Med upprepade höggallringar maximeras nuvärdet för skogsägaren. Intäkter och kostnader som kommer nära idag slår hårdast på nuvärdet. Då är det klart att det gynnas av att avverka endast stora/avverkningsmogna/timmerträden. Idag har vi gränser för hur glest ett bestånd får vara, det hade vi inte på gröna lögnens tid.
Lek med tanken att man upprepat höggallrar tills skogen år ~150 är en fröträdställning som sedan avvecklas helt. Eller att man står med ett fullskiktat granbestånd. I rapporten jag länkar till nedan nämner Pukkala lite begränsningar med hyggesfritt, som absolut inte nämns i svts dokumentärer. Rapporten behandlar något man kallar ”Any aged forestry” som ska vara en blandning av hyggesfritt och vanligt skogsbruk.
Enligt pukkalas forskning ska detta vara lönsammare än vanligt skogsbruk även om man håller sig på normal beståndstäthet. Viss andel trakthyggesbruk blir det, och högre andel vid lägre diskonteringsränta. Samt att man får ta hänsyn till faktorerna jag nämner nedan.
CCF=hyggesfritt RFM=trakthyggesbruk
”Uncertainty of natural regeneration is one reason why it is not wise to stick to CCF although it may seem more efficient than RFM, especially in multifunctional forestry”
”However, if regeneration ceases for some reason, it may be optimal to conduct specific ‘regenerative’ cuttings, such as shelterwood cutting, seed tree cutting, or clear-felling and planting.”
”Since it is impossible to predict the weather conditions in the distant future, it is also impossible to tell for how long CCF management or repeated high thinning will be better than clear-felling and planting in a certain stand. Other reasons that may alter the ranking of silvicultural systems include changes in financial markets, timber assortments and their prices, and silvicultural costs”
https://doi.org/10.1093/forestry/cpy015