ons 21 jul 2021, 10:08#720360
Jag instämmer helt i vad Björn Hägglund professor och forskare kommit fram till och Lars Lundqvist även framhållit liksom alla andra små privata skogsägare som har egen erfarenhet och goda kunskaper och tillsammans har olika skogar med olika förutsättningar som bildar mångfalden i skogen som inte syns för alla träden..
Från slutet av 1800 talet fram till 1950--60 talet då var den hyggesfria metoden allenarådande man tog bara de fullväxta traden och sparade de undertryckta och dåligt växande träden och buskar
Resultatet blev då katastrofalt med dåliga och misskötta skogar. Wretling såg problemen och testade då banbrytande skötselmetoder= trakthyggesmetoden.
Joel Wretlind blev banbrytare under sin verksamma tid i Malå åren 1920-1952. Det var här han utformade de nya, framgångsrika metoderna för självföryngring av såväl tallhedar som råhumusmarker. Han blev också kontroversiell för sina idéer om hur föryngringar och plantskogar borde skötas.
Skogstillståndet i Norrlands inland var, när Wretlind kom till Malå. minst sagt bedrövligt med glesa oväxtliga bestånd . Omfattande dimensionsavverkningar i slutet av1800-talet och granmassavedsstämplingar i början av detta sekel hade på stora arealer gjort marken halvkal , som Wretlind uttryckte det.
Kvar stod fula grövre tallar, granar av klenare dimensioner samt björk . På grund av denna beståndsbehandling och tidigareskogsbränder var många tallhedar starkt degenererade och råhumusmarkerna hade blivit inaktiva med låg näringsomsättning.
Wretlinds metod var att utnyttja fröträd på kala brända hyggen och därefter intensiv ungskogsskötsel, kallad toppning, "de stora hyggenas taktik". På den tiden var inte detta tillåtet hos Domänverket, men den dåvarande ledningen lät honom fortsätta med "försöken".
Vilket ändrade skogsbruket och trakthyggesbruk som bevislingen visade sig vara det bästa för skogarnas brukande och skötsel. Det Wretling skapade och med sina restaurerade skogar fick stor spridning därefter , förvisso tog sveaskog och staten i för hårt och har gjort för stora kalhyggen men metoden är den bästa för oss mindre privata skogsägare.
Detta är vad forskare och professorer med gedigen kunskap kommit fram till:
Citat
"Den som förespråkar skogsbruk utan hyggen ser inte till biologin i de nordiska skogarna och ett sådant skogsbruk finns det klara negativa erfarenheter från, skriver Björn Hägglund, tidigare bland annat professor vid SLU, på SvD Debatt.
Ett hyggesfritt skogsbruk var något som användes i stor skala mellan 20- och 50-talen men resultatet blev ”katastrofalt”.
Skogen kunde inte växa tillbaka på ett naturligt sätt vilket gjorde att stora arealer tvingades huggas ner och det skapade i sin tur enorma hyggen."
Han menar däremot att vår kunskap är större i dag och vi vet hur ett sådant skogsbruk skulle kunna användas, men under vissa specifika förhållanden.
Wretlind, Joel
(1888–1965) jägmästare och revirförvaltare i Domänverkets Malå revir 1927–1951. Wretlind förespråkade och visade i försök och praktisk skogsskötsel att de överåriga skogarna, liksom de hårt blädade i norra Norrlands inland behövde föryngras genom kalhuggning. Han insåg att det ojämna plantuppslaget, de alltför stamrika föryngringarna och den kraftiga råhumusbildningen i liderna kunde motverkas genom att komplettera kalhuggningen med hyggesrensning på torra marker och hyggesbränning på mindre torra marker. Han kallas ibland ”hyggesbränningens fader”.
Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.
😎
Senast redigerad av Skogsvaktaren ons 21 jul 2021, 11:24, redigerad totalt 5 gånger.