ons 04 maj 2022, 10:59#757315
Det här är en intressant fråga kan jag tycka men den har nog inga enkla svar. Men lite filosofiskt resonemang:
En kubikmeter virke innehåller en mängd lagrad kol. När kolen lagras (genom fotosyntes) görs det genom att koldioxid fångas in av trädet och syreatomer frigörs till luften medan kolatomerna bygger virke. Detta sker i skogen, hos skogsägaren som äger den.
När timret och sedermera virket säljs så finns detta värde (kollagringen) i varje kubikmeter som flödar genom handelsleden.
I vissa fall så sker sedan även en så kallad "substitutionseffekt" när trä som material ersätter andra material med hög CO2-belastning som t ex stål eller betong i byggande. Eller fossilt kol eller olja i värmeverk. Den eventuella substitutionseffekten är ytterligare ett värde utöver den direkta kollagringen.
Frågan är var i hela den här leveranskedjan man ska betala extra för det numera stigande värdet av kollagring (kolsänka för CO2)? Enlihgt min mening borde det vara skogsägaren som odlat skogen som ska ha denna ersättning då det är skogsägaren som har störst möjlighet att påverka hur mycket kol hen lagar in i sin skog. Det finns idag exempel på sågverksföretag som säljer kolsänkan i sina produkter (trävaror/komponenter) till ett tredje företag än det som köper produkterna och i det här fallet är det samma kol som skogsägaren vill ta betalt för att lagra.
Men för att göra allt lite mer komplext så kan man även diskutera den s sk additionaliteten. D v s att om man ska ta betalt för kolsänka så ska det vara en kolsänka som sker utöver BAU (Business as Ususal - normalt skogsbruk). Det här kräver ju i så fall att man tillför mer växande skog genom att t ex plantera igen tidigare öppen jordbruksmark, gödslar sin skog, överhåller innan slutavverkning eller ändrar sin gallringsstrategi så att man mindre uttag och håller högre förråd.
Sågverksföretaget som säljer kolsänka i sina träprodukter gör det ju utifrån allt lagrat kol oavsett om det kommer från additionellt kollagringsskogsbruk eller ej. Det sågverksbolaget kan kapitalisera på är att mycket av produktionen troligtvis byggs in för lång framtid. Speciellt om det handlar om limträ som det gör i ett av de fall jag sett. Vilket ju ger en koppling till substitution även om det inte är det man tar betalt för.
Jag kan tycka att det mest rättvisa är om skogsägaren säljer kolsänkan i växande skog så kan sedan industrin ta betalt för det extra värdet av produkternas substitution när de säljer sina produkter.
Värdet av lagrat kol finns ju med i hela kedjan vilket ju borde innebära (eller kanske redan gör?) att en kubik virke blir värd mer i hela ledet. Det kanske är det vi sett nu med dagens trävarupriser bortsett från att det inte spiller över på skogsägarna ännu?