pejlen följer farsan sin hund men tappar kontakten när hunden kommer ner till älven. Där slutar spåren efter Nero.
Min hund kommer tillbaks men Nero återfinns aldrig, spårlöst försvunnen. Dagarna går och åtskilliga mils promenerande i skogen och åkande i bilen senare börjar hoppet om att återfinna hunden försvinna. Teorierna om vad som egentligen hände med hunden har varit många. Blev hunden stulen? Kanske skjuten för att ha jagat renar eller fast i nått renstängsel, vem vet? Själv har jag resonerat som så att hunden gick i älven och pejlen kortslöt, fick kanske en spark av älgen eller drogs med i den kraftiga forsen några hundratal meter nedströms och drunknade, men som sagt bara allt är bara teorier.
Men så igår fick jag ett samtal från allmäningens skogsvaktare, ”Jag har hittat västen från hunden”. Jag fattade direkt vad han menade men ändå inte riktigt, västen återfanns ca 500 meter från sista positionen vi fick från hunden men uppåt land, drunkning kan därför uteslutas eller? Själva pejlen fanns inte kvar i västen som var märkbart åtgången av tiden ute i skogen, samtliga remmar var av och det fanns tydliga bitmärken på den gummificka där själva pejlen ska ligga. Nu ska självklart ett besök göras på platsen där västen återfanns för att se om vi kan finna några kvarlevor från Nero. Vi har ju vandrat omkring så mycket i området, varför har vi inte sett västen tidigare? Kanske har han fastnat och inte tagit sig ur västen, men då borde vi ha hört honom då vi har letat i området i dagar. Eller kanske fastnade han men tog sig ur västen och försvann på annat sätt? Att återfinna kvarlevor skulle ju iaf. sätta ett avslut på historien. Man har ju som lagt det hela bakom sig men nu kommer ju funderingarna tillbaks. Visst det är bara en hund, men ni som har egna förstår nog.
[sub]Den här bloggen handlar all sorts jävlighet, när saker inte riktigt går som det var tänkt, haverier stora som små och framför allt då i de diverse fordon och maskiner i skogen som tendera att ständigt gå sönder. Läs om hur problemen uppstår och om hur vi förebygger och löser dom. Går det åt helvete för nån annan så tar jag gärna upp det oxå eller så delar jag bara med mig av en historia från vardagen. Men när det är motvind i livets uppförsbacke kan det vara trevligt att dela med sig av eländet och framförallt att höra om andras, så läs och njut.[/sub]
Hoppas du hittar pejlen, den borde finnas kvar i närheten om Nero stött på varg. Björn låter mindre sannolikt men jag är ingen expert. Ska bli intressant att följa historien.
Ja det där är en fasa när man ibland tänker....kanske sista gången man såg den hunden Kan vara en jävulsk känsla.
Känns väl nästan i det här fallet som det kan vara något rovdjur inblandat eftersom västen låg uppströms samt med bitmärken i.
För övrigt så är det där med "bara en hund" ett för mig som själv alltid haft hundar kring mig en konstig mening att uttrycka. Nu pratar jag iofs bara för mig själv som jägare men många jägare jag känner är också oerhörda djurvänner som alltid vill det bästa för sin hund el. hundar. Så jag förstår att ni funderat mycket kring det där.
Vi börjar jaga i området till helgen och då ska extra möda läggas i området där västen hittades, vi får väl se om man får nån klarhet i det hela. Det är nog iaf större chans att man hittar nått nu när alla vet var västen hittades, gör man en samordnad genomsökning där så borde man väl hitta ev kvarlevor av hunden eller pejlen. Tack för alla sympatier.
Lilla Nero... Jag hann inte ens lära känna honom nåt vidare men funderar rätt ofta på vart han tog vägen och vad som hände. Vore ju fint med ett avslut!
Lycka till med årets jakt! Hörde att fiskelyckan var större för tillfället... eller vänta, pep precis till i telefonen. Haha, bild på skjuten älg. Bra! Kram syrran
.
Jag hann inte ens lära känna honom nåt vidare men funderar rätt ofta på vart han tog vägen och vad som hände. Vore ju fint med ett avslut!