lör 30 nov 2024, 11:13#863412
Konsekvenserna av att en arts försvinnande eller kraftiga nedgång kommer man inte att se förrän det hänt. De flesta förstod inte mekanismerna av hur gifter kan lagras i näringskedjan före DDT. Principen är den samma. Det komplexa samspelet mellan olika insekter, växter, svamparter och träd är bara delvis kartlagt.
Praktiskt exempel för oss som intresserar oss för gran
Heterobasidion (Rötsvamp) kan spridas både till avverkade stubbar eller via rötterna till icke infekterade träd. Träd som har etablerad samverkan med en mykorrhizasvamp har ett visst skydd mot angrepp via rötterna från Heterobasidion. Vissa svampar står bättre emot Heterobasidion än andra. Blek taggsvamp verkar ge bättre skydd än Kantarell enligt studier. Så om till exempel taggsvampen försvinner skulle det ge större spelrum för rötan via rötterna. En annan stark konkurrent till Heterobasidion är Trichoderma spp. (Grönmögel) som om den landar på en avverkad stubbe kan den besegra Heterobasidion. Trichoderma lever på död ved och enligt de studier jag hittade behövs troligen minst 10 kubik död ved för att den ska finnas kvar i skogen. Min slutsats är att om vi använder metoder som tar bort de här arterna från våra skogar så ökar vi riskerna för problem med rotröta.
Med tusentals arter och ännu fler mikrober och bakterier kan vi inte överblicka konsekvenserna av vilka arter som har en viktig funktion som inte kan övertas av en annan art även om vi känner till vissa samband.
Enligt min mening borde vi inte ens behöva diskutera om vi ska riskera detta eller inte för vi vet tillräckligt mycket för att anpassa vårt skogsbruk till en hållbar modell. Takthygge kan planeras så att det går att behålla ett varierat landskap med återkolonisering av arter från närliggande skogar om vi vill.
Oberoende, nyfiken självverksam skogsägare som försöker förvalta fädernesarvets skog till nytta för både djur, växter och människor. Långsiktighet före snabba cash. Det finns inga enkla mallar som funkar i alla lägen.