Ovanstående är en tolkning av andemeningen i nyhetsbrevet. Kul också att nyhetsbrevet denna gång bl.a. refererar till iSkogen. Skogsindustrin har manövrerat bra under “corona-boomen” och undvikit stora prishöjningar på rundvirke. Sågtimret har rullat in utan problem och Danske Bank ser Södras prishöjning som ej nödvändig ur ett marknadsperspektiv. Höjningen gjordes kanske istället för att stilla den interna kritiken att rundvirkespriset halkat efter i tider när skogsindustrin kunnat skeppa blånade trävaruprodukter till USA — och fått hutlöst bra betalt.
Eftersom sågtimret på något sätt kommit in till sågverken så har också massabruken fått tillräckligt med råvara. Ingen ko på isen för dem och massapriset är rekordhögt och allt rullar på s.a.s. BAU alltså.
Ungefär samtidigt som Johan Freij tryckte på skicka-knappen denna gång så intervjuades också hans kollega Roger Josefsson, som är Hållbarhetschef på Danske Bank, hos Dagens Industri. Att sammanföra informationen från både intervjun i Dagens Industri och nyhetsbrevet kan därför vara intressant.
Samtidigt som nyhetsbrevet i princip uppmanar till att avverka, speciellt i Sydsverige men även i Svealand och Norrland som dock inte fått del av någon reell prishöjning på varken sågtimmer eller massaved, så pratar Josefsson istället ur ett längre tidsperspektiv. Här ser han det för troligt att marknaden för sågade trävaror kommer vara fortsatt god (troligtvis eftersom bl.a. EUs strategier pratar mycket om ett ökat byggande i trä).
Samtidigt, om EUs propåor slår in så kommer vi bland annat behöva förlänga omloppstiden för att få mer sågtimmer ur skogen. På frågan om vad man som investerare bör göra i skogen så kommer ett svar att sågverk har goda framtidsutsikter men det ser kanske lite sämre ut för massabruk.
Man kan då drista sig att tänka att om man har is i magen och en skog som mår bra så ser framtiden mycket ljus ut. Vem vet, kanske inte läge att rusa åstad till första bästa virkesköpare och kasta iväg avverkningar till låga priser under hösten?
EUs klimatarbete är annars temat på detta nyhetsbrev. Det är inga muntra bilder som målas upp och det skrivs om både bombmattor och planekonomi från EU. En reflektion från detta tema får ändå bli att som man frågar får man ändå svar. Det är Ulf Larsson, CEO på SCA och Kjell Andersson på Svebio som intervjuats.
Vill man vara lite krass så kan man nog säga att Ulf Larssons roll syftar till att köpa så stora volymer råvara som det går. Så billigt som möjligt. Kjell Andersson vill utveckla bioenergianvändningen i Sverige. Ett sortiment som hittills inte rosat skogsägarens bankkonto.
Svebios verksamhet kan kanske också sägas gå lite stick i stäv med EUs gröna giv som bl.a. säger att alla koldioxidsläpp till atmosfären, oavsett var de kommer ifrån, måste tas om hand. Dessutom måste vi, enligt EU och FN, suga ut mer koldioxid ur atmosfären för att förhindra en storskalig katastrof. Skogarna måste vara klimatanpassade och växa optimalt alltså. Som lök på laxen föreslås dessutom att skogsägarna ska få betalt för denna inbindning. Ett pengaflöde som till stora delar ej går via varken skogsindustrin eller kraftvärmeverken.
Något man också kan diskutera vidare är vilka incitament en bank har att stimulera en högre vinst hos skogsägare? För en bank är det, krasst sett, viktigt med hög utlåning och skulle skogsägare börja tjäna bra på virkesaffären finns kanske en risk att amorteringarna ökar. Det brukar inte vara bra för en banks lönsamhet.